Tveksam om evolutionsteorin är sann? Du är inte ensam...

Ibland får man ju tanken att man tillhör de ytterst få okunniga som inte anser se kunna tro att universum och livet kom till genom evolution. Inte sällan i det närmaste idiotförklaras man om man avfärdar evolutionstankarna, men jag i kväll hamnade jag på en webbsida där det finns en lång lista med namn på akademiker som befinner sig runtom i världen och som tillsammans uttryckt sig så här:

A SCIENTIFIC DISSENT FROM DARWINISM

“We are skeptical of claims for the ability of random mutation and natural selection to account for the complexity of life. Careful examination of the evidence for Darwinian theory should be encouraged.”

Du som också är skeptisk när det gäller evolutionsteorin, du är inte ensam i din uppfattning, sträck på dig och ge inte upp. Det finns många fler än du tror som är tveksamma, men som du vet är det ju inte "comm il faut" att säga så, "politiskt korrekt" eller hur man nu vill uttrycka det ....

Du som tror på evolutionsteorin och håller den för bevisad, fundera en gång till om du inte blivit lurad du också... Det är så lätt att anamma det de flesta säger och tycker men kanske ändå inte är sant... Eller föredrar du hellre att i slutändan komma med den dåliga ursäkten "wir haben es nicht gewusst"... Du trodde ju för alla sa ju så....

På vilken sida du än står : lycka till!

Vart är SK på väg? Några tankar

Det är snart ett år sedan som Reinfeldt uttryckte sin tro att kyrkklockorna skulle ringa också för homosexuella par. Vi vet hur det gick! Läste i Dagen att en ny kvinnlig biskop snart kommer att bli installerad, dessutom en riktig ärlig kvinna som lever ut sin homosexualitet med sin partner mitt i vardagen. Det kräver mod! Men när första fåret tagit sig genom stängslet så lär det bli fler... Så brukar det gå!

Sakta men säkert ändras kyrkan helt efter (folkets) regeringens direktiv....

I China finns det också en statsstyrd kyrka. Den har krav på sig att vara nationalistisk, det som predikas kontrolleras hårt av myndigheterna och barn under 18 år får inte vara med. Predikanter tillsätts av staten ....

Jag kan inte komma ifrån tanken att vi i Sverige håller på att ändra systemet åt denna riktning, där kyrkan ska leverera det staten kräver. Den nuvarande ärkebiskopen är ju i praktiken bara en välpolerad statsmarionett som bara fasadkristna kan ha förtroende för.

Man kan undra hur det skulle kunna se ut om ca 10 år! Jag fantiserar lite utifrån ärkebiskopens ställning:

Ärkebiskopen: "Vi vill gärna se att folk söker prästtjänster som lever i ett annat än ett man-kvinna-äktenskap. Vi vill visa med vårt sätt att hantera personalfrågor att vi vill ställa oss jämte verklighetsfolket som ju inte längre lever i sådana förhållanden... och därför inte ska känna att vi i kyrkan vill slå ner på dem genom att anställa präster som lever på annat sätt. Vi har fått inse att detta är ett uttryck för Guds kärlek, där vi ständigt behöver tänka om och förnyas i vårt inre. Relationer mellan män och kvinna ser vi av den anledning inte längre som något positivt att eftersträva där vi ju alla vet att sådana förbindelser bara ger anledning till gräl och meningslös diskussion i samhället. Vi vill sträcka oss efter något nytt som Herren ska visa oss. Alla ska få ingå förbindelser som de själva känner för och jag är övertygad att Gud med glädje vill välsigna vilken förbindelse det än gäller. Låt oss därför inte se ner på varandra om vi tänker olika i dessa frågor. Gud vill att vi alla blir saliga på vår egen tro".

Det låter väl fint? Orealistiskt? Att välsigna homoäktenskap i kyrkan ansågs vara orealistiskt för bara något år sedan... När väl Bibelns tankestängsel har tagits ner kan det spreta åt vilket håll som helst som anses politiskt korrekt.

Jag hänvisar dock till ett bibelord i detta sammanhang:

Upp.18:4 "Och jag hörde en annan röst från himlen säga: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor." Världshistorien har inte hunnit så här långt ännu, men snart är vi där!

"Den som har öron må höra!"

Normalms Baptistförsamling : oseriös!

Det är knappt man tror sina ögon när jag i Dagen läser om Normalmskyrkans beslut och hur det gått till!

Här finns en rätt stor baptistförsamling på 266 medlemmar i Stockholm. När ett beslut ska fattas om att människor med homosexuell läggning ska få gifta sig i kyrkan och ingå äktenskap där då är det endast 42 personer på församlingsmötet och 28 som vill genomföra förändringen kan i praktiken avgöra saken..... som om det handlade om vilken enkel praktisk fråga som helst!

Det handlar ju inte om att byta färg på kyrkan! utan på en fundamental ändring på äktenskapets innehåll och betydelse och dess förankring i Bibeln!

Dessutom lär denna baptistförsamlingen vara först ute i hela landet med att i praktiken bestämma sig i detta som frikyrkoförsamling t.o.m. före Svenska Kyrkan!

Det här tycker jag är bevis på ett mycket oseriöst förfarande. Det är för mig helt obegripligt att en sådan fråga kan avgöras som om det handlade om en fråga i någon fotbollsförening! Jo, man kan säkert ha tänkt och tyckt om frågan under lång tid, jag anar det, men tycker att man ändå skämmer ut sig kolossalt.

Nog skulle församlingen lagt bromsar i stadgarna för att förhindra att sådana grundläggande saker kan ändras så lätt. Egentligen så tycker jag att man skulle skulle bestämt sig i stadgarna att grundläggande bibliska tankar inte ska få ändras alls om inte samfundet man anslutit sig till kommit till samma ändring redan innan. Detta är ingen fråga man ändrar i som enskild församling! Det är gräsligt att man över huvudtaget kan tänka sig sådant. Historielöst!

Men om man nu tvärsemot detta ändå skulle vilja bestämma sig i sådana saker som församling då borde väl minst 70 % av församlingens medlemmar (inte närvaranden!!) vilja genomföra ändringen! Så klart ska man göra allt för att nå total samstämmighet i sådana grundläggande sakfrågor och annars välja bort förändringen om det inte går att uppnå! Jag anser att det dessutom är en stor skam att församlingen inte mangrant är närvarande när man ska bestämma sig i denna fråga och att ett fåtal på detta sätt kan genomföra sitt förslag.

Jag känner mig upprörd men samtidigt också djupt bedrövad över svensk kristenhet och dess ljumhet i dessa grundläggande frågor. Vi kristna behöver alla vända om till Gud och läsa och begrunda hans Ord! Vi behöver ödmjuka oss kristna som Daniel gjorde i Dan.9 när han bad för sitt folk. Må Gud förbarma sig över oss och utgjuta av sin ande bland oss för att vi återigen ska få förstå Herrens tankar och frukta hans ord.

Dagen 20-okt-09, 22-okt-09

Frågor till de som tror på teistisk evolution

Darwinåret! Ännu mer än vanligt hörs namnet Darwin. Under året har jag fördjupat mig i frågorna lite mera, även om det naturligt är allt för omfattande att verkligen kunna ta till sig allt. Som Jesustroende är det viktigt för mig att bedöma huruvida vetenskapliga tankar om hur livet kan ha kommit till kan tänkas vara i överensstämmelse med Bibelns tankar.

