måndag 13 januari 2020

Pendeln - ett barnbarn utforskar sin familjs nazistiska förflutna


Jag har precis läst ut boken "Pendeln" av Julie Lindahl, barnbarn till en tysk nazist. Boken handlar om ett barnbarns kamp mot den skrämmande och kvävande tystnadskultur som funnits i hennes släkt där det var tabubelagt att prata om det som hänt under kriget och i synnerhet allt som rörde ”morfar” och hans roll under kriget. Barnbarnet har fått erfara släktens tystnadskultur sedan tidig ålder men hon är som alla barn brukar vara: de vill veta! De ställer frågor, men i detta fall erfar Julie att hon inte får riktiga svar. Alla inom släkten gör allt
för att hemlighålla det som försiggått under kriget. Själv är hon född i Brasilien dit hennes morföräldrar flydde med sina barn. Orsaken var den gällde många andra med. Det var krigstribunalerna som inrättades i Tyskland som gjorde att många krigsförbrytare fruktade att bli ställda inför rätta och därför försökte gömma sig i Latin- och Sydamerika som präglades av högerregim som ofta var toleranta mot naziflyktingar.

Julie valde att gå emot tystnadskulturen och började forska i det som försiggått under kriget och i boken beskriver hon sina olika resor i Polen där hennes morfar ”härjat”. Hon upptäcker mer och mer om hur hennes morfar varit en framstående SS-medlem, del av fanatisk elitgrupp som verkställde Hitlers önskemål om att utöka tyskarnas behov av ”Lebensraum” och att göra sig av med mindervärdigt folk, främst judarna. Tanken om "Lebensraum" som handlade om att utöka tyskarnas mark måste förstås utifrån den historiska utvecklingen av förnedring och skam som tyskarna upplevde efter 1:a världskriget då Tyskland förlorade stora landområden. Dessa samlade känslor av förnedring och skam utnyttjades av nationalsocialistiska Adolf Hitler som ingav tyskarna nytt hopp om förändring, ära och makt! Det rena ariska blodet och utvidgade markegendomar ingick som centrala tankar i nazitankegodset. Allt som inte passade in där skulle man göra sig av med. Förutom judarna skulle man också göra sig av med zigenare. Dessutom såg man ner på de slaviska folken som betraktades som mindervärdiga.

Att behöva upptäcka att ens morfar varit en ond människa är en betungande uppgift men hon berättar att hon fått mycket uppmuntran av sin familj och även av flera personer som hjälpte henne under själva utredningen. Under flera år reste hon till platser i Tyskland, Polen och Balkanområdet för att ta reda på vad som hade hänt och vilken roll hennes morfar haft under kriget. Senare förde resan även till Sydamerika dit hennes morfar flydde med sin familj. Med hjälp av en kunnig brasilian upptäckte hon mycket om sin morfar och de många andra som flytt Europa för att slippa hamna i fängelse.

Då resan utfördes så sent som på 2010-talet fanns det bra tekniska möjligheter att finna svar på frågorna, något som också ledde till upptäckten av en morbror som hon trott varit död för länge sedan, men fortfarande levde och som hon även uppsökte i Sydamerika. Det ledde henne till insikten att tystnadskulturen fortsatt skapa förvirring bland morbroderns inhemska familj som alltid levt med stora frågetecken om morbroderns släkt.

Bokens titel "Pendeln" refererar till ett slags ockult instrument som Julies mormor använde för att få vetskap om sanningen i en viss fråga. Det framgick inte hur den spelade en roll i boken som helhet.

Jag har mycket stor respekt för detta beslut att utforska sin egen morförälder på detta sätt och tycker att boken är mycket läsvärd. Jag rekommenderar den varmt!


Några personliga reflektioner om skuldfrågan och ondskan

Under sina resor i Polen mötte hon gamla människor som själva hade lidit under hennes morfars grymma härjningar. Det de uttryckte gentemot Julie var att hon inte själv behövde känna ansvar för ondskan hennes morfar hade ställt till med. Denna oerhört viktiga tanken att man som barn inte har ansvar för och straffas för ondskan ens far eller morfar förorsakat har sin grund/bekräftas av det som sägs i Mose lag (5 Mos.24:16) och tanken omnämns också senare i 2 Kungaboken 14:6 och Hesekiel 18:20. Kan det vara så att denna insikt rentav är en del av mänskliga släktets gemensamma samvete?
En annan fråga som författarinnan ställde sig var hur det kom sig att hennes morfar blev en sådan ond människa. Var det något han själv hade varit med om som föranledde detta? Något tydligt svar på den svåra fråga verkar hon inte ha hittat. Frågan är så klart universell och enligt mig kan man hitta flera bottnar:
  1. Den viktigaste orsaken till ondska finns helt enkelt i varje människans innersta. Jag tror att varje människa har möjlighet att utvecklas till en riktigt ond människa. Man brukar säga att makt korrumperar. Jag är väldigt tveksam om det finns undantag! Samvetets funktion finns i varje människa och kan utgöra en spärr för att göra onda saker. Men när en människa negligerar spärren och ändå gör något ont och gör så även i fortsättningen så dövar man den inre röst som samvetet brukar jämföras med. När detta händer är risken stor att man blir en riktigt ond människa. Nya Testamentet säger något om detta: "När någon frestas, är det hans eget begär som lockar och drar honom. När begäret blir befruktat, föder det synd. Synden blir sedan fullvuxen och föder död." (Jakobsbrevet 1:14,15)
  2. Ondskan i varje människas innersta har dock sin yttersta orsak i det Bibeln kallar syndafallet och som beskrivs i Bibelns tredje kapitel. Nya Testamentet refererar till detta i brevet till församlingen i d Rom är Paulus skriver: "Genom en enda människa, Adam, kom synden in i världen, och genom synden döden, och så dör alla människor, eftersom alla har syndat." (Romarbrevet 5:12). Förklaringen kan se enkel ut, andra kallar den mytisk, men fundera! Antingen är allt man läser i Bibeln trovärdigt eller så är inget det. Ett träd har inte både god och dålig frukt! Det är antingen eller!
  3. Jag tror mig även se en tredje orsak bakom just nazi-ondskan. Det är nämligen känt att Hitler byggde sina tankar och idéer på Darwins evolutionsteori. Utifrån den läran bedömde han att vissa folk var mer utvecklade än andra och det gjorde att han drog slutsatsen att de tyska/ ariska folket måste ha kommit längre i sin evolution än andra folk. Kampen om överlevnad som ju är så tydligt förknippad med evolutionsteorin gjorde att han bejakade denna kamp och ansåg att det var rätt att göra så. För honom blev det därför helt begripligt och normalt att göra sig av med allt som är svagt precis såsom ju också sker bland djuren i naturen. Alltså var det inget problem att försöka utrota andra till förmån för den egna ariska ”rasen”. I Detta sammanhang behöver läggas till att nazisterna lovordade svenska institutet för rasbiologi som den socialdemokratiska regeringen instiftade år 1922, världens första. Den som vill fördjupa sig mer i kopplingen mellan Nazismens tankar och darwinism hänvisar jag till Richard Weikarts bok "Hitler's ethic - The Nazi Pursuit of Evolutionary Progress" och Jerry Bergmans bok "Hitler and the Nazi-darwinian worldview".

Vid slutet av sin upptäcktsresa fick Julie smärtsamt tydliga bevis för att att det inte funnits en gnutta ånger bland dessa SS-medlemmar som hennes morföräldrar var en del utav. Var alla dessa förhärdade och helt utan ånger? Holländska Corrie ten Boom berättar i sin kända och även filmade bok Gömstället att hon själv hade förts till koncentrationslägret Ravensbrück under kriget och hade förlorat hela sin familj. Efter kriget mötte hon en av dessa f.d. SS-män som sa att han ångrat sig och blivit kristen. Hon beskriver mötet som en fruktansvärt svårt men att hon efter tveka valde att förlåta honom. Jag vet att ja var imponerad när jag läste storyn för många år sedan, även om jag numera också känner stark tveksamhet. Blev hon lurad av den mannen? Svårt att säga! En sak är jag dock förvissad om: Gud är rättfärdig! Honom kan ingen människa lura! Den som inte omvänt sig till Gud och fått sin synd förlåten ska en gång själv stå till svars för det han gjort. Uppenbarelseboken kapitel 20 berättar om slutdomen.

