Blev till genom våldtäkt ....

Hamnade på en hemsida där jag såg affischen här bredvid!

Visst har vi hört det många gånger.... abortmotståndare har tyckt att de kan tänka sig abort i vissa undantag: incest och våldtäkt....

.... men varför skulle inte den här flickan fått leva? Hennes enda brott var att hon blev till efter att hennes mamma blev våldtagen... 

Och varför ska mamman pressas att göra abort efter en sådan händelse? Varför ska barnet behöva få sitt liv utsläckt därför att pappan begick ett brott?

Mamman är värd att få all hjälp att kunna behålla sitt barn och om hon inte vill det, varför inte adoptera bort barnet då? Det finns många som vill ta hand om det lilla barnet! 

"Feminists for Life" finns nog bara i USA men det finns några möjligheter att få bolla sina frågor eller prata om sin ångest... Titta här, här och denna länksida...

Ett otroligt foto!

Helt otroligt! Titta noggrant på bilden! På den ser man hur livmodern tagits ur moderns kropp och hur det skurits en liten öppning i livmodern. En ytterst smal liten hand som tillhör ett 21-veckors embryo tog sig plötsligt ur öppningen och greppar kirurgens finger!! Fotot har tagits under en ryggmärgsbråckoperation i Nashville, Tennessee (USA) i augusti 1999 och kirurgen var Dr. Joseph Bruner.

Operationen genomfördes helt i den lilla öppningen i livmodern som syns på fotot. Målet var att förhindra allvarlig hjärnskada. Den sorts operation var den 54e i tur och ordningen av kirurgteamet.   

Den djupt troende mamma Julie Armas hade kunnat låta abortera embryot men valde bort den möjligheten. Julie och hennes man fick kontakt med kirurgen som föreslog operationen. Utan operation skulle barnet inte ha överlevt. Operationsriskerna var dock stora och ifall det skulle bli komplikationer skulle barnet inte kunna överleva utanför livmodern.  

Läs den mer detaljrika originalberättelsen på engelska här/här .

Är skapelsetro viktig?

Denna fråga har sysselsatt kristna under många år och frågan har fått olika svar.

Ganska så många kristna tycker sig kunna länka ihop skapelsetron och utvecklingsläran. En del tycker att det inte går.
Varför skulle man dock inte kunna tro att utvecklingsläran är den vetenskapliga varianten av bibelns första kapitel? Skapelseberättelsen som nämns kan man ju tolka som en poetisk berättelse och varför skulle man avkräva en bokstavlig förståelse? Det är så klart viktiga frågor som ska bemötas.

Samtidigt ska man också ta upp den motsatta fråga varför inte skapelseberättelsen kan tas på alvar. Eller också ska man ställa sig frågan varför skapelsetron ska betraktas som viktig. Det är denna fråga som jag vill ta upp här.

1) För det första lär det enligt undersökningar vara ett uppenbart hinder för ungdomar och även vuxna att tro därför att de betraktar att Bibeln måste ha fel när nu utvecklingsläran ger klart ”bevis” att livets uppkomst har gått till på annat sätt än vad gammalmodiga, outbildade bibeltroende har påstått under så många år, för har Bibeln fel på denna punkt, hur trovärdig är då resten av Bibeln?
Och låt oss vara ärliga, vem vill riskera att betraktas som oupplyst? Frågan är därför oerhört viktig om Bibelns skapelse och syndaflodsberättelse håller även för en vetenskaplig prövning. Svaret är att många välutbildade vetenskapsmän både i Sverige och i andra länder tror att det gör det! Därför är det tragiskt att så många upplever skapelsetro som en stötesten som förhindrar dem att ge Gud en chans i sina liv. Därför måste kristna bemöda sig att fördjupa sig i vad bibelns berättelser verkligen säger för att förstå att detta är något helt annat än vad evolutionsläran står för. Skapelsetron behöver därför betonas mycket mer bland kristna!