Just nu håller jag på att läsa Collins bok "Evolutionens Gud". Collins kan inte sägas vara vem som helst! Han ledde det stora genomprojektet på ett förtjänstfullt sätt. Han har tidigare varit ateist, men genom att läsa Lewis bok "Kan man vara kristen?" har han ändrat livsinriktning och blev kristen. Collins tror på Gud men också på evolutionen. Tonen i boken upplever jag som varm och positiv, men jag har fortfarande svårt att behöva förkasta en del av Bibelns budskap för att också kunna tro på evolutionen. Tillsammans med otaliga kristna tror jag att Bibeln är det gudagivna budskapet till oss om frälsning och som börjar med historien om livets uppkomst. Det känns även hos Collins som jag skulle behöva förkasta Bibelns början om osann för att kunna tro på en Gud som skulle använt sig av evolution. Även i Dagen läste jag förra veckan några reflektioner kring bokens innehåll som jag här hänvisar till Åström, Björk. Jag anser att vi måste vara försiktiga med att omfamna varenda kristens tankar på grund av en vacker akademisk titel och tro att det måste vara okay det han skriver. Låt oss tänka och granska tankarna utifrån Bibelns tankar! Troende som anser att de har skäl att tro på en evolution som är ledd utav Gud skulle jag därför vilja ställa en del frågor härunder. Kanske vi kan förstå varandra utifrån ett samtal om det.

Det handlar om följande frågor:

1. Allting mycket gott?

Hur kan Gud säga att allting var mycket gott (1 Mos.1:31)? Tänk er en gud som skapat människan genom en årmiljoner lång kedja av dödande, ätande, konkurrens och utslagning av de svagaste. Hur kan man kalla detta för ”mycket gott”?

2. Adams synd orsakade död och förgängelse men ska befrias (Rom.8) eller har vi missförstått det hela?

Om fossiler som pekar på död, sjukdom och blodutgjutelse redan fanns innan människan existerade, då kan det ju inte vara sant ”att skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen” som orsakats av Adams synd. Se 1 Mos.3:17,18 ”Därför …. förbannad för din skull....”

Rom.8 säger: ”Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om 21 att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. 22 Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas.”

Enligt evolutionisternas sätt att se på det hela har väl förgängelsen funnits sedan tidens början?

3. Har inte Jesu lidande och död varit förgäves om nu död och lidande INTE orsakades av Adams synd och förbannelsen som följd?

Och hur kan då Jesu lidande och död ta bort syndens straff och ge oss evigt liv, som Bibeln säger.

”Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.” (1 Kor.15:21,22)

4. Problem som uppstår om berättelserna i 1 Moseboken om skapelsen, syndafall, nationernas ursprung, floden och Babelns torn inte skulle vara historiska.

De är ju skrivna som historiska berättelser (se speciellt 1 Mos.2:4) och erkändes av Jesus som historiska. Konsekvensen måste nödvändigtvis vara att vi inte kan lita på det Jesus har sagt! Men om vi inte kan lita på det Jesus sagt, vad kan vi då överhuvudtaget lita på i detta liv?

Vilka impopulära Bibelavsnitt ska vi räkna med ska förvisas till historiens skräpkammare härnäst?

5. Är det verkligen trovärdigt att förkunna ett evangelium i vilket Gud är sällsynt inkonsekvent, opedagogisk och slösaktig med mänskliga resurser?

Skapelseberättelsen talar om sex dagars skapelseaktivitet där det ingick en kväll och en morgon, något som upprepas gång på gång. Men enligt evolutionisterna är skapelsens ordning helt fel. Skulle då inte Gud inspirerat en berättelse som överensstämmer med den evolutionistiska ordningen om Han verkligen använde sig av evolution eller följde evolutioniska tankesätt i skapelsegärningarna? Dessutom skulle ju Gud vilselett oss katostrofalt och gjort sig själv en björntjänst! För vi troende har ju lagt förhållandevis mycket tid på att hålla fast vid den bibliska skapelseberättelsen och då skulle vi försvarat något som Han inte alls vill att vi skulle försvara!! Det har dock försvårat möjligheten att ”marknadsföra” evangeliet och detta helt förgäves!! En sådan Gud har jag faktiskt svårt att tro på!

Om Skapelseberättelsen ska tolkas på ett sådant totalt annorlunda sätt än det som står, hur ska vi då kunna veta hur vi ska tolka resten av Bibeln? Hur kan vi då veta om de historiska berättelserna om Jesu liv, hans död och uppståndelse kanske också behöver tolkas helt annorlunda? Kan vi överhuvud taget veta något med säkerhet om Bibeln skulle behöva en sådan flexibel tolkning?

6. Behöver vi verkligen försöka försona Gud med dem som inte vill veta av honom?

Eldredge, en känd evolutionist har sagt: ”Darwin lärde oss att vi kan förstå oss på livets utveckling med hjälp av enbart naturalistiska termer utan att behöva någon Gud eller något gudomligt.

Är det i filosofisk mening inte okonsekvent att försöka försona Gud med evolutionen?

Om Gud skapade allt genom evolutionen, något som gör honom till synes överflödig, hur ska vi då förstå och erkänna hans eviga kraft och gudomlighet för ”Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat.” Rom.1:20.

Evolutionen är planlös och mållös. Bibelns Gud kännetecknas av planering och målinriktning. På vilket sätt kan detta stämma överens? Vad har Gud att göra i en evolutionär värld, som gör honom till en överflödig hypotes?

Du är välkommen med dina reaktioner!

P.S.! Vill även hänvisa till en träff i vår kyrka där vi talade om frågor som handlar om skapelse och evolutionsm. Här kan du lyssna på anföranden under kvällen "Fokus på Darwin - en en kväll om alltings uppkomst":

1. Det måste finnas en intelligent designer!

2. Skapelsen, ett alternativ till utvecklingsläran

3. Är Darwin ett hot mot tron på Gud?

4. Panelsamtal.

Göran Skytte - Omvänd

Göran Skyttes bok "Omvänd" har jag i princip sträckläst. Det var mycket intressant att se vilken livsändring han har gjort från att först vara vänsterradikal till att nu vara typ resande evangelist...

Det är märkligt hur människor kan ändra sig. De som man aldrig skulle tro att de skulle bli annorlunda kan tydligen ändra sig totalt.

För den som undrar hur en sådan ändring går till är det säkert intressant att läsa denna bok. Varje sådan berättelse är unik, även om man känner igen vissa delar från andra berättelser.

Speciellt hans avskalade ärlighet gillar jag. Att kunna se sin egen litenhet och komma tillrätta med den är något stort... Det är alltså mycket som man gläder sig åt i boken.

Han skriver om Guds död i media och om dennes återkomst och bara att läsa det är väldigt intressant. Att sedan få inblick i hur han som person resonerar under tiden han förändrar och successivt intar nya ställningar på trons väg är verkligen upplysande att läsa om.

Det är dessutom en bra bok att ge bort till någon som drar sig för att läsa kristna böcker eller för att gå till kyrkan. Jag rekommenderar boken! Läs den!

Ingela Agardh - Den största nyheten

För någon vecka läste jag Ingela Agardhs bok "Den största nyheten". Många har säkert sett henne många gånger i TV-rutan som nyhetsankare. Det har inte jag.

Boken är hennes biografi. Så klart är det väldigt många som skrivit en sådan; inget märkligt med det. Själv var jag dock nyfiken efter hennes berättelse om hur hon kom att tro på Gud.

I Sverige är det väl snarare så att man gärna får berätta om hur man blev av med sin tro; det är ju då man anses som en klok människa. Hon valde alltså att göra bort sig, säkert har många upfattat hennes val på det sättet, kan tänkas.

Hon erkänner att hon letat efter Gud i 50 år! Att hon faktiskt gjorde det, la hon dock inte märke på, förrän hon börjat tro. Plötsligt bara visste hon, Han finns, Han vet allt om henne... och så förstod hur hennes liv varit liksom ett enda sökande efter Gud. Det är alltid spännande att läsa hur detta går till och hur det påverkat just hennes liv och livsval.

Jag fick medan jag läste boken inte något intryck att hon blivit rädd för sin sjukdom och därför hade behov av att börja tro på Gud. Nej, hon upplevde att hon mötte honom. Märkligt. Obegriptligt! Ändå trovärdigt! Läs boken själv och bedöm själv!

Undrar förresten hur en evolutionstroende skulle tolka en sådan omvändelse utifrån ett evolutionsperspektiv. Kan det finnas orsaker att man bättre överlever genom att tro på Gud? Bara undrar....