Vi lider alla av samma problem!
Bibelns budskap riktar sig dock inte bara till dessa SS-medlemmar som mördat och hållit på med grym tortyr. Den riktar sig till oss alla. Den säger att vi alla har syndat och kommit bort från Gud. Men Gud lovade redan i paradiset att han själv skulle lösa problemet, något som evangelisten Johannes förklarar i sitt evangelium. I kapitel 3 målar han upp en stark jämförelse som dock kräver lite bakgrundskunskap. När folket Israel var på väg från Egypten där de varit slavar i 400 år till det land som Gud lovat Abraham att ge till hans efterkommande, rebellerade folket mot Gud och anklagade honom som befriat dem ur slaveriet i Egypten. Många av folket blev vid det tillfället bitna av ormar och många dog. Efter Guds anvisning iordningställde Mose en påle och fäste en orm av koppar på den och alla som var ormbitna uppmanades att se på kopparormen som hängde på pålen. Den som gjorde så blev frisk igen.
Den bild användes av Jesus i sitt samtal med Nikodemus. Budskapet gick ut på att alla behöver bli pånyttfödda för att få tillträde till Guds Rike. För att visa hur det kunde ske sa Jesus att man skulle se på honom som de ormbitna hade blivit uppmanade att se på den upphöjda kopparormen. Alla som inser att de är syndare och har levt bortvänt liv från Gud, gjort andra människor illa på ett eller annat sätt och därför samlat en skuldbörda uppmanas att se på Jesus som också han blev upphöjd på ett kors precis som kopparormen för att alla som längtar efter befrielse av synd och skuld genom tron på honom skulle få uppleva att de fått nytt liv och fred med Gud. Detta glada och livsförnyande budskap gäller för alla som inser och ångrar sin synd och vänder om till Gud! Det gäller storsyndare så väl som genomsnittssyndare.


tisdag 10 november 2015

Wivel, de sista kristna

Lärorik, berörande och skrämmande läsning

I veckan läste jag Klaus Wivels bok “de sista kristna”.
Journalisten, själv inte kristen, har uppdelat sin bok i olika kapitel som handlar om det palestinska området, Egypten, Libanon och Iraq, länder där författaren själv varit och undersökt situationen för de kristna.

Det är dyster läsning och man inser snart hur extremt utsatta kristna är i dessa länder och hur de ständigt och urskiljningslöst kan bli föremål för hämndaktioner trots att de alls inte gett minsta anledning till något. Det räcker att någon i västvärlden publicerar skämtteckningar för att kristna i dessa länder i Mellanöstern ska bli utsatta för dödligt våld, där kvinnor blir våldtagna, kyrkor och affärer till kristna blir nedbrända. Det är lätt att inse hur livet där skiljer sig enormt från hur man kan leva som kristen i norra europa.
Vi som kan tycka att man ska kunna skämta om det mesta och säga vad man tycker, kom ihåg att kristna i mellanöstern betalar ett orimligt högt pris. Är det verkligen värt det? Fundera gärna över det!

Varför verkar omvärlden och speciellt västvärlden inte bry sig om dessa hårt ansatta kristna är en fråga som också ställs i denna bok. Kan det vara så att de länder som sedan lång tid tillbaka uppfattats som just kristna länder i praktiken gjort allt för att befria sig från sin kristna bakgrund och därför helst inte tar in kristna? 


måndag 10 mars 2014

Guldet blev till sand - Per Ewert

Under förra veckan har jag med stort intresse och förtjusning tagit del av Per Ewerts bok "Guldet blev till sand", en bok med tankar som i ovanligt hög utsträckning berör vårt dagliga liv. Det piffiga språket gör att det absolut inte är någon tråkig läsning, tvärtom!

Titeln verkar vilja säga oss att vi blivit så pass påverkade av vår samtid att vi inte längre förstår att det som var guld i våra ögon förr numera bedöms av oss som vore det endast sand! Har vi möjligtvis fått
sand i ögonen? Vi verkar nämligen inte uppskatta längre de tankarna som ju var av så stor betydelse för oss förr! Genom att läsa boken upptäcker vi mycket av det som gjort att vår syn har försämrats...

Jag gillar böcker som blickar tillbaka och analyserar historien utifrån olika filosofiska infallsvinklar för att se "skogen" där man annars så lätt bara ser en massa enstaka träd.
Det är självklart svårt att skriva på samma sätt om vår nutid  och man kanske inte direkt kan ta till sig titelns tilltänkta budskap men efter att ha läst ut boken förstår man nog att titeln utgör den förbindande länken mellan de olika små kapitlen. Boken gör något med en när man läser den och jag ska villigt erkänna att jag blev pinsamt medveten om hur tidsandan till viss del också slagit sina klor i mig själv. Det är som om samhällets osynliga trådar lindat in mig och försöker uppsluka mig. 


Ordet "gratis" analyseras skarpt, får sig en rejäl känga och det framgår att det finns en hel del baksidor med detta som t.ex. tillämpas på musikfunktionen Spotify. Vardagslivet är så fullt av alla gratisgrejor att vi verkar tappat sikte på de riktigt viktiga sakerna som ju inte är gratis, därför att de verkligen är värdefulla. Där vi förr kunde se himlens stjärnor i mörkret bländas vi nu av gratisgrejornas bländande ljus och ser inte längre stjärnorna: en mycket kraftig och bra bild som utgör en tankeställare alldeles i början av boken! 

Tanken att livet skulle kunna innehålla lidande och att det dessutom skulle vara av nytta för oss har blivit en väldigt avlägsen tanke för oss som lever utifrån tanken att allt ska vara skönt, coolt och där alla våra behov ska tillfredsställas här och nu! Och det gäller dessvärre kristna så väl som icke-kristna.
Bokens analyser är därför långt ifrån bekväma för oss som läser den, men att den kan betyda mycket för oss kristna på 2010-talet är jag helt övertygad om. 


På slutet tar Per upp en del bibelställen, mest från evangelierna, sådana som man oftast uppfattar som rätt obekväma när vi möter dem i vårt personliga läsande - om vi nu ens känner till det längre, för det är väl knappt man hinner med det när vi ju behöver hänga med i samtalen på facebook och annat direkt efter att vi vaknat! Boken vidrör många många tankar som jag tror var och en av oss känner igen oss i. 

Jag lånade boken från biblioteket men jag har redan bestämt mig för att jag behöver läsa om den så jag vill nog skaffa den. Det lönar sig att återkomma till den och jag skulle önska att många läser den och tar till sig av dess värdefulla tankar. Tack Per!! 
Se även

torsdag 18 juli 2013

Använd Google Earth för att avslöja fejkbilder

Såg en vacker bild.... som jag visste var från Färöarna. Jag var dock lite fundersam om bilden kunde vara riktig. Tog en skärmkopia....


Samhället man ser därnere är Fuglafjördur som ligger på östsidan av Österön (Eysturoy). 

Med hjälp av programmet Google Earth kunde jag nämligen snart fastställa att bilden gällde Fuglafjördur på grund av vikens form och det relativt stora samhället.

Google Earth är ett program som är baserat på bilder på jordytan utifrån rymden som läggs ihop. På så sätt kan jordytan visas på ett tredimensionellt sätt. (Alla delar av jordytan har dock inte samma höga upplösning!) Ganska snabbt fick jag fram samma perspektiv på samhället och vilken intill som på den översta bilden.