2) För det andra är utvecklingsläran oförenlig med Bibelns Gud. Tänk, om gud skulle ha skapat genom en mångmiljons kedja av dödande, ätande, konkurrens och utslagning av de svagaste. När sedan Jesus, guds son kommer till jorden och uppmanar oss till kärlek och omsorg om de svaga, så står ju dessa saker istark motsats till varandra! Varför skall jag plötsligt ta hand om den svage, när hela min existens som art beror på att jag tidigare slagit ihjäl honom? Och inte nog med detta. Bibeln talar om för oss att döden är ett resultat av människans synd. Men hur kan den vara det? Döden har ju funnits på jorden i miljoner år innan människan trädde in på scenen. Gud blir alltså även en lurendrejare. Och varför dör Jesus på ett kors? Gör Han det för att rädda oss från döden som ju bara är Guds egen metod att skapa oss? Plötsligt är Gud också inkonsekvent. Och vem vill stå i relation till en blodtörstig, schizofren och inkonsekvent lurendrejare? Inte jag i alla fall. Evolutionsläran är totalt oförenlig med Bibelns budskap om vem Gud är.

3) Och för det tredje leder utvecklingsläran till en del ganska så otrevliga etiska konsekvenser. Enligt denna lära befinner sig ju allt liv på olika utvecklingsnivåer, allt från amöban till människan. En mycket berättigad fråga att ställa blir då om individens utvecklingsnivå har något med dess värde att göra. Svarar vi “ja” på frågan står rasismen om hörnet. Sannolikheten att alla idag levande människoraser kommit exakt lika långt i den antagna utvecklingen är ju obefintlig. Då blir tanken om alla människors lika värde ett önsketänkande istället för att konsekvent följa på den grundsyn vi har. Om vi istället svarar “nej” på frågan om värdet har med utvecklingsnivån att göra så reduceras människan till ett djur. Även om hon kommit en bit längre i utvecklingen så ger detta henne inget unikt värde i förhållande till djuren. Med utvecklingsläran som grund står vi alltså inför ett val mellan pest och kolera - antingen rasism eller en utsuddning av det unika i människovärdet tillsammans med ett överdrivet upphöjande av djur. Därför är det inte ett dugg underligt att båda dessa trender är så tydliga i vårt samhälle idag. De är bara en naturlig konsekvens av den grundsyn på vårt ursprung som vi valt. Som kristna och skapelsetroende behöver vi inte hamna i detta dilemma. Vi är alla Guds avbilder med samma värde och med ett unikt värde i förhållande till djuren. Med denna grund kan vi sedan konsekvent och effektivt bekämpa både rasism och olika former av urspårad, militant upphöjande av av djurarter.

4) För det fjärde blir tron något väldigt tveksamt om man hela tiden ska behöva sätta frågetecken när man läser bibeln. Så klart menar jag inte att säga att man ska läsa allting bokstavligt, vissa bibeldelar är ju poesi, allting är heller inte menat att tillämpa under den här tiden. Hur man ska läsa lär man helt enkelt genom att läsa utan en massa förutfattade meningar. Speciellt när andra delar av bibeln citerar skapelseberättelsen som händer vid flera tillfällen och det utifrån sammanhanget blir klart att det ska uppfattas precis så som det står då vet vi att vi är i gott sälskap när vi gör likadant. Ytterst blir det nämligen frågan om vi tror oss kunna tolka eller stryka lite hur som helst och ändå hålla fast vid frälsningsbudskapets sanning!

På grund av dessa orsaker är det viktigt med skapeletron!

En del av ovanstående tankar har jag lånat av Anders Gärdeborn

Livshjälp - inte dödshjälp!

Nyligen inbjöd folkpartisten Eva Flyborg riksdagens ledamöter till ett tvärpolitiskt nätverk för dödshjälp – ett initiativ som fick mycket uppmärksamhet. Frågan om dödshjälp är ju utan tvekan en av vår tids ödesfrågor.

Som en respons arrangerades därför förra veckan ett seminarium i riksdagen med rubriken ”Livshjälp – inte dödshjälp!” Som inbjudare till seminariet stod Kristdemokraternas tidigare partiledare Alf Svensson och Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (kd) som också sitter i SEA:s styrelse. Vid seminariet medverkade Anders Milton (läkare), Torbjörn Larsson (läkare, Ersta diakoni), Georg Engel (läkare, Ersta Hospice) och Barbro Gregorsson (DHR - De Handikappades Riksorganisation).