Livet och inte minst bröstcancern gjorde att hon tappade näst intill allt som i vanligt fall oftast upplevs som värdefullt för ens image.

Medan jag skriver, kommer jag att tänka på serien "Himlen kan vänta" som gick i TV ungefär samtidigt som hennes bok och intervjun publicerades. Jag tittade på alla avsnitt. Det går liksom inte att låta bli att jämföra de olika berättelserna och jag kan tycka att det är synd att inte hon var med i serien hon också. Undrar dock om det kanske var med tydlig avsikt att inte ha någon troende med i datta program. I ett land där alla "ska" lära sig att leva utan Gud ska man så klart också lära sig att dö utan Gud. Hade man fått med Ingela då hade nog många insett att hennes tankar kring döden var så helt annorlunda, med så mycket mer hopp att bjuda på.

Ingela berättar om det på ett ärligt sätt. Tankar kring döden inger henne ingen ångest. Hon har tagit emot Guds löfte om att ta hand om henne även när det är dags att lämna livet.

Ordvalet i boken är på ett sådant sätt att många säkert känner sig bekväma med det, hon använder inget kyrkospråk.

Jag kan säkert rekommendera boken. Boken är dessutom inte tjock och går bra att låna från biblioteket.

Läs intervjun med henne i Aftonbladet några månader innan hon dog (juni 08).

"Vägen genom" Torgny Wirén

Redan tidigare läste jag Torgny Wiréns båda romaner -Om änglar kunde tala, Alexandra- och andaktsboken ”Under ytan” som jag alla tyckte mycket om. Nu fick jag alltså tag i hans första lilla bok där han på ett öppet sätt talar om hur han brottats med tvivel och sanningshalten i bibeln. Boken kom ut 1987 så den var lite svår att få tag i även om boken brukar finnas på bokbörsen.

Det som jag mest uppskattar hos honom är hans genomgående ärlighet. Han skrev som det var och gav uttryck för tvivel och allt han upplevde åren innan han skrev sin lilla uppgörelsebok.

Han berättar om sitt samtal på ett tåg med en förbittrad Jude som blev av med hela sin släkt under holocausten. Man följer honom i tankarna när han läser olika filosofer och deras resonemang och hur han senare förkastar tron helt och hållet. Men när han väl skakat av sig allt som hade med Gud att göra och försökte förstå sig på omvärlden, fick han konstatera att han hade ”kejsarens nya kläder” på sig : han kände sig naken, tom och utan några som helst relevanta utgångspunkter för livet.

Mötet med apologeten Francis A. Schaeffers tankar gjorde att han fick tänka om helt: ”Tårarna strömmade ner från mina kinder. För första gången hade någon uttryckt den ohyggliga fattigdom och den avgrundsdjupa själens armod jag så oerhört påtagligt erfor.” (sida 25).
Därmed var dock boken inte slut! När han börjar läsa teologi möter han tviveln nästan mer än innan. Frågor kring ”fel” och "motsägelser" i bibeln, teologernas kritisk-historiska bibelsyn där det inte finns plats för en gud sedan rationalismens positivism har strukit honom fullständigt ur det vetenskapliga arbetet och mycket mer, försöker krossa hans ynka, nyvunna tro. Han ger dock inte upp och biter sig fast, läser, studerar olika sätt att se på frågor som uppstår när man läser bibeln.
Och naturligtvis hittar han inte svar på varje fråga man kan ställa men … efter en omskakande andlig berg-och-dalbaneresa inser han att han faktiskt har en grund att stå på.

Boken är mycket välskriven, rentav spännande … Läs den! Vill du läsa ett annat omdöme? Läs den här.

Tveksamt om homosexualitet

En diakon i Svenska Kyrkan skriver idag i Dagen att hon anser att kristna uppvisar en skrämmande brist på kunskap om homosexualitet och pläderar varmt för sin son som är homosexuell. Hon frågar sig och oss om det är synd att älska en människa av samma kön, underförstått leva i parrelation med en person av samma kön.

När man läser en sådan insändare så förstår man att det verkar finnas ett stort engagemang från mammas sida för sin son på grund av sonens tydliga utsatthet när det gäller våld och diskrimination. En riktig mamma, kan man tycka.

Visst kan man ha förståelse för hennes känslor i detta. Vem skulle inte vilja göra allt för att det ska gå bra för sin son. Förståeligt så långt, fast inte bra! Det finns nämligen även en annan sida. Mamman är diakon i SK och skriver som sådan, förmodligen utifrån hänsyn till sin son. Som diakon anses hon dock säkert ha en viss trovärdighet som gör att motsäger några av hennes blandning av tveksamma argument och känslor.

Hon börjar med att meddela oss om vetenskapliga fakta enligt henne själv. Slutsatsen ska vara att genuin homosexualitet är biologiskt betingad och hon hänvisar till Skaparen. Är det verkligen så? Där finns lite olika uppfattningar men riktigt så enkelt är det inte i alla fall. Vi får inte glömma att gayrörelsen har stora intressen i att få folk att tro att homosexualitet är lika normalt som heterosexualitet. Låt oss inte vara naiva! Forskning på det här området sker till större delen av icke heterosexuella som har stora intressen att vaska fram önskvärda resultat. Jag vet att flera homosexuella har sagt att mycket handlar om vad man bestämmer sig för på det här området. Det betyder inte att alla bara ”bestämmer sig” för det. Jag känner till en mycket trovärdig person som redan som ung troende pojke haft homosexuella känslor, där det vad jag kan bedöma inte finns anledningar att han själv valt att vara så.

Om man läser berättelsen om Lot i 1 Mos.19 så förstår man att det ju inte kan vara så att alla dessa stadsinvånare var homosexuella från början. Berättelsen visar att Sodoms män valde att leva ut sin homo/bisexualitet på ett mycket grymt sätt. Missförstå mig inte. Jag jämför inte människor som upplever homosexuella känslor med dessa grymma män i Sodom.

Hon ställer frågan om det är fel att älska (med) någon av samma kön (i en parrelation.) Ja, det är det! Svenska Kyrkan har lämnat den kristna kyrkans flertusenåriga klara tankar om att utlevd homosexualitet är synd, något som jag upplever som djupt tragiskt. Det finns mycket elände i världen som ytterst kan härledas till människans syndafall i paradiset. Utöver allt detta finns många rätt vanliga människor som aldrig gifter sig eller där man själv eller partnern på grund av sjukdom inte kan leva ut sexualiteten som andra. Ska de söka sig till annat för att kunna leva ut sin sexualitet? Bibeln är tydlig på denna punkt! Personen jag omtalade tidigare har bestämt sig för att leva i avhållsamhet. Är det något idiotiskt? Nej, jag tror inte det. Jag har stor respekt för honom. Ibland får man känslan av att livet är lika med att utleva sin sexualitet så ofta man kan och med så många man bara man vill. Det är ju en kärlekshandling? Att allt detta leder till mycket elände när det gäller aborter, HIV och annat behöver väl knappast omtalas. Jag tror att speciellt många flickor mår dåligt pga att de har sex på ett sätt som leder till psykisk förvirring, mer eller mindre tvungna av sin omgivning, pojkvän(?) och genom statlig stimulans. Det är tragiskt! Flickor: våga att säga nej!

En sista punkt! Hon skriver att det är gott att veta att vår herre Jesus inte stöter bort de som är födda med en annorlunda läggning. Det stämmer att Jesus inte stöter bort en endaste människa som vänder sig till honom. Alla är välkomna men tro mig, de som kom till Jesus fick syndernas förlåtelse och höra ”synda inte mer”. Tro inte att skökorna som hela tiden kom till Jesus fortsatte sitt liv som sköka! Jesus upprättade dem, där de andliga ledarna enbart såg ner på dem och så följde de honom!