Bilden här bredvid visar ungefär samma fotoperspektiv utifrån vilket man tittar på samhället. Jag valde dock ett lite längre perspektiv och på så sätt kunde jag mycket lätt fastställa att det absolut inte finns en sådan klippelare på bergssluttningen varifrån killen verkar se ut över viken.  Titta själv!

 
(Det mörka området har troligen förorsakats av ett moln som befann sig där då Google tog bilderna!)

Med andra ord förgrunden på den översta bilden har lagts till genom ett fotoshopliknande program, mycket skickligt visserligen får man väl lov att säga, men ändå avslöjad på detta sätt! 

Klicka på länken om du själv vill fastställa detta. Du kan så klart också använda programmet för att kolla platsen där du själv bor, något så när oavsett var du nu kan befinna dig på jorden.
Zooma in på skalan till vänster, bara ett steg.

Fuglafjördur syns då och du kan zooma in ytterligare några steg genom att klicka på namnet Fuglafjördur.
Klicka nu på MAP till höger och en ny ruta bredvid visas där det står Google Earth. Klicka på den. Efter en liten stund får du se en liknande bild som dock har två cirklar med pilar att styra med. Testa pilarna. Vrid bilden en kvart för att få samma perspektiv som på den översta bilden. Med lite övning lyckas man... Använd även zoomfunktionen!


söndag 27 januari 2013

Äktenskapsfriskvård

Lyssnade på ett föredrag om äktenskapsfriskvård som jag tyckte var värt att skriva ner (något sammanfattat) för att kunna återkomma till. Kanske tankarna kan vara även till nytta för dig som läser det. 


Grundläggande tankarna togs från 1 Mos 2:24
”Därför skall en man LÄMNA sin far och sin mor och HÅLLA SIG TILL sin hustru, och de skall bli ETT KÖTT.”


Tre huvudtankar dras ifrån det:

1. LÄMNA: det är viktigt att lämna sina föräldrar
- fysiskt/geografiskt (för att leva ett eget liv, ska man inte bo i föräldrarnas 
direkta närhet, som då allt för lätt förblir i samma roll som förr)
- ekonomiskt (att inte ekonomiskt vara beroende av sina föräldrar längre; annars är det lätt att man känner att man ska leva upp till föräldrarnas förväntningar som en motprestation)
- känslomässigt/psykologisk. Var man van att få råd av pappa eller mamma ska
man fortsättningsvis vända sig till sin make/maka istället!!

Att INTE lämna sina föräldrar på de sätt som nämnts kan förorsaka allvarliga relationsproblem för makarna sig emellan. 
Ibland uppfattas det felaktigt som att man inte kan "lämna" föräldrarna för att man anser att man då inte längre hedrar dem. Men även om att hedra föräldrarna är ett kristet uppdrag för barn så slutar plikten att lyda föräldrarna när barn startar bygga egen familj, blivit vuxna och kan försörja sig själva. Att visa respekt, kanske att be om råd vid vissa tillfällen och ta hand om behövande föräldrar är fullgoda sätt att hedra dem.

2. "HÅLLA SIG TILL" uttrycker överlåtelse, man ger löften som gäller livet ut, något man inte kan överskåda men man kan göra det därför att man litar på Gud och hans ord! Det är själva löftet som gör att man behöver någon Annan för att det ska kunna bli verklighet. Det blir något heligt liksom.

3. ETT KÖTT uttrycker enhet, en enhet som har olika dimensioner:
- andlig enhet: viktigt att båda har en personlig relation till Gud
- själslig enhet: man delar livet, tankar, erfarenheter
- kroppslig enhet: samlivet

Det kan lätt bli så att behovet av bekräftelse som vi fick hos mamma omedvetet förs över till hustrun alternativt maken. Man tror sig funnit någon som tar över bekräftelserollen! Detta bäddar för problem! 
Det är viktigt att inse att vårt fundamentala kärleksbehov behöver bygga på Guds ständiga kärlek som han har till oss, man som kvinna. Att ha den grunden i botten gör att man kan se på sina egna och partnerns behov utifrån ett annat perspektiv som bygger på tanken: "Vi ska älska vår make som oss själva!" När man förlorar detta perspektiv uppstår så småningom en slags maktkamp mellan makarna.

Denna maktkamp har sin orsak i syndafallet. Konsekvenserna nämns här:
Till din man skall din lust vara, och han skall råda över dig” 1 Mos 3:16

Kvinnans lust ska då uppfattas så att kvinnans längtan blir att styra över, ha kontroll över mannen, medan mannen faktiskt i mångt och mycket har makt över henne.
Det är livsviktigt att inse att vi på grund av vår syndiga natur lätt tänker och lever i denna maktkamp. Det är något som 1 Mos 4:7 klargör för oss: "synden har begär till dig, men du skall råda över den". 

Därför behöver vi ständigt tänka tillbaka till hur det var tänkt: 
      *   lämna föräldrarna, 
      *   hålla sig till sin maka(make), 
      *   (för)bli ett kött 
för att kärleksrelationen ska fungera som bäst.

Det är väsentligt att inse att mannen och kvinnan har olika behov i relationen.
Överlag upplever kvinnan sig älskad om hon får leva i en nära relation. För mannen är det oftast så att han känner sig nöjd när han upplever stöd av sin maka i hans olika projekt som han drar igång för att uppnå sina mål i livet.

När makarna efter bröllopet upptäcker den verklighet kan följande tankar lätt uppstå:
kvinnan: var ÄR nu den mannen som skulle älska mig resten av sitt liv?
Mannen: okay nu är jag gift. Vad blir nästa mål/projekt?

Män och kvinnor brukar också ha olika preferenser i livet.
En del vill strukturera precis allt! Andra vill inte planera nånting - de uppfattar sig själva som flexibla ;). Den ene vill planera exakt vad de ska göra på semester från dag till dag innan de åker, andra vill inte bestämma något förrän man är på plats....

Kvinnans lätthet till att prata som mannen gillade så innan bröllopet kan lätt bli till ett ”håll käften” fem år efter bröllopet....

torsdag 11 oktober 2012

Märkligt med Jönköpings frikyrklighet!

Lyssnade på religionshistorikern Göran Åberg igår kväll som berättade om Jönköpings frikyrklighet, ganska så uppmuntrande, faktiskt! Föredraget handlade om hur Jönköping sedan slutet på 1800-talet kallats för Smålands Jerusalem. Såsom Israels stammar årligen drog upp till Jerusalem för att fira fest med Herren i centrum så har folk rest långvägs ifrån till Jönköping för att vara på frikykliga möten flera gånger om året. 

Även om frikyrkligheten har minskat jämfört med 1900-talets början har den dock inte avtagit sedan 1973, utan i antal har frikyrkligheten växt tillsammans med Jönköping som kommun som har hela 6 frikyrkoförsamlingar på fler än 500 medlemmar. Jönköping går alltså emot trenden i landet i stort där frikyrkligheten avtar. 
HEMLIGHETEN anar jag ligger i det att det alltjämt finns kristna som ber för sin stad och dess välgång på olika platser och jag vill uppmuntra dig att göra detsamma när du är mån om vårt Jönköping!

Utanför denna (frikykliga) kristenheten finns dock också en mängd andra religiösa grupper allt från Islam, Hinduism och mycket annat, men märkligt nog ingen judisk synagoga. 


Även denna ansamling av allt möjligt religiöst sägs vara orsak till att Jönköping alltjämt kallas för Smålands Jerusalem. Personligen anser jag dock att Jönköping på den punkten snarare påminner om den mycket religiösa staden Atén (för 2000 år sedan) som hade tempel för alla möjliga gudar då Paulus kom och förkunnade för dem den okända Guden JHVH samt Jesus Kristus som frälsaren (apg 17). Det exemplet behöver efterföljelse även nu!

fredag 5 oktober 2012

Hur många rektanglar ser du

Hur många rektanglar ser du?