Den kristna människosynen ger starka argument att värna livet från början till slut. Utgångspunkten för seminariet var emellertid inte specifikt kristet; det finns också många allmänmänskliga argument för en kamp mot aktiv dödshjälp.

För det första skulle en lagstiftning om aktiv dödshjälp leda till att ett antal personer skulle uppleva en yttre press att få hjälp att dö. Ponera att en äldre person med flera svåra sjukdomar får det dystra beskedet att en elakartad tumör har fått fäste i hjärnan. I ett sådant läge är det lätt att se sig själv som en ekonomisk belastning för samhället, men kanske också som en allt större belastning för de anhöriga. Om samhället då visar sin ”hjälpsamhet” att lyfta av den upplevda belastningen är det rimligt att anta att ett antal personer skulle hörsamma ”erbjudandet” – men inte för att man själv vill utan för att inte vara andra till besvär.

Anders Milton menade att känslan av att ”jag kostar bara pengar” finns redan idag hos en del äldre, sjuka och handikappade. Med en lagstiftning om aktiv dödshjälp skulle samhället bejaka de känslorna istället för att med full kraft visa att människovärde inte mäts i kronor och ören. Öppnar vi dörren för aktiv dödshjälp erbjuder samhället inte enbart ett nytt alternativ, utan påverkar också människor aktivt till att välja sin död genom en normerande lagstiftning.

För det andra skulle relationen mellan patient och läkare bli väldigt osäker. Läkarens uppgift idag är att bota, lindra och trösta. Skulle läkare dessutom i vissa fall döda blir uppdraget minst sagt motsägelsefullt. Erfarenheterna från Holland, där aktiv dödshjälp har funnits sedan 2006, visar att handikappade väljer att inte uppsöka läkarvård, eftersom de är rädda för att de skall få dödshjälp, enligt Barbro Gregorsson från DHR.

För det tredje kan man alltid lindra smärta. Läkarna i panelen var eniga om att smärtlindring alltid går att ordna och i värsta fall kan man söva ner patienten genom s k terminal sedering.

För det fjärde skulle en lag om aktiv dödshjälp innebära ett sluttande plan. Anders Milton lyfte fram att 600 personer dödas varje år i Holland genom dödshjälp, utan att de själva har bett om det. Ofta är det senildementa och svårt handikappade barn som drabbas. Kriteriet för dödshjälp är i Holland att man skall vara ”obotligt sjuk med outhärdligt lidande”. Det krävs således inte ens att man är döende. En lag om dödshjälp kommer oundvikligen att förändra synen på människans värde och tänja på gränserna.

För det femte går känslor upp och ner. Torbjörn Larsson, från Ersta diakonigård, lyfte fram kirurgen Claes Hultling, som bröt nacken och hamnade i rullstol efter en svår dykolycka. Claes kommentar, med lite distans till olyckan var: ”Efter olyckan hade jag velat slippa livet, men tack och lov var det ingen som ställde frågan”.

När man får ett svårt besked kan framtiden te sig oöverstiglig, men nästa dag kan den känslan vara förbytt i en tacksamhet till livet. Det här visar att om samhället ”ställer frågan” så kommer vissa människor att fatta ett oåterkalleligt beslut om att dö – mer baserat på tillfällig känsla än fakta. Barbro Gregorsson från DHR sade att ”vår erfarenhet av svåra situationer är att livet alltid har ett värde”.

För det sjätte finns det nästan ingen efterfrågan alls på dödshjälp. Georg Engel från Ersta Hospice, och med många års erfarenhet som cancerläkare, menade att han inte såg någon efterfrågan av dödshjälp. Tvärtom ser han en lust att leva bland dem som lever i livets slutskede. När vi är medvetna om att livet går mot sitt slut blir varje dag så mycket mer värdefull.