Avslutar med ett citat där Paulus skriver bl.a. om människor som hade varit (!) utövare av homosexualitet: ”Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. 11 Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande. ” 1 Kor.6:9-11

Ismaels barn

Läste en mycket intressant liten bok "Ismaels barn" där flera muslimer utifrån olika stränga eller mindre stränga sammanhang kom i kontakt med kristna och den kristna tron. De berättar om hur de brottats med tankar och upplevt flera svårigheter. Alla berättelser är från araber i Egypten, både män och kvinnor.

Boken ger värdefull insikt i arabernas sätt att tänka utifrån sin kultur och religion.

Det som gällde egentligen alla var att man inte fick tänka själv, inte fick ställa ärliga frågor om det de brottades med i tankarna. Detta försvårade deras kamp mot den inre befrielse som de var på sitt sätt så ivrigt letade efter.

En berättelse handlade om en kille som var otroligt fanatisk - vi skulle nog räkna honom som terrorist. Han berätter om hur han först mördar, förtrycker kristna, liksom gör allt för att göra livet svårt för dem. I islamistgruppen där han arbetar fick han uppdraget att utifrån Bibeln ta fram bevis att kristendom bygger på förvrängda skrifter och bygger på en lögn. Det blev en svår process och i början avskydde han verkligen uppdraget men ju mer han letade efter motsägningar och fel destomer började han fundera kring sin egen tro.

Tyckte att berättelsen var mycket läsvärt. Ett utdrag av berättelsen går faktiskt att läsa på nätet.

Gud och Nietzsche död

Nietzsche år 1882:        Gud år 1900:

Gud är död!                    Nietzsche är död!                              

 

möjlig lösning som säkrar handikapptillstånd

Det är oerhört upprörande att läsa i Dagen om att människor kan göra vad som helst för att tjäna pengar. I det här fallet gäller det personer som själ handikappades parkeringstillstånd som sedan säljs till skyhöga belopp på svarta marknaden! Så falskt och hjärtlöst att sko sig på dem som inte kan försvara sig!!

Jag har kollat upp att det finns ett serienummer på dessa handikapptillstånd och tankarna satte omedelbart igång. Nog borde det vara rätt enkelt att göra serienummerregistreringen tillgänglig för alla lapplisor! Även om tillståndet utfärdas av kommunen så lär det finnas en möjlighet att kombinera serienumret med kommunens namn i en databas där man dessutom kan anteckna om ett tillstånd har anmälts som stulet! Mycket borde redan finnas. Det gäller bara att göra det tillgängligt för lapplisorna så att när de träffar på en bil med ett stulet tillstånd omedelbart ska kunna ta lämpliga åtgärder... 

Hoppas att det här läses av dem som faktiskt kan sätta igång en förändring och också är beredd att ta ansvar för det! 

Blev till genom våldtäkt ....

Hamnade på en hemsida där jag såg affischen härbredvid!

Visst har vi hört det många gånger.... abortmotståndare har tyckt att de kan tänka sig abort i vissa undantag: incest och våldtäkt....

.... men varför skulle inte den här flickan fått leva? Hennes enda brott var att hon blev till efter att hennes mamma blev våldtagen... 

Och varför ska mamman pressas att göra abort efter en sådan händelse? Varför ska barnet behöva få sitt liv utsläckt därför att pappan begick ett brott?

Mamman är värd att få all hjälp att kunna behålla sitt barn och om hon inte vill det, varför inte adoptera barnet då? Det finns många som vill ta hand om det lilla barnet! 

"Feminists for Life" finns nog bara i USA men det finns några möjligheter att få bolla sina frågor eller prata om sin ångest... Titta här, här och denna länksida...

problematiserande tankefoster kring könsaborter

Det är rätt spännande att gå in på andras bloggar och känna av hur folk resonerar. När det gäller flickkönsaborter så är det intressant att se hur folk försöker komma fram till ”rätt tolkning” som i det stora hela har en positiv hållning gentemot abort. Så klart finns det en del nyanser där också. En del som vill försvara abort som en (kvinnlig) rättighet verkar förstå att det ändå kan bli problem med att bortsortera foster med kvinnligt kön. Det kan ju problematiseras utifrån jämställdheten så klart.

Fast sådana problem kan ju skapa business också! Man kan ju tänka sig att man utvecklar genimplantater eller något sådant som gör att det alltid blir barn med önskat kön. Det kostar naturligtvis några slantar att få sådana implantater men det håller ju ekonomin i rörelse får man väl lov att säga då. Beroende på vilka partier som sitter vid makten kan det ske gratis och får alla vi andra generöst bidra med några slantar för det också eller så får man bekosta det själv.

Ni som läser detta kanske irriterar er för mitt raljerande sätt att skriva om det här viktiga ämnet; det tycker jag nämligen att det är. Det är dock lika viktigt att inse att hela idén med en i princip fri abort kan härledas från Darwins och Dawkins nu mera massivt bejakade materialistiska tankefoster om att vi egentligen inte är något mer än en del slumpmässigt men ändå trevligt sammansatta atomer. Tänk att vi samtidigt kan bli så oerhört upprörda över hur andra tycker och tänker på det här område. Men varför är det nu så viktigt när allt ytterst är så oviktigt när vi börjar eller lämnar livet? Det påminner mig om barn som inte tittat på kartongen hur pusslet ska se ut och helt enkelt trycker och pressar för att sätta ihop bitarna även om det blir lite svårt att se något mönster. Om då sedan en annan pusselbit (västerländska! könsaborter!) dyker upp får man återigen pussla och pressa men inget verkar självklart nu heller.

Är det då aldrig några varningslampor som börjar lysa för er som betraktar allt enbart utifrån ett materiellt plan att själva grundtanken skulle kunna vara fel? Förhoppningsvis skulle de här tankarna kunna hjälpa någon på traven....
Dagen

Antireklam för det kristna budskapet!

Dagen rapporterar om en amerikansk sekt som i sitt korståg mot en homosexuell teaterpjäs i England förvandlat kärleksbudskap till ett hatbudskap! Sektgruppen har som devis "Gud hatar bögar". Fy! Vilken fruktansvärd antireklam för det kristna budskapet!! Omvänd er, för ...

”... genom denna handling har kommit HERRENS fiender att förakta honom ...” 2 Sam.12:14

Hade de protesterat genom att påpeka att teatergruppen behöver omvända sig och yttrat varningar, då skulle det här blivit oskrivet, men hur kan en grupp människor som antagligen läser bibelns kärleksbudskap bli så deformerade i sina attityder? Djupt tragiskt och förkastligt!! Var i bibeln finner man upprop att hata människor? Ingenstans! Att hata sina fiender är naturligt och kräver ingen kristen attityd. Älska era fiender står det dock skrivet i bergspredikan! Det må vara alla kristnas ledtråd!

Vilken uppmuntran!

Så roligt att läsa i Dagen om ert initiativ att hälsa hela Jakobsbergsgymnasiet i Stockholm med ett Jesus-hjärta på Alla-hjärtansdag! För mig är detta ett klart bevis på att tron lever bland er och att ni är villiga att stå upp för ett sådant budskap om Jesu kärlek till alla som vill ta emot den.

Hoppas att många fler elever ska ta till sig detta positiva exempel och att det blir till uppmuntran för andra på andra skolor att komma på bra initiativ där också! För er del önskar jag att detta leder till en positiv debatt där man i lugn och ro ska kunna prata om livsväsentliga saker. Må det leda till ny vänskap och ny öppenhet bland ungdomar med även flera ringar på vattnet!

Att en del inte håller med om själva budskapet är en sak, men rimtligtvis borde man ändå kunna inse att initiativet är en positiv grej. Ingen kan förneka att ni vill nå era jämnåriga med något uppmuntrande positivt, speciellt då så många upplever denna 14e februari som jobbig därför att ingen uppmärksammar dem...

När jag läser detta så ber jag att Gud må välsigna detta initiativ på ett sätt som gör att många fler än ni själva ska få uppleva guds frid i hjärtat. Tack för uppmuntran!
Dagen

krist(o)demokraterna

Så här långt har det alltid varit KD som jag tyckt varit lämpligast att rösta på. Efter flera tunga miss tycker jag nu att KD inte längre är värt att satsa på.