Klicka och bläddra ner för att se svaret!


måndag 10 september 2012

Kreti och pleti


KRETI OCH PLETI : löst, oansenligt folk betyder det numera.
 

MEN på kung DAVIDs tid var just "kreti och pleti" beteckningen på hans personliga livvakt, som bestod av ..... just ja: filisteer! Alltså jämförbart med palestinierna nuförtiden! Det handlade dock inte om vilka filisteer som helst utan sådana som var extremt lojala mot judiska kungen DAVID, som gjorde dem till sin personliga livvakter!! Visst låter det helt otroligt, men det är sant. De måste lärt känna denna ödmjuka herdepojken som hade blivit kung och därav var beredda att offra sitt liv för denna kung. Läs gärna ett kapitel i bibeln för att lära känna denna David som ännu inte var  kung vid den tiden för att se hur han t.ex. behandlade sina män.

Vi som är hedningar från ursprung och inte judar och fått lära känna denna underbara Davids SON, Messiaskung Jesus, full av nåd och sanning, får tillhöra kreti och pleti vi också - och befinna oss i hans ständiga närhet!! - ...... om vi vill följa honom och är beredda att lida för hans namn. Han är värd det! Det finns ingen som han! Och Paulus skriver: "Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår." Rm 8:18. Vi kommer snart att få vara med honom för ALLTID! (Se 1 Tess 4:13-18)

Även NU finns det såna "kreti och pleti" i Israels krigsmakt (IDF). Läs gärna berättelsen om denna ARAB som har en hög ställning inom IDF. Blev riktigt glad när jag läste den och därav var det att jag tänkte på "kreti och pleti"....

tisdag 21 augusti 2012

Beevor's Andra Världskriget

Beevor's "Andra Världskriget" var mitt sommarläsningsprojekt. Boken hade reserverats av många så det gällde att läsa den på fyra veckor... Fördelen med att läsa denna nästan 900-sidor tjocka tegelsten på så kort tid är att man inom kort tid får en tydlig helhetsblick över de 6 år som utgjorde Andra Världskrigets epok (1939-1945). 

Mitt intryck efter att ha läst boken är att denna period mycket väl kan ha upplevts som om världens slutfas hade kommit. Skövlandet av ändlöst många människoliv,  hunger och gränslöst elände på en så stor del av jorden på grund av att några enstaka människor upphöjde sig själva och den egna gruppen till något väldigt stort för vilket allt skulle ge vika, hade helt klart apokalyptiska förtecken. I både det tyska och japanska tänkandet handlade det om en bottenlös självfixering och en skräckinjagande brist på ödmjukhet som ödelagt folk, kultur och mark. Människoliv förintades som om det gällde plågsamma mygg som man vara vill göra sig av med fast utan direkt orsak. Allt baserades på fördomar och fantasitankar. Att detta gällde judarnas mer än något annat folk under WO2 är helt uppenbart, men det gällde även

onsdag 8 augusti 2012

Illusionen om vetenskapen - Peter Stenumgaard

Med stort intresse läste jag Stenumgaards nya bok "Illusionen om vetenskapen" och jag känner igen en hel del utifrån de samtal som jag personligen fört på internet.

För att hålla fast viktiga tankar har jag härunder återgett en del tankar (oftast citat) från boken. Kanske kan även andra dra nytta av dem.
                               

I våra skolor och i samhällsdebatten lär vi ut att vetenskaplig kunskap är bevisad kunskap. Stenumgaard, själv teknologie doktor och till vardag forskningschef granskar vetenskapens betydelse och ifrågasätter vetenskapens objektivitet och ger en inblick bakom fasaderna.

I inledningen nämns Feyerabend, en känd vetenskapsfilosof, och påpekas att dennes kritik aldrig kunnat avfärdas när denne formulerar fyra myter
om vetenskapen:
1) myten om vetenskapens ofelbarhet
2) myten om vetenskapens överlägsenhet gentemot andra sätt att skaffa kunskap
3) myten att vetenskapligt arbete alltid bedrivs rationellt
4) myten om det sunda förnuftets objektiva egenskaper.

söndag 8 juli 2012

Är påfågeln designad eller inte



Bilden talar nog för sig, skulle jag tro!

torsdag 5 juli 2012

what does this chinese symbol mean

What does this chinese symbol mean?

I am grateful for serious answers!

Can it be somethink like reservoir, container or something like that?

onsdag 27 juni 2012

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz

En berättelse av en son (Göran Rosenberg) om sin far.

En bok som alla borde läsa för att veta hur det var i Tyskland under 2:a världskriget. Boken beskriver hur judarna behandlades och bland dem sonens far som bodde i gettot i Polska staden Lodz. Han får stå som ett exempel på alla dessa tusentals och åter tusentals människoöden som ledde till förintelseläger varav en fanns i Auschwitz.

I boken redogör sonen sina efterforskningar om hur hans pappas liv såg ut innan han kom bort från Auschwitz, överlevde som ett stort under och efter många om och men hamnade i Sverige. Boken visar inte bara hur Nazityskarnas skräckvälde såg ut men berättar också hur det gick fortsättningsvis för denna överlevande som liksom aldrig kom till stadiet "fortlevande" utan blev kvar i att vara just överlevande och hur pappan inte kunde försona sig med att världen bara gick vidare som om inget hade hänt.. Boken vill varra ett vittne i efterskott om de vittnen som bara uppfattades som jobbiga. Det gällde tyskarna som svenskarna men, så lägger jag till, det är så vi alla faktiskt är som tillfört skada hos en annan: vi erkänner som bäst men sen vill vi gå vidare och inte stanna vid det som gick fel... Ärligt sagt känner jag igen detta även för egen del. Därför är denna bok otroligt nyttig läsning!

Berättelsen om vägen till Auschwitz är verklig skräckläsning. Att våra aktade tyska europamedborgare kunde förvandlas till medvetslösa mördare utan vidare är i det närmaste omöjligt att greppa. Första delarna i boken berättar mycket klargörande om det. Även om man tror sig veta detta så förstår man medan man läser detta att man egentligen inte riktigt visste, vidden av detta lidande har man för att kanske skydda sitt eget sinne försökt glömma. Det som sägs är bara isbergens synliga del. Verkligheten var oändligt mycket värre. Och vi behöver ta del av detta gång efter annan. Tack Göran att du tog dig an detta noggranna arbete.

Bokens fortsättning visar hur det går för far som efter några år i Sverige gifter sig med kvinnan som han trodde att han aldrig mer skulle träffa. Båda två transporterades till Auschwitz men båda valdes bort för att tjänstgöra som slavarbetare i tyska krigsindustrin. Båda slapp de därför dödsmakineriet ... De hamnar i svenska Södertälje där de försöker att leva ett nytt liv. Till en början verkar allt gå bra, men koncentrationslägrets skuggor förföljer hans far som slutligen begår självmord (1960).

Tyskland som av de allierade blev ålagt att "gottgöra" eländet de åsamkat de överlevande, gör allt för att göra det så svårt som möjligt att dessa krigsoffer faktiskt ska få pengar. Beskrivningen är skrämmande men man känner igen reaktionen från vården där fler än en fått höra att man bara simulerade för att få pengar fast man genomled odrägliga smärtor. Till det att man lider läggs då ännu en börda nämligen att bli misstänkliggjord. Hela samhället vill dessutom titta framåt och inte bakåt, men "den enda värld som de överlevande kan försonas med är en värld som skälver i sina grundvalar inför det som hänt" (253).

Boken rekommenderas starkt!

onsdag 19 oktober 2011

Om Tina, om ALS och dödshjälp

Jag har idag läst ut Tina Janssons bok "Om det bara var jag" som handlar om en kvinna som lider av ALS.  
Sträckläste den i stort sett. 