Erfarenheter från bl.a. England visar att det är när den palliativa (lindrande) vården lyfts fram och ges resurser, som efterfrågan på dödshjälp avklingar. Låt oss inte göra aktiv dödshjälp till ett alternativ, utan låt oss istället lyfta fram den palliativa vården och erbjuda människor livshjälp.

(kopia från SEA, Lukas Berggren)

evolutionen och bibeln

Det känns som om det blir allt mer vanligt att kristna accepterar evolutionens tankar inom skapelsens berättelse. Det har jag förståelse för. Frågan om det går att kombinera bibeln och evolution är ju inte lätt! Är man varken teolog eller biolog så är det nog säkrast att inte uttala sig för tvärsäkert och det kan vara klokt det. Det är bra med ödmjukhet.

Dock blev jag positivt överraskad av Carl Gustavssons artikel "Evolutionen har inte någon biblisk grund". Ajaj! Hur vågar man! Ja, det är ju ganska så tabubelagt att uttala sig på ett sådant sätt. Gör man bort sig och håller fast vid såna tankar får man räkna med en ordentlig pajkastning. Så får du bara inte tänka. Vi VET ju att livet uppkom för mer en en miljard år sedan skrev en annan oblyg bloggare. Vaddå vet? Är det inte alltjämt så inom vetenskapen att man egentligen inte alls "vet" något om saker där man bara har teorier som förklaringsmodell eller övergår sådana modeller automatiskt till sanning efter 25 eller 50 år? Finns det inte något som heter att falsifiera teorier?
Hur som helst är jag glad att Carl på ett enkelt sätt tog fram klara tankar varför makroevolutionen INTE passar in i bibelns ram. Det är säkert inte någon icke-troende som är intresserad av hans tankar, men kristna borde läsa hans argument och förstå att vi har en solid grund att stå på när vi påstår att skapelseberättelsen gick till som vi kan läsa om i bibelns första kapitel. Den berättelse hänvisas utifrån flera bibelställen som bekräftar att skapelseberättelsen är tillförlitlig. Vi behöver alltså inte godta en mystificering van skapelseberättelsen för att få den godkänd av vetenskapseliten.

Den store pianisten och vetenskapen

Den farliga maktmänniskan

Boken upplever jag inte så strukturerad som man skulle önska sig. Den består utav 23 små kapitel, där olika egenskaper av maktmänniskor framgår! Jag har försökt att härunder plocka fram det som kan skapa ett helhetsintryck som jag hoppas kan vara till nytta även den som inte läst boken, men kanske ändå inspireras till att göra det efteråt!