1) Att inte använda den självklara förhandlingsmöjligheten som ju KD hade att förhindra den nya äktenskapslagen var första tavlan. För att regeringen skulle kunna dras igång, behövdes ju KD. Hade Hägglund bara sagt att han ville samarbeta dock under förutsättning att de andra tre partierna inte skulle passera KD i äktenskapsfrågan! Hade han gjort klart att partiet i så fall skulle lämna regeringen, då hade inte den här lagförändringen blivit av! Reinfeldt hade ju aldrig äventyrat regeringsmakten om Hägglund hade tagit tydlig förhandlingsställning! På det här sättet har nu de övriga tre allianspartier kunnat köra över KD för de visste ju att det inte skulle bli regeringskris för det. Det gjorde till och med att Reinfeldt blev tvungen att gå den här vägen... Oppositionen skulle ju förstått att inte alliansen kunde fixa en ny äktenskapslag på grund av att KD var med!

Så varför ska man rösta på KD när de när det gäller så grundläggande saker som äktenskapet ger sig genom att inte ge klara besked? 

2) Att sedan strunta i så många KD-väljare och förhindra att de skulle kunna rösta på Sakredeus är djupt odemokratiskt, respektlöst och dessutom otroligt dumt! Tänk så många väljare (som mig) KD förlorar på detta sätt!! Att peta bort Sakredeus helt från listan för att han inte skulle kunna väljas in, fastän t o m Alf Svensson är med som kandidat på listan visar ju hur många röster man trodde att Sakredeus skulle få vid Europavalet. Det visar därför att KD-styrelsen föraktar en stor del av sina väljare. De får så klart gärna rösta på Alf nu .... lär man tycka, men det kan nog vara så att Sakradeusrösterna hamnar hos ett annat parti nu precis som min!

Begriper bara inte hur man kan tänka så smalspårigt och väljer bort mångfalden.Tänk att det inte ens inom KD kan finnas utrymme för olika genuint kristna tankar som bl.a. Sakredeus står för och många andra med för den delen! Måste verkligen partipiskan vara så hård?? Dumt, dumt!! 

Som sagt, jag väljer bort KD i alla fall för den här gången. Det får bli en av de kristna i de andra partierna för min del!

Hoppas att många fler kommer att göra som jag och väljer bort KD. Då kanske de fick lära sig en riktig läxa!
Dagen 2

Förintelsen : guds straff?

Jag blir bestört över ett så öppet uttalande av en islamistisk ledare som framhäver att förintelsen var guds straff över judarna.

När man ser på bilderna från den tiden och läser detta då kan man undra hur vi människor har blivit. Denna gång är det en muslim som uttalar sig och tror sig kunna få sitta i guds domstol.

Tyvärr har det genom historien även varit en del kristna, inte minst katolska kyrkan, som yttrat sig med liknande ord.

 

Det känns vidrigt, vem nu än säger så, även om jag tycker det är än värre om kristna uttrycker sig så som ju har fått lära känna guds kärlek och fått uppdraget att leva ut den  själv.

Islam vet inget om denna gudskärlek och visar sin okunskap om Gud genom att säga så. 

Det är dock helt klart människans ondska som fått uttryck i nazityskland som åsamkat judarna en sådan våldsam plåga som  holocausten var. Återger några välkända bilder från förintelsen för att vi inte må glömma det som hänt! Dagen

Ett otroligt foto!

Helt otroligt! Titta noggrant på bilden! På den ser man hur livmodern tagits ur moderns kropp och hur det skurits en liten öppning i livmodern. En ytterst smal liten hand som tillhör ett 21-veckors embryo tog sig plötsligt ur öppningen och greppar kirurgens finger!! Fotot har tagits under en ryggmärgsbråckoperation i Nashville, Tennessee (USA) i augusti 1999 och kirurgen var Dr. Joseph Bruner.

Operationen genomfördes helt i den lilla öppningen i livmodern som syns på fotot. Målet var att förhindra allvarlig hjärnskada. Den sorts operation var den 54e i tur och ordningen av kirurgteamet.   

Den djupt troende mamma Julie Armas hade kunnat låta abortera embryot men valde bort den möjligheten. Julie och hennes man fick kontakt med kirurgen som föreslog operationen. Utan operation skulle barnet inte ha överlevt. Operationsriskerna var dock stora och ifall det skulle bli komplikationer skulle barnet inte kunna överleva utanför livmodern.  

Läs den mer detaljrika originalberättelsen på engelska här/här .

Är skapelsetro viktig?

Denna fråga har sysselsatt kristna under många år och frågan har fått olika svar.

Ganska så många kristna tycker sig kunna länka ihop skapelsetron och utvecklingsläran. En del tycker att det inte går.
Varför skulle man dock inte kunna tro att utvecklingsläran är den vetenskapliga varianten av bibelns första kapitel? Skapelseberättelsen som nämns kan man ju tolka som en poetisk berättelse och varför skulle man avkräva en bokstavlig förståelse? Det är så klart viktiga frågor som ska bemötas.

Samtidigt ska man också ta upp den motsatta fråga varför inte skapelseberättelsen kan tas på alvar. Eller också ska man ställa sig frågan varför skapelsetron ska betraktas som viktig. Det är denna fråga som jag vill ta upp här.

1) För det första lär det enligt undersökningar vara ett uppenbart hinder för ungdomar och även vuxna att tro därför att de betraktar att Bibeln måste ha fel när nu utvecklingsläran ger klart ”bevis” att livets uppkomst har gått till på annat sätt än vad gammalmodiga, outbildade bibeltroende har påstått under så många år, för har Bibeln fel på denna punkt, hur trovärdig är då resten av Bibeln?
Och låt oss vara ärliga, vem vill riskera att betraktas som oupplyst? Frågan är därför oerhört viktig om Bibelns skapelse och syndaflodsberättelse håller även för en vetenskaplig prövning. Svaret är att många välutbildade vetenskapsmän både i Sverige och i andra länder tror att det gör det! Därför är det tragiskt att så många upplever skapelsetro som en stötesten som förhindrar dem att ge Gud en chans i sina liv. Därför måste kristna bemöda sig att fördjupa sig i vad bibelns berättelser verkligen säger för att förstå att detta är något helt annat än vad evolutionsläran står för. Skapelsetron behöver därför betonas mycket mer bland kristna!

2) För det andra är utvecklingsläran oförenlig med Bibelns Gud. Tänk, om gud skulle ha skapat genom en mångmiljons kedja av dödande, ätande, konkurrens och utslagning av de svagaste. När sedan Jesus, guds son kommer till jorden och uppmanar oss till kärlek och omsorg om de svaga, så står ju dessa saker istark motsats till varandra! Varför skall jag plötsligt ta hand om den svage, när hela min existens som art beror på att jag tidigare slagit ihjäl honom? Och inte nog med detta. Bibeln talar om för oss att döden är ett resultat av människans synd. Men hur kan den vara det? Döden har ju funnits på jorden i miljoner år innan människan trädde in på scenen. Gud blir alltså även en lurendrejare. Och varför dör Jesus på ett kors? Gör Han det för att rädda oss från döden som ju bara är Guds egen metod att skapa oss? Plötsligt är Gud också inkonsekvent. Och vem vill stå i relation till en blodtörstig, schizofren och inkonsekvent lurendrejare? Inte jag i alla fall. Evolutionsläran är totalt oförenlig med Bibelns budskap om vem Gud är.