Hon berättar stolt på en av de sista sidorna att hon frågat sin läkare vem som har levt längst med den här sjukdomen och hon fick höra att det var hon själv! Många skulle fasa för ett sånt svar men hon blev stolt! Denna livsinställning präglar henne hela boken igenom. 

Det första jag gjorde efter att ha läst ut boken var att kolla om hon fortfarande levde och i skrivande stund lär hon göra det! Så sent som igår bloggade hon nämligen om sitt fortsatta liv!
Boken återger faktiskt hennes blogg och ska kanske kallas för blok satt jag och tänkte.... Kollade upp "blok" och visst, fler hade kommit på samma idé före mig.... Det lär nog komma med i nästa Svenska Akademins Ordlista (SAO).


Ja hittade också en väldigt bra länk där andra redan skrivit en bra sammanfattning om denna beundransvärda kvinnan. 

Skriver också själv några tankar om hennes bok.

Egna reflektioner
Jag har aldrig mött en så utsatt person med så otroligt mycket självdistans, som kan reflektera om precis allt, om livet men också om döden. Det tar tag i en. Förbryllar! Hur kan hon, orkar hon, vad är det som driver henne, är tankar som tränger sig fram. Helt otroligt! Det känns inte alls tungt att läsa boken.
Tina verkar inte förtränga saker men vill leva, vill hoppas och inte ge upp. Förbryllande som sagt. Själv hade jag nog gett upp för länge känns det som. Återkommer om det senare...

När jag kom till sida 217 så skrev jag in sidonumret i min mobiltelefon... Det behöver jag tänka kring, kanske blogga om, så tänkte jag. Det gör jag nu.
Citerar först några rader:

Hjälp?!

Jag såg en man med ALS på SVT:s Agenda.

Han ville ha dödshjälp.
- För nu börjar det bli jobbigt.

Jamen va f--n.
Han kunde prata! (men Tina använder datorn till att "prata".)
Och resa sig ur permobilen och ta sig in på toa själv. (men Tina behöver hjälp med precis ALLT av sina två assistenter!!)

Dödshjälp?!

I den stunden kände jag mig som riddaren i Monty Python-filmen som de hugger av kroppsdel efter kroppsdel på och han är lika stridslysten ändå.


Vadå dödshjälp?


Med respekt 
för andras åsikter och känslor.

Han verkade bo ensam.
Kan det förklara saken?
Fast han hade barn och barnbarn.

Oh gud, han kanske kan äta rostat bröd!

Vi kan inte börja tillåta dödshjälp för folk som kan äta rostat bröd.
Och dricka öl. 

Det vore en skymf

mot oss som inte kan.

Så här långt Tina.
Vilken livsglädje! Jag hoppas att många som känt sig nere kan ta till sig av hennes livslust! Vill gärna uppmuntra hennes sätt att se på livet. Hon upplever glädje i gemenskapen hemma i hjälpen hon får, i att trots allt få finnas med. Det känns så gott!!

Boken är utgiven hos Cordia, Svenska Kyrkans Förlag.
På grund av detta hoppades jag ärligt sagt att tron skulle uttryckas mera tydligt i boken även om Tina verkar ha en tro, har varit med i Frälsningsarmén osv... det skymtar fram så där ibland, men väääldigt försynt som om det inte skulle vara värt att nämnas, fast det motsatta faktiskt är sant.
Det finns ju inget verkligt hopp om framtiden om vi inte har vårt hopp förankrat i Jesus Messias, Han som gav sitt liv för alla som vill ta emot honom som frälsare, tror på honom i sitt hjärta och bekänner honom vara Herre med sin mun... Rm.10:8,9

Är man så enormt utsatt som Tina då skulle man ju få finna så mycket styrka och glädje i tron att det finns ett sant hopp på livet efter detta, tron som Bibeln förmedlar så klart och tydligt. Denna tro är som livet som tränger sig genom asfalten, även när livet är som värst. Jag tillönskar henne mer av den tydliga uttalade tron som bär, inte bara genom livet, men även in i det eviga livet, utan några som helst förtvinande muskler. Ber för henne....

fredag 4 mars 2011

Lena Ringqvist - som en tjuv om natten

Den här veckan läste jag Lena Ringqvists självbiografiska berättelse om sin barndom i en frikyrka i Småland. Hon lämnade frikyrkan, hon lämnade tron, skriver hon. 
Har jag i från början känt mig lite tveksam att läsa en sådan avhopparberättelse så har jag faktiskt hunnit tänka om. Det är oerhört intressant och gripande att läsa hennes berättelse om hur hon upplevt sin tillvaro i en frikyrkofamilj i Småland. 
Tror att jag avstår från att ge en slags sammanfattning av boken. Det har andra gjort som du kan läsa här eller t o m köpa

Berättelsen urformar sig utifrån en tilltänkt rättssal där hon ställer aposteln Paulus till svars för det som hon varit med om i frikyrkan. Själv intar hon inte bara åklagarrollen utan också rollerna som försvarare, vittnet och domaren och regisserar därmed en inre kamp där hon verkligen inte gör det lätt för sig, för det märks att det är på blodigt allvar ...

Jag vill här framförallt redogöra vad berättelsen gjorde med mig som själv är troende. Visserligen är jag inte uppvuxen i en svensk frikyrka men jag är med i en nu och det känns väldigt gott i det stora hela.... men det är alltid bra att våga se på detta utifrån olika vinklingar och därför blev jag nyfiken att läsa Lenas bok.

Det som tilltalar mig mest i berättelsen är att Lena är så genomärlig. Det gillar jag stort! Ärlighet/uppriktighet är ju den viktigtigaste förutsättning för att vi som människor ska kunna samtala på riktigt och kunna möta varandra förbehållslöst. 

Bokens titel syftar på en film som gick i mitten på sjuttiotalet som hette just "som en tjuv om natten". I boken berättar hon lite om filmen och jag kände direkt igen den (såg den i Holland vid den tiden). Hon berättar då att en kompis till henne blev förlamad av skräck efter att ha sett filmen och att hon blev troende, fast bara mycket kort tid och det berodde tydligen på känslan som manats fram efter att ha sett filmen och reaktionen hos ungdomsledarna efter filmen, för snart hade hon lämnat tron igen. Lena förknippar filmen framförallt med mycket rädsla och ångest. Hur ska det gå för mina ofrälsta vänner och varför ... Frågorna känner man igen så klart även om jag själv kanske inte befann mig i samma sits tankemässigt som hon. Tydligen har mycket frikyrkoförkunnelse kring Jesu återkomst varit präglat av ångestframkallande tankar. Så klart ville man varna för det som skulle komma och Bibeln vittnar om men att vinna människor för Jesus på grund av ett så negativt budskap känner jag mig tveksam inför. Paulus ger ett annat exempel även om även han hänvisar till domen (Apg.17) men ändå inte på samma känslomässiga sätt. Den sortens förkunnelse har säkert bidragit starkt till att även många troende förkastat tankarna kring ett uppryckande hur man nu än ska tolka det.  Hur som helst skrev Paulus det för att trösta troende(!) inte för att skrämma icketroende! Och aldrig ska ångest vara orsaken att man börjar tro, anser jag och det gäller då i allra högsta grad barn. Tror inte ens att det blir på riktigt då! Kärleken har inget med rädsla eller ångest att göra helt enkelt! Hur som helst känns det mycket sorgligt att det gick som det gick... 

Hennes upplevelser och tankar kring tungotal och Ulf Ekmans favoritord "chakabahaja" i det sammanhanget och hur andra mer och mer tog över det ordet kändes på något sätt lite skrattretande och avslöjande. Undrar vad Ekman själv skulle säga om det. Även om jag tror på själva fenomenet "tungotal" är det samtidigt ett område där det väldigt lätt kan förekomma fusk. Svårt alltså..