Maktmänniskan kan karakteriseras så här:
• Vill vara i centrum för uppmärksamheten.
• Är alltid stridslysten. Ar en riktig debattör och vinner oftast genom sina skarpa iakttagelser och taktiska metoder.
• Har skuldkänslan som främsta vapen: de angriper verkliga fel, men de dramatiserar och överdriver. Maktmänniskor förkunnar inte guds nåd, hur mycket de än predikar med Bibeln i hand. Moralistens största glädje är att vara grym med gott samvete.
• Hot mot självkänslan. Maktmänniskan försöker bryta ner den andres sunda självkänsla och framhäver sig själv som oumbärlig oftast i den grad att de andra helt beroende av en själv och i minsta detalj. Ofta är det män som blir maktmänniskor men i äktenskap har det hänt många män som drivits till sådan desperation att de utnyttjat sin fysiska överlägsenhet och slagit sina plågoandar. Därefter kan hustrun hota med vad hon vill – även polisen. Tyvärr förekommer detta också i kristna kretsar. Även där finns människor som inte känner annat än sin egen oskuld.
• En maktmänniska ångrar sig inte. Det är alltid en annan som är skyldig.
• Hanterar farliga ledarmodeller där han anser sig själv vara guds smordes företrädare. Jämför sig ofta med Mose.
• Oförstående för andras behov. De uppträder som herdar som bara tänker på sig själva (Jud.12)
• I stort behov av stimulans. Angriper vad han kallar livlös och död kristendom i river ner den atmosfär som präglar Andens frukter. Det är inte lätt att genomskåda dessa attacker. Han försöker få fart på församlingen på ett sådant sätt att han själv blir föremål för beundran och vinner mer makt i församlingen.
• Orimliga förväntningar. Maktmänniskan kräver fullt engagemang och vet oftast att manipulera folk så att de ger efter för hans (orimliga) förväntningar. Levande kristendom är annorlunda. Mitt i vår ofullkomlighet och synd kan vi alltid glädja oss åt Jesu Kristi storhet.
• De lurar de flesta. De knyter förbindelser som ser ut som vänskapsband, och de skapar förutsättningar för beroende. Judas säger att de ”är stora i orden samtidigt som de smickrar dem som de kan ha nytta av” (Jud.16) Paulus kallar dem för ”hycklande lögnare” (1 Tm 4:2)
• De förorsakar splittring. De har ordet i sin makt. De börjar klokt och ibland försiktigt. De döljer sin falskhet och lurar dem flesta. Efter en tid börjar oron och splittringen. Människor delas upp i medspelare och motståndare. Fienden pekas ut och striden är igång. De har dubbelspel som livsstil.
• Favoriserar underordningssystem där han som man i familjen skoningslöst kräver att kvinnan och barn ska lyda honom i allt. Det är bara att viljelöst följa efter. Frigörelsen kan vara oerhört smärtsamt. Den som under längre tid har kommit ur vanan att tänka självständigt, göra egna bedömningar, fatta egna beslut och ta ansvar för sitt liv, upplever ofta att världen har blivit en ytterst osäker plats att leva på.
• Driven av maktrus och de svagaste är mest utsatta! De följer satans fotspår när han försöker fresta Jesus ”Om du tillber mig, skall allt detta bli ditt” (Luk.4:6-7)


Varför blir kristna kretsar miljö för maktmänniskor?
• Till Korintierna skriver Paulus som är förvånad över dem ”Ni finner er i att man förslavar er, äter er ur huset, kuvar er, hunsar er, slår er i ansiktet” (2 Kor.11:20)
• Många förkunnare har hamrat in att kärleken, tålamodet och förståelsen är gränslös. De har inte nyanserat, inte förklarat att man kan löpa risk att bli skamligt utnyttjad i kärlekens och toleransens namn.
• En annan orsak är att folk i alltför hög grad har vant sig vid att vara åskådare i kyrkan. Guds barn är oerhört godtrogna. De flesta är fostrade så att de inte kan fatta att somliga ”är bråkmakare och talar om Kristus inte av rena motiv” (Fil.1:17)
• Oftast använder de bibeln i sin argumentation och bygger då upp ett enkelt, teologiskt lärosystem med en mängd orubbliga principer. Detta system kräver deras absoluta lydnad under sken av trohet mot den rätta läran. De människor han får i sitt våld upplever det som att de står emot gud om de protesterar. Tjugo, trettio bibelställen och ett antal specialuttryck som fungerar som slagord får dem att tro att de hittat det centrala i Skriften så att de nästan inte behöver mer. Det är så sekter föds, och det är så sektledare får makt.
Vi behöver förstå att vi ska följa församlingsledare som Gud har satt att tjäna och som avhåller sig från allt skamligt smussel och inte använder knep eller förfalskar guds ord (jfr 2 Kor 4:2).


Hjälp för maktmänniskornas offer
Edin skriver: ”Vi som ger råd får absolut inte vara för snabba att komma med allt för enkla förmaningar. Det är lätt att säga till en stackars människa: ”Håll ut bara, jag ska be för dig, det blir nog bra” och så vidare. Men det räcker inte med goda råd om att stå emot och inte låta sig brytas ner. Den som använder den tonen och skickar i väg en maktmänniskas offer med en klapp på axeln, trycker bara henne ännu längre ner i skorna. Att fly har varit lösningen för de flesta." Kom ihåg att även Josef fick Guds uppdrag att ta med sig Jesusbarnet och Maria för att fly för en despot. (Mt.2:13)
Bästa tips för den som råkat för en maktmänniska är alltså: bryt förbindelserna totalt!
Räkna inte med att maktmänniskor bättrar sig! Skriv inte några brev till dem. All erfarenhet visar att det bara gör saken värre. Maktmänniskan stortrivs som har hur lätt som helst att vända och vrida på det som skrevs så det i slutändan blir brevskrivaren som är värst. Ska man skriva, så skriv rent formellt.