3) Och för det tredje leder utvecklingsläran till en del ganska så otrevliga etiska konsekvenser. Enligt denna lära befinner sig ju allt liv på olika utvecklingsnivåer, allt från amöban till människan. En mycket berättigad fråga att ställa blir då om individens utvecklingsnivå har något med dess värde att göra. Svarar vi “ja” på frågan står rasismen om hörnet. Sannolikheten att alla idag levande människoraser kommit exakt lika långt i den antagna utvecklingen är ju obefintlig. Då blir tanken om alla människors lika värde ett önsketänkande istället för att konsekvent följa på den grundsyn vi har. Om vi istället svarar “nej” på frågan om värdet har med utvecklingsnivån att göra så reduceras människan till ett djur. Även om hon kommit en bit längre i utvecklingen så ger detta henne inget unikt värde i förhållande till djuren. Med utvecklingsläran som grund står vi alltså inför ett val mellan pest och kolera - antingen rasism eller en utsuddning av det unika i människovärdet tillsammans med ett överdrivet upphöjande av djur. Därför är det inte ett dugg underligt att båda dessa trender är så tydliga i vårt samhälle idag. De är bara en naturlig konsekvens av den grundsyn på vårt ursprung som vi valt. Som kristna och skapelsetroende behöver vi inte hamna i detta dilemma. Vi är alla Guds avbilder med samma värde och med ett unikt värde i förhållande till djuren. Med denna grund kan vi sedan konsekvent och effektivt bekämpa både rasism och olika former av urspårad, militant upphöjande av av djurarter.

4) För det fjärde blir tron något väldigt tveksamt om man hela tiden ska behöva sätta frågetecken när man läser bibeln. Så klart menar jag inte att säga att man ska läsa allting bokstavligt, vissa bibeldelar är ju poesi, allting är heller inte menat att tillämpa under den här tiden. Hur man ska läsa lär man helt enkelt genom att läsa utan en massa förutfattade meningar. Speciellt när andra delar av bibeln citerar skapelseberättelsen som händer vid flera tillfällen och det utifrån sammanhanget blir klart att det ska uppfattas precis så som det står då vet vi att vi är i gott sälskap när vi gör likadant. Ytterst blir det nämligen frågan om vi tror oss kunna tolka eller stryka lite hur som helst och ändå hålla fast vid frälsningsbudskapets sanning!

På grund av dessa orsaker är det viktigt med skapeletron!

En del av ovanstående tankar har jag lånat av Anders Gärdeborn

Livshjälp - inte dödshjälp!

Nyligen inbjöd folkpartisten Eva Flyborg riksdagens ledamöter till ett tvärpolitiskt nätverk för dödshjälp – ett initiativ som fick mycket uppmärksamhet. Frågan om dödshjälp är ju utan tvekan en av vår tids ödesfrågor.

Som en respons arrangerades därför förra veckan ett seminarium i riksdagen med rubriken ”Livshjälp – inte dödshjälp!” Som inbjudare till seminariet stod Kristdemokraternas tidigare partiledare Alf Svensson och Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (kd) som också sitter i SEA:s styrelse. Vid seminariet medverkade Anders Milton (läkare), Torbjörn Larsson (läkare, Ersta diakoni), Georg Engel (läkare, Ersta Hospice) och Barbro Gregorsson (DHR - De Handikappades Riksorganisation).

Den kristna människosynen ger starka argument att värna livet från början till slut. Utgångspunkten för seminariet var emellertid inte specifikt kristet; det finns också många allmänmänskliga argument för en kamp mot aktiv dödshjälp.

För det första skulle en lagstiftning om aktiv dödshjälp leda till att ett antal personer skulle uppleva en yttre press att få hjälp att dö. Ponera att en äldre person med flera svåra sjukdomar får det dystra beskedet att en elakartad tumör har fått fäste i hjärnan. I ett sådant läge är det lätt att se sig själv som en ekonomisk belastning för samhället, men kanske också som en allt större belastning för de anhöriga. Om samhället då visar sin ”hjälpsamhet” att lyfta av den upplevda belastningen är det rimligt att anta att ett antal personer skulle hörsamma ”erbjudandet” – men inte för att man själv vill utan för att inte vara andra till besvär.

Anders Milton menade att känslan av att ”jag kostar bara pengar” finns redan idag hos en del äldre, sjuka och handikappade. Med en lagstiftning om aktiv dödshjälp skulle samhället bejaka de känslorna istället för att med full kraft visa att människovärde inte mäts i kronor och ören. Öppnar vi dörren för aktiv dödshjälp erbjuder samhället inte enbart ett nytt alternativ, utan påverkar också människor aktivt till att välja sin död genom en normerande lagstiftning.

För det andra skulle relationen mellan patient och läkare bli väldigt osäker. Läkarens uppgift idag är att bota, lindra och trösta. Skulle läkare dessutom i vissa fall döda blir uppdraget minst sagt motsägelsefullt. Erfarenheterna från Holland, där aktiv dödshjälp har funnits sedan 2006, visar att handikappade väljer att inte uppsöka läkarvård, eftersom de är rädda för att de skall få dödshjälp, enligt Barbro Gregorsson från DHR.

För det tredje kan man alltid lindra smärta. Läkarna i panelen var eniga om att smärtlindring alltid går att ordna och i värsta fall kan man söva ner patienten genom s k terminal sedering.

För det fjärde skulle en lag om aktiv dödshjälp innebära ett sluttande plan. Anders Milton lyfte fram att 600 personer dödas varje år i Holland genom dödshjälp, utan att de själva har bett om det. Ofta är det senildementa och svårt handikappade barn som drabbas. Kriteriet för dödshjälp är i Holland att man skall vara ”obotligt sjuk med outhärdligt lidande”. Det krävs således inte ens att man är döende. En lag om dödshjälp kommer oundvikligen att förändra synen på människans värde och tänja på gränserna.

För det femte går känslor upp och ner. Torbjörn Larsson, från Ersta diakonigård, lyfte fram kirurgen Claes Hultling, som bröt nacken och hamnade i rullstol efter en svår dykolycka. Claes kommentar, med lite distans till olyckan var: ”Efter olyckan hade jag velat slippa livet, men tack och lov var det ingen som ställde frågan”.


När man får ett svårt besked kan framtiden te sig oöverstiglig, men nästa dag kan den känslan vara förbytt i en tacksamhet till livet. Det här visar att om samhället ”ställer frågan” så kommer vissa människor att fatta ett oåterkalleligt beslut om att dö – mer baserat på tillfällig känsla än fakta. Barbro Gregorsson från DHR sade att ”vår erfarenhet av svåra situationer är att livet alltid har ett värde”.

För det sjätte finns det nästan ingen efterfrågan alls på dödshjälp. Georg Engel från Ersta Hospice, och med många års erfarenhet som cancerläkare, menade att han inte såg någon efterfrågan av dödshjälp. Tvärtom ser han en lust att leva bland dem som lever i livets slutskede. När vi är medvetna om att livet går mot sitt slut blir varje dag så mycket mer värdefull.

Erfarenheter från bl.a. England visar att det är när den palliativa (lindrande) vården lyfts fram och ges resurser, som efterfrågan på dödshjälp avklingar. Låt oss inte göra aktiv dödshjälp till ett alternativ, utan låt oss istället lyfta fram den palliativa vården och erbjuda människor livshjälp.

(kopia från SEA, Lukas Berggren)

Julen 2038 ... Det var en gång ...

För bara några tiotals år sedan levde det mängder med människor på jorden, många fler än nu. De hade byggt upp livet kring vad man då kallade för vetenskapen. De var inte så dumma faktiskt på den tiden när man tänker vad de hade upptäckt under inte alls så lång tid. Nyligen läste jag något i en bok från den tiden om människokroppen. Så spännande att läsa! De hade kommit fram till att en vuxen människa består utav 10.000 miljarder celler (i runda tal) och om man jämför det med antalet människor på jorden vid den tiden så fanns det alltså mer än 1000 gånger mer celler i en enda människokropp än det fanns människor i hela världen. Varje cell beskrevs som en välstrukturerad industri i miniatyrformat, där varje cell för sig bestod utav ca 15 miljoner molekyler som på ett underligt sätt utgör denna fabrik. Utifrån cellkärnan styrs ”fabriken”så stod det. I cellkärnan finns då en sorts instruktionsbok i en DNA-molekyl, en 2-meters lång tråd full med kodad information. En sådan instruktionsbok som alltså finns i varje cell, läste jag, kan jämföras med textmängden som sammanlagt finns på en biblioteksbokhylla på 20 meter full med endast biblar. Kom ihåg att det handlar om endast en cell i en människokropp! Inte nog med det men alla de där cellerna samarbetar dessutom med cellerna omkring på ett smart sätt genom kontinuerligt informationsutbyte. Hur det gick till kunde de dock inte förklara då.