Lena beskriver hur hon lärde sig tänka kring sexualitet i frikyrkan som ung och redovisar detta på ett ärligt sätt, tyckte jag när jag läste det. För egen del verkade hon inte vara så väldigt positiv om den lössläppta sexualiteten om man läser mellan raderna.... och det kändes som om hon innerst inne ändå erkände värdet i det hon hade lärt sig om sexualitet som barn. Men när även de som står henne närmast visar att de själva har svårt att vara är ett bra exempel på det området, då är det lätt att ge upp en sådan moral... 

Lenas pappa skildras inte direkt som en inkännande pappa som hade förståelse för hennes problem; dock förändras detta med tiden på grund av alla svårigheter som han råkar ut för även om de till viss del möjligtvis kan uppfattas som självförvållade. Ärligt sagt känner jag en viss sympati för honom och det som han gått igenom som människa: att vilja hålla fast det man tror på men ändå ha svårt att hantera i olika situationer; är inte det djupt mänskligt? Livet är faktiskt inte enkelt, inte ens om man är kristen ....

I slutet av Lenas berättelse fick jag en känsla som om hon ändå skulle göra en helomvändning till tron ändå. Det kan vara så att man fått sympati för henne och helt enkelt skulle önska det. Svårt att säga! Det bara kändes så när jag läste det. Lena hade nog behövt stöd av mogna kristna som skulle tåla ifrågasättande men ändå på ett visligt sätt kunde hantera hennes tankar och frågor. Det gör mig ont att de tydligen fattades...

Något som också kändes ärligt - betydligt ärligare än de flesta ateister annars brukar vara som jag träffat och diskuterat med - var insikten att just på kristna konferenser förekommer inget bråk, polisen behöver heller inte utreda några brott. Trots all hennes kritik mot den kristna tron erkänner hon alltså värdet av att leva som kristen fast hon inte själv känner sig ha någon grund för det längre! Det var ändå starkt! Det gällde även beskrivningen av att hon återigen gick på frikyrkomöten till sist söndag efter söndag och samtalet hon förde med evangelisten kring det. Hennes sanningsnit går det verkligen inte att tvivla på. 

De sista sidorna där hon gör sig av med samvets-ormen som hon känner kring halsen upplevde jag dock som lite konstlad, med all respekt, vill jag dock tillägga. Till sist intar hon nämligen också Paulus roll och gör honom till någon som blir luddig, ja så luddig att hon tycker sig kunna känna sig frälst genom att tro på tillvaron och låta den kristna tron vara för vad den är. Naturligtvis hade jag kunnat vara trevlig här och inte nämna detta, men då skulle jag i så fall inte stå i Sanningens tjänst. Jesus är Sanningen, Vägen och Livet. Den som har Sonen (Jesus) har Livet, den som inte har sonen har heller inte livet. Det måste också bli sagt, även om kanske inte alla gillar det...
Det ska dock inte få vara sista ordet. Det kan ju låta hårt fast det på djupet inte är det. Det ger först och främst tydlighet.
Personligen uppfattar jag Lenas uppgörelse sist i boken som något i linje med det Petrus gjorde när han trängdes och förnekade Jesus och gjorde tydligt och klart att han inte kände den mannen... men titta på Jesus reaktion: han vänder sig om och ser på Petrus. Jag hoppas att även Lena eller vem som helst som befinner sig i en likadan situation ska våga se in i dessa kärleksfulla ögon...

söndag 30 januari 2011

Vilken Jesus kan tros vara den sanna?


Jag har ingen tatuering och planerar heller inte att skaffa någon. Men jag möter många unga kristna som har hakat på tatueringstrenden och när jag träffar en ung man med orden "Jesus dog för mig" inristade på ryggen kritiserar jag inte hans smak.
Vad man än tänker om tatueringar kan man inte ignorera det som står i Uppenbarelsebokens nittonde kapitel där Johannes i vers 16 skriver om Jesus att han har ett av sina namn inskrivet på låret: "Konungarnas konung och herrarnas herre."
Johannes skildring är allegorisk och detta syftar sannolikt inte på en tatuering. Men budskapet är tydligt: Jesus är herre.
I vår tid väljer folk vad de vill tro om Jesus utan att acceptera hans fulla identitet. De utformar en gud efter egen smak och klistrar Jesusetiketten på honom. Här är några exempel på falska Jesusversioner:

1. Rolex-Jesus, som lovar hälsa, välstånd och lyxbilar. Men de som tjänar mest på honom är framgångspredikanterna som kräver tionde.

2. Jultomte-Jesus, som finns långt borta och sällan kommer på besök. Hans kärlek är beroende på hur du uppför dig. Om du inte har varit alltför stygg får du vad du önskade.

3. Harfots-Jesus, som fungerar som en amulett. Man behöver inte känna honom personligen men om man går i kyrkan några gånger om året eller har en bild av honom på väggen så klarar man sig när hemska saker händer andra.

4. Oprah Winfrey-Jesus, som är mjuk och gullig och anpassar sig till vars och ens andliga önskemål. Han fungerar som en andlig bartender som blandar en cocktail av buddhism, hinduism och hedonism. Han ber dig äta, dricka och vara glad eftersom alla religioner leder till himlen.

5. Den kämpande fundamentalist-Jesus, som alltid är arg, särskilt på homosexuella och förvärvsarbetande kvinnor. Han är ständigt beredd att låta en jordbävning ödelägga USA och gillar egentligen inte andra länder heller.

6. Liberale Jesus, som liknar nummer fyra men som är mer respektabel. Det är OK att formulera om Bibeln så länge du har kavajen på i kyrkan och alltid sjunger vers ett, två och fyra av varje psalm.

7. Rockstjärne-Jesus, som struntar i vilket liv du lever under veckan eller vem du går till sänts med men som vill att du är häftig i kyrkan. Musiken ska vara hög och predikan full av videoklipp. Ord som synd och helighet är förbjudna. Sådant är inte coolt.

8. Republikanska Jesus, som visade sig med George Washington och Ronald Reagan. Han är beredd att släppa på reglerna och låta konservativa politiker och publikaner komma till himlen, om de lovar låga skatter och fri tillgång till vapen.

9. Demokratiske Jesus, som rider på en åsna och fördelar välstånd, hälsovård och stimulanspengar till alla som är trötta och tyngda av bördor. Det går bra att tala om Gud i anföranden så länge inte ordet synd nämns eller någon intressegrupp utmanas.
Det finns fler falska versioner av Jesus. Men vad vi behöver göra är att lära känna, hylla och proklamera den verkliga Jesus, han som dog för oss, kungars kung och herrars herre. Låt oss berätta om honom för alla så att de inte behöver bli överraskade när jordelivet är slut.

Ovanstående artikel har skrivats av J Lee Grady. Den var så bra att jag publicerar den även här. Tidigare publicerat i Dagen som gästkrönika

måndag 13 december 2010

En rolig bok om fornkyrkan

Allt som oftast upplevs böcker om den tidiga kyrkan som rätt tråkiga och svåra att ta sig igenom. Så är det dock inte med boken som jag läste nu i helgen "Allt du skulle vilja veta om fornkyrkan men inte vågat fråga om" av Josephine Laffin. 
Bokens upplägg är väldigt humoristiskt. femton kapitel följer en grupp människor som går en kurs i kyrkohistoria. De har alla helt olika bakgrunder och reagerar också väldigt olika kring det som tas upp i de femton kapitlen. Jag anar att de flesta som läser den här boken känner igen sig mer eller mindre i de olika deltagana i kursen även om det är helt klart att alla är ganska stereotypiska i sitt sätt att resonera, men jag tror att Laffin har kunnat återge dessa reaktioner på ett ytterst värdefullt sätt. 
I boken diskuteras flitigt kring vad de första kristna syslade med och hur hedningarna reagerade, om statsmaktens reaktion, den hellenistiska kulturen, om renlärighet kontra kätteri, kvinnornas roll, om Jesus va Gud eller bara gudomlig, kristna attityder kring krig och våld, om munkväsendets framväxt och Augustinus bekännelser. Ska man läsa något om den tidigaste kyrkohistorien då kan den här boken varmt rekommenderas! 
Boken är tyvärr slutsåld..

onsdag 27 oktober 2010

Myndigheterna vägrar registrera människorättsadvokat som saknad person

På MXps väldokumenterade blogg om orättvisa, kristenförföljelse och en del annat fanns en artikel som jag gärna hänvisar till. Den handlar om människorättsadvokaten Gao Zhisheng som har varit försvunnen sedan längre tid men som Kinas myndigheter INTE VILL registrera som försvunnen .... Marknadsvärde går ju före människovärde? Läs gärna mer om honom.