Finns det förlåtelse för maktmänniskor?
Ska barn och äkta makar förlåta sina plågoandar? Ska terroriserade församlingsmedlemmar förlåta dessa maktmänniskor? Ja, det ska de! Jesus har lärt oss att förlåtelsen är gränslös. Men anser man att det är nödvändigt att uttrycka förlåtelsen i ord till maktmänniskan själv, ska man akta sig mycket noga för att ge honom ett nytt redskap i sin maktkamp. Tyvärr har det ofta blivit så att maktmänniskan slår till, fysiskt eller psykiskt. När offret sätter sig till motvärn, får hon höra: ”Du lovade att förlåta allt. Du sade att du skulle vara tolerant. Visa nu ödmjukhet!” Etc etc. ”Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket” Gal.5:1.

Makten och ärligheten

Häromdagen köpte jag boken "Makten och ärligheten – Vi bröt upp från Darmstadt" av Marianne Jansson och Riitta Lemmetyinen.
Jag blev omedelbart fascinerad av boken och läste den inom några dagars tid.
Edin Lövås, bl a känd för sin utmärkta bok "Den farliga maktmänniskan" skrev förordet till boken.
Bakom Mariasystrarnas vackra fasad som visas mot gästerna framgår en oerhörd ensamhet bland enskilda systrar, som de inte kan ge uttryck för på ett ärligt sätt utan att bli beskyllda för olydnad, egen villja etc.
Mariasystrarnas huvudledare Basilea Schlink – en psykologi-doktor!! - uppträder som en maktmänniska på ett sådant manipulerande sätt att jag känner mig bestört av att sådant tydligen förekommer.

Kvinnorna anser att Basileas tankar (som finns med i många citat) i mångt och mycket går tvärs emot bibelns lära och påpekar hur de mestadels är förankrade i hennes "profetior"!
Hon anser bl.a. att systrarna behöver trösta Gud på grund av all synd i världen! (Helt absurt!!) Systrarna ska offra sig helt - ska arbeta gratis från tidig morgon till sena kväll förutom regelbundet nattarbete!! – och lyda ledaren utan ifrågasätta något, för det är lika med att ifrågasätta Gud! Systrarna uppmanas kontinuerligt att göra bot för egna och världens synder för annars räcker inte Jesu offer till!! Orden där Jesus klart och tydligt utropar : "det är fullbordat!" omtolkas på ett sådant sätt att det inte längre betyder att försoningen verkligen har skedd.

Basilea får även uppenbarelser där hon förenas med treenigheten på ett exklusivt sätt som påminner om Kristi-Bruds-storyn i Knutby. Helt uppåt väggarna!

Rent av tragiskt är hur kärleken mot gästerna som alla systrar ständigt skulle uppvisa absolut inte gällde systrarna emellan. De var "tvungna" att anklaga varandra om de märkte minsta tvivel på Basileas lära hos varandra. Detta skapade en spioneriatmosfär som påminner mig om öststaternas tillvägagångssätt då kommunisterna var vid makten!

Hur evangelisk är rörelsen förresten om nåd och förlåtelse i praktiken är något som systrarna ska göra sig förtjänta av genom botgörelse, självuppoffring och genom att ständigt gå in i lidande? Annars skulle nämligen inte Jesu försoningsverk räcka till! Inte konstigt att de här tankarna förorsakade en ständig inre kamp kring egen trosvisshet.

I boken följer man kvinnornas utveckling och på slutet av boken finns också brevet som kvinnorna skrev till Basilea och reaktionen på den.
Den här boken är inte lätt att läsa men ska verkligen betraktas som en varning. Boken har berört med djupt.
Men … det verkligen förbryllar mig att det inte går att hitta någon form av diskussion på nätet kring den här boken. Jag anser boken mycket läsvärd!
Kostar i nuläget bara 29:-. (april-07) hos Libris.