Så här långt är det väl på ett sätt inte så speciellt med det egentligen. Vi på vår tid vet ju så mycket mer. Det märkligaste var dock hur de där vetenskapsmännen förstod sig på sin existens utifrån ett historiskt perspektiv. De trodde nämligen att människosläktet hade genomgått en sorts utvecklingsresa genom tiden. De trodde alltså att det i början inte fanns något liv alls, endast en massa energi och av någon underlig orsak så skulle under vissa förhållanden denna energi haft just sådana förutsättningar att liv kunde uppstå. Det började alltså med någon encellig varelse, som genom många miljoners tid skulle utvecklat sig till människa. Det är svårt att förstå att människor som på den tiden kunde forska så pass mycket om människan kunde tro på sånt. De gjorde narr av oss som tror på att Gud skapat människan, något som ju numera alla människor vet. På den tiden var människan dock som förblindad. De kunde eller ville helt enkelt inte inse att det är som att tro på sagor att cellfabriker skulle kunna uppstå helt självmant bara det finns gynnsamma förutsättningar för sådant. Ja, du skrattar kanske när du läser det nu, men på den tiden var det ren allvar och man skulle inte ha mod att säga i skolan att det var på ett annat sätt. Då fick man höra att det var okunnigt, oansvarigt och vad mer man nu hittade på att försvara sina påhitt kring den där utvecklingsläran. Om du skulle våga påstå sådan tanklöshet nu, då skulle ju alla börja undra om du vaknat till ordentligt eller fått hjälp med det...

Efter halaltv-diskussionen

Nu efter 7 gånger har det satts stopp för halal-tv! Det blev en skumdebatt utan dess like. Alla verkar bara prata sitt utan att lyssna på varandra. Det är säkert också mycket rädsla som finns med i debatten. Folk liksom blir rädd och tror att snart tar muslimerna över. Problemet är väl att det finns många olika aspekter i det hela som vi måste försöka hålla isär!

Det som kommer fram tydligast är hur representanterna för de som verkligen har blivit förtryckta i muslimländer vill visa sitt motstånd mot islam. De befarar att det ytterst är onda muslimska krafter som använder dessa halal-tv-tjejer för att få opinionen att ändra sig till förmån för muslimskt tänkande. Det är inte lätt att komma åt sanningen här, tror jag. Tjejerna skulle råka ut för stora svårigheter om de skulle säga att de är tvugna att bära slöja. Vi vet helt enkelt inte hur pass ärliga de är eller får vara! Just det faktum att det finns så mycket påtvingad religion inom Islam gör att detta förblir svårt. Att diskutera dessa tankar även med företrädare för islam vore ändå att föredra, bättre än att många på Aftonbladet bara spyr sin galla alt. rädsla. Och, precis som inom kristendomen finns det ju så många falanger som det är viktigt att få kunskap om så att man kan bedöma tankarna bättre. Alla vi som kommunicerar har medvetet eller omedvetet vår egna mål vi försöker uppnå med vår kommunikation. Att inte kommunicera gör dock saken bara värre, det spär på fördomar på bägge sidor. Det är helt enkelt mycket rädsla som styr, även här på båda sidorna skulle jag tro. Det är dock viktigt att förstå att de som flytt undan islamförtryck inte vet allt om islam även om det kan vara viktigt att lyssna på dem, att lyssna enbart på dem förstärker dock fördomarna helt klart och allt blir bara svart-vitt!

Om man nu vet att det förhåller sig så blir det lättare att lyssna på Halal-tv-tjejerna. Varför ska man ha superkrav på dem när det gäller intellekt? Låt de vara sig själva! Okay, vi vet visserligen inte huruvida de verkligen kan/får göra det, men alla vi andra påverkas ju också av att folk ser oss, läser det vi skriver?

Varför ska folk inte få säga sitt? Är vi rädda för att bli påverkade och bli som de? Eller tror vi att vi skulle nog klara det men inte alla de andra! Vilken grund har vi för en sådan tanke? Naturligtvis får vi varna andra om vi tror att andra löper risk; inget fel med det, men att tysta ner motståndare helt och hållet försätter dem i ett bra läge för att kunna sprida sina tankar och idéer. Då är det bättre att hålla koll på dem, ta diskussionen för att möta deras argument med dina/våra. Det jag vill komma fram till är att vi är alldeles för rädda att ta diskussionen. Eller också är vi ytterst inte så säker på att våra argument håller i debatt med andra. Men visa i alla fall respekt då! Om vi nu tror att våra tankar är så överlägsna då får vi väl bemöta deras argument med våra och om de är så mycket bättre får vi säkert gehör! Att vara ärlig med det man vill och står för är enligt min uppfattning alltid bäst. Det skapar respekt och förtroende och tar bort ogrundade fördomar.

Min egen åsikt
Jag har med stort intresse tittat på halal-tv. Som icke-muslim tyckte jag att det var mycket intressant att höra hur de här muslimska tjejerna tyckte och tänkte utifrån sin muslimska tro utan att för den delen prata religion. Att det sen måste vara klart för sekulära att en muslim inte bara tänker som en muslim på fredagar utan att hela livet styrs utifrån islamtänkandet borde vara självklart. Allt annat vore inkonsekvent! Sekulära vill väl själva vara konsekvent i att vara sekulär? Då ska man inte vara förvånad att andra är så också. Visa respekt för det! Ingen tvingar väl dig att ha samma uppfattning?

Något annat som jag tyckte var bra var att det blev klart att dessa muslimska tjejer ändå tänker och tycker olika! Muslimer är inte likadana allihopa precis som inte vi andra troende eller sekulära kan dras över en kam.

En av de viktigaste tankarna som kom fram i debatten efteråt var att tänkandet bland de sekulära så helt upptas av sina egna allt för självklara åsikter om att sekulärt är det som är rätt, allt annat är det som är fel. Att se det som sitt uppdrag att se till att andra som tänker annorlunda får minst möjliga chans att påverka andra är minst sagt lite skumt. Och tänk så odemokratiskt! Vem ger dem rätt att bestämma så över andra? Malm som ju inte kan beskyllas för att vara speciellt religiös hade en klar poäng när han beskyllde Devrim Mavi för odemokratiskt tänkande när hon ville att endast sekulära skulle få bestämma samhällsprogram! Vilken självgodhet! Troende verkar få finnas till (än så länge) bara de håller sig i det fack vi placerat de i: "religionsfacket". Sen läste jag hon enligt svt är chefjournalist för Dagens Arena. Jag blev irriterad på henne eftersom hon som utbildad journalist var absolut sämst på att lyssna på andra. Hon bara pratade i munnen på andra! Fy vad jobbigt! Vet inte om andra tyckt som jag men när jag tittade på Dagens Arena så framgick det att Nisha Basara är chefredaktör nu (se bild bredvid). Fick hon lämna?

För dig som inte sett eller vill se programmen på nytt finns följande länkar tillgängliga:

Halal-tv alltså om klassamhället, manligt och kvinnligt, skönhetsideal, alkohol, sex, kostnad för invandring och sport. Dessutom kan du se på diskussionen i efterskott: efter-halal-diskussion.

Här läser du vad aftonbladet skrev om halal-tv.

Bra med Halal-TV?

Det ligger något positivt i detta med Halal-programmen. Jag har med intresse tittat på de första tre. Tjejerna är rättframma, vågar vara sig själva och utmana allmänhetens fördomar om Islam, vågar stå för det. Bra! Gillar tjejerna!