Min reflektion är att vi först och främst behöver be för Gao Zhisheng och för Kina som nation som lider under svår orättvisa av sina myndigheter. Bön är oerhört betydelsefull. Genom tron får vi hålla fast vid det!! Sen kan vi faktiskt påverka också genom att låta bli att köpa produkter från Kina. Överväg att låta sådana nyheter påverka dina inköp! Jag vet, det är verkligen inte lätt! Men när alla bara fortsätter tänka på sina egna konsumtionsbehov och egen ekonomi kan Kinas myndigheter göra precis som de vill! Eller har det kanske gått redan alledeles för långt och har vi redan blivit så beroende (förslavade) av alla prylar som tillverkas i Kina att vi knappast längre kan påverka på det sättet? Det betyder att Kina i ett senare skede till och med kan påverka vad du säger/tycker här i Sverige när hela vårt liv blir beroende av Kinas produkter och Kina kan ställa krav på Sverige för att överhuvudtagit leverera produkter! Det är fortfarande bara en tanke .... men snart kan det vara för sent!

lördag 6 mars 2010

"Ingen är odödlig" - Simone de Beauvoir

Redan som tonåring läste jag boken "Ingen är odödlig" av Simone de Beauvoir. Jag minns att jag redan då tyckte att boken var väldigt fascinerande. Efter många år har jag nu återigen läst boken.

I bokens ramberättelse möter vi en ung kvinna som är otillfredställd med sitt liv. Snart möter hon en man (Fosca) som uppför sig på ett mycket speciellt sätt. Hon tycker dock att mannen verkar spännande och börjar umgås med honom. Efter en tid avslöjar mannen sin hemlighet för henne när han börjar berätta om sitt livsöde. Det visar sig att Fosca föddes på tolvhundratalet i den norditalienska fiktiva staden Carmona. Han är stadens makthavare. Flera makthavare före honom har stupats eller mördats och han känner att livstiden inte riktigt räcker till för att kunna uträtta det han vill uträtta med sitt liv. Under en period då staden belägras av fiender kommer han över ett odödlighetselixir som han avrådas att dricka men han gör det ändå. Hans fru och barn åldras och dör men inte han. Han strider för sin stad, bygger upp den, men känner allt oftare hur meningslöst det är med allt han företar. En tanke som gång på gång återkommer i boken lyder: "Nyttar till vad? För vem?"

När han senare på nytt får en son gör han allt för att hans son ska ha det så bra som möjligt. Mot sin pappas vilja väljer han dock att strida, satsar sitt liv och dör. Fosca känner hur han helt hamnat utanför det vanliga livet. Han känner sig om en död och mycket ensam. Boken skildrar olika tidsepoker där Fosca är med. I en av dem blir en kvinna kär i honom. Fosca berättar dock inte om sin hemlighet. När kvinnan efter ett antal år ändå upptäcker hans hemlighet förändras hennes attityd mot honom fullständigt. Tankarna från båda håll utgör mycket fängslande läsning.
Boken är skriven utifrån ett existentialistiskt sätt att se på livet och ju längre jag läser desto mer blir jag beklämd av Foscas självvalda öde: fast han lever är han ändå död.... Allt arbete som utförs blir tillintetgjort och allting får likgiltighetens färg. Simones filosofi är att alla enbart kan och ska handla i enlighet med sitt eget samvete utan att bekymra sig om konsekvenserna. Hon redogör dock inte samvetets härkomst eller status. Fråga inte, det finns ändå inga svar ....
Boken påminner på ett eller annat sätt om den lilla boken Predikaren som finns med i Bibeln där kung Salomo som kallas för den visaste människan som någonsin levt på jorden gör en del upptäckter om livet som ger honom övertygelsen att allting är fåfängt. Allt vad människan företar förlorar förr eller senare sitt värde och leder ingenvart... även om han kommer fram tilI en annan slutsats i bokens slut.
När Fosca har berättat färdigt, finns inget kvar att säga och Fosca lämnar den unga kvinnan åt sitt öde, utan hopp, utan verklig framtid. Bokens sista mening slutar inte ologiskt med ett skrik...

Simone de Beauvoir hade någon sorts särbo-relation med Jean-Paul Sartre där båda krävde maximal frihet; de gifte sig därför aldrig. Hans död år 1980 kändes oerhört tung för henne. Sex år senare dog hon själv i lunginflammation, kroppsligt helt slut och förstörd på grund av ett alkohol och amfetaminmissbruk.
När jag tänker på samhället kan jag inte komma ifrån att det existentialistiska tankegodset har spritt sig även om skepnaden kan ha bytt form. Jag anar att det döljer sig bakom människans rastlösa arbets och köpnarkomanin, där hon verkar vara ute efter ständigt nya upplevelser, på jakt efter lycka som visar sig ha mycket gemensamt med skuggan och där de innersta frågor om livets mening aldrig får något svar.... Så djupt tragiskt!

söndag 4 oktober 2009

Frågor till de som tror på Collins "Evolutionens Gud"

Darwinåret! Ännu mer än vanligt hörs namnet Darwin. Under året har jag fördjupat mig i frågorna lite mera, även om det naturligt är allt för omfattande att verkligen kunna ta till sig allt. Som Jesustroende är det viktigt för mig att bedöma huruvida vetenskapliga tankar om hur livet kan ha kommit till kan tänkas vara i överensstämmelse med Bibelns tankar.

Jag har nu läst Collins bok "Evolutionens Gud". Och visst, Collins kan inte sägas vara vem som helst! Han ledde det stora genomprojektet på ett förtjänstfullt sätt. Han har tidigare varit ateist, men genom att läsa Lewis bok "Kan man vara kristen?" har han ändrat livsinriktning och blev kristen. Collins tror på Gud men också på evolutionen. Tonen i boken upplever jag som varm och positiv, men har alltjämt lika svårt att behöva förkasta en del av Bibelns budskap för att också kunna tro på evolutionen. Tillsammans med otaliga kristna tror jag att Bibeln är det gudagivna budskapet till oss om frälsning och som börjar med historien om livets uppkomst. Det känns tyvärr även hos Collins att jag skulle behöva förkasta Bibelns början som osann för att kunna tro på en Gud som skulle använt sig av evolution, m.a.o. man behöver enligt honom läsa och tolka texterna så att de bekräftar nutidens vetenskapsuppfattningar, som dock om tio år kan vara rejält förändrade, men ingen säger om tio år "förlåt!! Vi hade faktiskt fel för tio år sedan! Man anpassar det som är "absolut" sant till vad "vetenskapens" uttolkare anser att det är (för tillfället). 

I tidningen Dagen läste jag förra veckan några reflektioner kring bokens innehåll som jag här hänvisar till Åström, Björk. Jag anser att vi måste vara försiktiga med att omfamna varenda kristens tankar på grund av en vacker akademisk titel och inte tro att det måste vara okay det han skriver på grund av den titeln. Låt oss tänka och granska tankarna utifrån Bibelns tankar! Troende som anser att de har skäl att tro på en evolution som är ledd utav Gud skulle jag därför vilja ställa en del frågor härunder. Kanske vi kan förstå varandra utifrån ett samtal om det.