Det är speciellt intressant att höra deras tankar om olika och framförallt vardagliga saker i samhället och få deras syn på saker och ting. Det är informativt och kan hjälpa oss andra att bättre förstå hur de tänker och kanske framförallt inse att inte alla är extremister bara därför att de bär slöja. Slöjan är väl inget att bry sig om så länge det går att se ansikten. Hur många kvinnor som helst har inte någon liknande huvudbonad i (Öst-)Europa.
I samband med detta är det också viktigt att inse att de faktiskt sätter sina gränser olika. En av dem skakar hand med män, medan de andra inte gör det. Skönt att veta! Det finns i grunden säkert hygieniska grunder till det, även om de kanske inte är så väldigt viktiga här och nu, men det får vara deras sak. Och minst lika viktigt (!) de fördömer inte varandra för att de tycker olika. De verkar trivas ihop fast de är rätt olika.

Visst undrar man kanske hur pass tryck de upplever utifrån grupperna de är en del utav, men det går inte att få klarhet om det. Ingen idé att spekulera heller!
Skulle vara intressant att få en dialog med dem.

"Himlen kan vänta", personliga reflektioner (3)

Man har lärt känna de här människorna som finns med i programmet. Det var tredje gången utav åtta, ser jag. Det rör upp en del i mig, erkänner jag. Tänker nu omedelbart hur det kommer att se ut åttande gången. Är de vid liv då, eller inte alla kanske. Frågan är ju om de öht lever nu. Programmen har säkert spelats in tidigare.... Det känns riktigt olustigt att det här inte är någon slags spelfilm utan allt är på rent allvar!

Frida, så otroligt livsglad annars, har genom behandlingarna blivit liksom orkeslös, orkar inte bry sig. Det är mamman som tar initiativet att ta sig ut. Det är viktigt och klokt. Funderar på vad jag skulle göra om jag skulle befinna mig i samma situation. Jag som läsare skulle ju gärna läsa, ja läsa bibeln för min del, tröstens bok. Man behöver ju hopp! Man vill ju leva! Man behöver läsa eller också höra de där orden som talar om hopp, om ett evigt liv som väntar. Jag är så oerhört glad för detta hopp, men samtidigt känns det så frustrerande att de här människorna inte verkar ha detta hopp, ett hopp som bär genom allt! Nej, jag har inte varit i deras situation och visst ska man vara försiktig, men har ju hört om så många troende människor som har gått före och har strålat av varaktig glädje. Det är så jag skulle villja bejaka livet och samtidigt trotsera döden som Jesus vunnit seger över. Det är inte ute med döden, även om den gör sitt avtryck ibland oss! Jesus vill vara där, invänta oss, ta emot oss, precis som han sa till mannen som korsfästes tillsammans med honom. Mannen sa till Jesus "tänk på mig när du kommer till ditt rike", ord som visar att han tror på Jesus. Och då får han omedelbart svaret "idag ska du vara med mig i paradiset". Djupet i detta kan jag bara ana, men det ger ett så överväldigande hopp och visar vilken överväldigande generositet Gud visar människor som erkänner sitt personliga livskonkurs och som vänder sig till Honom! Ja, alla som åkallar Herren ska bli frälsta, utlovar Guds ord, av endast nåd!

Helena får beskedet att tumören har blivit större fast hon gjort allt för att kuna hålla fast vid livet, tänkt positivt, sprungit 1,5 mil … men ändå! Vi kan inte tvinga livet genom tankekraft, det ligger i Guds hand oavsett om vi bejakar detta eller ej! Ps.139 säger "alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit." och "I din hand ligger mina dagar" (Ps.31:16).

George får bättre nyhet men är irriterad över att han är tvungen att bara titta på när andra flyttar in hans grejor i hans nya hem. Jag förstår! Det är inte lätt att acceptera sina egna omöjligheter...

Martin mår sämre, har inte samma kraft som förut, men gör det bästa av varje dag utan att planera för långsiktigt. Har ett uppenbart positivt sinne, som han bekräftar när han får frågan var han hämtar kraften ifrån…. En mycket modig man, känns det, samtidigt som det verkar se helt hopplöst ut! Barnen sjunger sitt "sankta Maria" men det ligger liksom ett sordin över det hela. Tårarna vill bara komma fram när jag ser samtalet med läkaren och känner in systerns förtvivlan. Döden är omänsklig!

Jag vill be för de här människorna att de ska få finna Jesus; hos Honom finns verklig hjälp. Han lever och uppstååt ifrån de döda! Han som ÄR Livet… Hos Honom kan man finna evig glädje som inte KAN förstöras av döden. Jag ber, jag gör det nu! Vilken minut som helst kan det ju vara för sent…. Fast … det kan vara ute med var och en av oss helt plötsligt, när som helst, men vem vill tänka på det?

Efter det rör mina tänker sig till de som finns runt omkring de här människorna, som finns där med sina egna tvivel, rädsla att kanske behöva förlora en nära släkting eller vän. Har de någon som bär, någon som ger stöd? De behöver ju också Jesus som den gode Herde som vill finnas där när vi går genom mörkrets dal. Bara Han finns med oss så vet vi att vi kommer att nå slutmålet. Det är det som ytterst är avgörande, hur viktigt det än kan vara att också ha nära och kära runt omkring sig. Visst betyder det mycket för en sjuk att ha någon hos sig som kan krama om en, som man kan skratta och gråta med eller som kan utföra det som man inte själv kan just då – samtidigt är de ju så maktlösa, även de! Vi behöver vara realistiska!
Ber för dem också… nu! Herre, jag ber om din barmhärtighet över dem! Låt ditt ansikte lysa över dem och vara dem nådig!

"Himlen kan vänta", personliga reflektioner (2)

Tittade på programmets fortsättning (del 2) där 4 av 5 deltagare fanns med. Man undrar naturligtvis omedelbart hur det kan vara med denna femte deltagare....
Hur tar man sig igenom livet när man anar livets slut inom kort? Man ser hur dessa modiga människor med all kraft försöker hålla modet uppe, alla på sitt sätt. Man lever sig in i deras öde. Tänk om det vore jag, hur skulle jag känna mig, hur skulle jag göra, säga ....

Jo visst allt detta kan hända även oss andra. Det kan bli en bilolycka som sätter stopp för livet för oss andra nästan när som helst för det hänger inte bara på oss, det räcker med en enkel felmanöver hos någon annan... Men så tänker inte vi andra. Det händer andra, inte mig! Visst är det så? Och på ett sätt är det också viktigt att inte jämnt behöva tänka på livets slut, det vore onaturligt. Vi ska leva livet.

Jag kommer ihåg hur Helena (veterinären) försökte tänka positiva saker, att leva i nuet och se en mening i det hela. Hon påpekar att de som ser en mening i livet klarar sig mycket bättre och hänvisar till fångar från Auschwitz som klarade sig bättre i den mån de kunde se en mening i sitt öde.
Frågan blir då så klart om livet har en mening. Humanister ger här ett nekande svar. Det finns bara liv före döden, inte efter är deras budskap. Djupt tragiskt! Att göra det bästa av livet är då knappast någon tröst. Allt förblir lika meningslöst, hur febrilt man än försöker ge livet någon slags mening. För det gör man ju när man försöker uppleva positiva saker innan det oavvändbara slutligen inträffar .... Det är så klart inte fel, men klargör hur viktigt det är med mening i livet! Då kan det bli livsavgörande att veta att det finns mer, att det faktiskt finns hopp!

Jesus Kristus har besegrat döden för att inte vi skulle behöva se livet som hopplöst. Att läsa om hans livsgärning, död och uppståndelse pekar på något annat än att döden har sista ordet. Evangeliet säger : "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." Joh.3:16
Jag skulle villja skrika rakt ut: tro detta budskap, för det är sant! Jesus lever och du som tar emot honom som frälsare ska också få leva med honom i all evighet! Läs evangeliet och ta emot dess budskap!!