Det handlar om följande frågor:

1. Allting mycket gott?
Hur kan Gud säga att allting var mycket gott (1 Mos.1:31)? Tänk er en gud som skapat människan genom en årmiljoners lång kedja av dödande, ätande, konkurrens och utslagning av de svagaste. Hur kan man kalla detta för ”mycket gott”?

2. Adams synd orsakade död och förgängelse men ska vi ska befrias ifrån den (Rom.8) eller har vi missförstått det hela?
Om fossiler som pekar på död, sjukdom och blodutgjutelse redan fanns innan människan existerade, då kan det ju inte vara sant ”att skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen” som orsakats av Adams synd. Se 1 Mos.3:17,18 ”Därför …. förbannad för din skull....”
Rom.8 säger: ”Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om 21 att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. 22 Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas.”
Enligt evolutionisternas sätt att se på det hela har väl förgängelsen funnits sedan tidens början?

3. Har inte Jesu lidande och död varit förgäves om nu död och lidande INTE orsakades av Adams synd och förbannelsen som följd?
Hur kan Jesu lidande och död ta bort syndens straff och ge oss evigt liv, som Bibeln säger här:
”Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.” (1 Kor.15:21,22)

4. Problem som uppstår om berättelserna i 1 Moseboken om skapelsen, syndafall, nationernas ursprung, floden och Babelns torn inte skulle vara historiska.
De är ju skrivna som historiska berättelser (se speciellt 1 Mos.2:4) och erkändes av Jesus som historiska. Konsekvensen måste nödvändigtvis vara att vi inte kan lita på det Jesus har sagt! Men om vi inte kan lita på det Jesus sagt, vad kan vi då överhuvudtaget lita på i detta liv?
Vilka impopulära Bibelavsnitt ska vi räkna med ska förvisas till historiens skräpkammare härnäst?

5. Är det verkligen trovärdigt att förkunna ett evangelium i vilket Gud är sällsynt inkonsekvent, opedagogisk och slösaktig med mänskliga resurser?
Skapelseberättelsen talar om sex dagars skapelseaktivitet där det ingick en kväll och en morgon, något som upprepas gång på gång. Men enligt evolutionisterna är skapelsens ordning helt fel. Skulle då inte Gud inspirerat en berättelse som överensstämmer med den evolutionistiska ordningen om Han verkligen använde sig av evolution eller följde evolutioniska tankesätt i skapelsegärningarna? Dessutom skulle ju Gud vilselett oss katostrofalt och gjort sig själv en björntjänst! För vi troende har ju lagt förhållandevis mycket tid på att hålla fast vid den bibliska skapelseberättelsen och då skulle vi försvarat något som Han inte alls vill att vi skulle försvara!! Det har dock försvårat möjligheten att ”marknadsföra” evangeliet och detta helt förgäves!! En sådan Gud har jag faktiskt svårt att tro på!

Om Skapelseberättelsen ska tolkas på ett sådant totalt annorlunda sätt än det som står, hur ska vi då kunna veta hur vi ska tolka resten av Bibeln? Hur kan vi då veta om de historiska berättelserna om Jesu liv, hans död och uppståndelse kanske också behöver tolkas helt annorlunda? Kan vi överhuvud taget veta något med säkerhet om Bibeln skulle behöva en sådan flexibel tolkning?

6. Behöver vi verkligen försöka försona Gud med dem som inte vill veta av honom?
Eldredge, en känd evolutionist har sagt: ”Darwin lärde oss att vi kan förstå oss på livets utveckling med hjälp av enbart naturalistiska termer utan att behöva någon Gud eller något gudomligt.
Är det i filosofisk mening inte inkonsekvent att försöka försona Gud med evolutionen?
Om Gud skapade allt genom evolutionen, något som gör honom till synes överflödig, hur ska vi då förstå och erkänna hans eviga kraft och gudomlighet för ”Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat.” Rom.1:20.
Evolutionen är planlös och mållös. Bibelns Gud kännetecknas av planering och målinriktning. På vilket sätt kan detta stämma överens? Vad har Gud att göra i en evolutionär värld, som gör honom till en överflödig hypotes?

Du är välkommen med dina reaktioner!

tisdag 1 september 2009

Göran Skytte - Omvänd

Göran Skyttes bok "Omvänd" har jag i princip sträckläst. Det var mycket intressant att se vilken livsändring han har gjort från att först vara vänsterradikal till att nu vara typ resande evangelist...
Det är märkligt hur människor kan ändra sig. De som man aldrig skulle tro att de skulle bli annorlunda kan tydligen ändra sig totalt.
För den som undrar hur en sådan ändring går till är det säkert intressant att läsa denna bok. Varje sådan berättelse är unik, även om man känner igen vissa delar från andra berättelser.
Speciellt hans avskalade ärlighet gillar jag. Att kunna se sin egen litenhet och komma tillrätta med den är något stort... Det är alltså mycket som man gläder sig åt i boken.
Han skriver om Guds död i media och om dennes återkomst och bara att läsa det är väldigt intressant. Att sedan få inblick i hur han som person resonerar under tiden han förändrar och successivt intar nya ställningar på trons väg är verkligen upplysande att läsa om.
Det är dessutom en bra bok att ge bort till någon som drar sig för att läsa kristna böcker eller för att gå till kyrkan. Jag rekommenderar boken! Läs den!

tisdag 11 augusti 2009

"Vägen genom" Torgny Wirén

Redan tidigare läste jag Torgny Wiréns båda romaner -Om änglar kunde tala, Alexandra- och andaktsboken ”Under ytan” som jag alla tyckte mycket om. Nu fick jag alltså tag i hans första lilla bok där han på ett öppet sätt talar om hur han brottats med tvivel och sanningshalten i bibeln. Boken kom ut 1987 så den var lite svår att få tag i även om boken brukar finnas på bokbörsen.

Det som jag mest uppskattar hos honom är hans genomgående ärlighet. Han skrev som det var och gav uttryck för tvivel och allt han upplevde åren innan han skrev sin lilla uppgörelsebok.

Han berättar om sitt samtal på ett tåg med en förbittrad Jude som blev av med hela sin släkt under holocausten. Man följer honom i tankarna när han läser olika filosofer och deras resonemang och hur han senare förkastar tron helt och hållet. Men när han väl skakat av sig allt som hade med Gud att göra och försökte förstå sig på omvärlden, fick han konstatera att han hade ”kejsarens nya kläder” på sig : han kände sig naken, tom och utan några som helst relevanta utgångspunkter för livet.

Mötet med apologeten Francis A. Schaeffers tankar gjorde att han fick tänka om helt: ”Tårarna strömmade ner från mina kinder. För första gången hade någon uttryckt den ohyggliga fattigdom och den avgrundsdjupa själens armod jag så oerhört påtagligt erfor.” (sida 25).
Därmed var dock boken inte slut! När han börjar läsa teologi möter han tviveln nästan mer än innan. Frågor kring ”fel” och "motsägelser" i bibeln, teologernas kritisk-historiska bibelsyn där det inte finns plats för en gud sedan rationalismens positivism har strukit honom fullständigt ur det vetenskapliga arbetet och mycket mer, försöker krossa hans ynka, nyvunna tro. Han ger dock inte upp och biter sig fast, läser, studerar olika sätt att se på frågor som uppstår när man läser bibeln.
Och naturligtvis hittar han inte svar på varje fråga man kan ställa men … efter en omskakande andlig berg-och-dalbaneresa inser han att han faktiskt har en grund att stå på.

Boken är mycket välskriven, rentav spännande … Läs den! Vill du läsa ett annat omdöme?
Läs den här.