Är skapelsetro viktig?

Denna fråga har sysselsatt kristna under många år och frågan har fått olika svar.

Ganska så många kristna tycker sig kunna länka ihop skapelsetron och utvecklingsläran. En del tycker att det inte går.
Varför skulle man dock inte kunna tro att utvecklingsläran är den vetenskapliga varianten av bibelns första kapitel? Skapelseberättelsen som nämns kan man ju tolka som en poetisk berättelse och varför skulle man avkräva en bokstavlig förståelse? Det är så klart viktiga frågor som ska bemötas.

Samtidigt ska man också ta upp den motsatta fråga varför inte skapelseberättelsen kan tas på alvar. Eller också ska man ställa sig frågan varför skapelsetron ska betraktas som viktig. Det är denna fråga som jag vill ta upp här.

1) För det första lär det enligt undersökningar vara ett uppenbart hinder för ungdomar och även vuxna att tro därför att de betraktar att Bibeln måste ha fel när nu utvecklingsläran ger klart ”bevis” att livets uppkomst har gått till på annat sätt än vad gammalmodiga, outbildade bibeltroende har påstått under så många år, för har Bibeln fel på denna punkt, hur trovärdig är då resten av Bibeln?
Och låt oss vara ärliga, vem vill riskera att betraktas som oupplyst? Frågan är därför oerhört viktig om Bibelns skapelse och syndaflodsberättelse håller även för en vetenskaplig prövning. Svaret är att många välutbildade vetenskapsmän både i Sverige och i andra länder tror att det gör det! Därför är det tragiskt att så många upplever skapelsetro som en stötesten som förhindrar dem att ge Gud en chans i sina liv. Därför måste kristna bemöda sig att fördjupa sig i vad bibelns berättelser verkligen säger för att förstå att detta är något helt annat än vad evolutionsläran står för. Skapelsetron behöver därför betonas mycket mer bland kristna!

2) För det andra är utvecklingsläran oförenlig med Bibelns Gud. Tänk, om gud skulle ha skapat genom en mångmiljons kedja av dödande, ätande, konkurrens och utslagning av de svagaste. När sedan Jesus, guds son kommer till jorden och uppmanar oss till kärlek och omsorg om de svaga, så står ju dessa saker istark motsats till varandra! Varför skall jag plötsligt ta hand om den svage, när hela min existens som art beror på att jag tidigare slagit ihjäl honom? Och inte nog med detta. Bibeln talar om för oss att döden är ett resultat av människans synd. Men hur kan den vara det? Döden har ju funnits på jorden i miljoner år innan människan trädde in på scenen. Gud blir alltså även en lurendrejare. Och varför dör Jesus på ett kors? Gör Han det för att rädda oss från döden som ju bara är Guds egen metod att skapa oss? Plötsligt är Gud också inkonsekvent. Och vem vill stå i relation till en blodtörstig, schizofren och inkonsekvent lurendrejare? Inte jag i alla fall. Evolutionsläran är totalt oförenlig med Bibelns budskap om vem Gud är.

3) Och för det tredje leder utvecklingsläran till en del ganska så otrevliga etiska konsekvenser. Enligt denna lära befinner sig ju allt liv på olika utvecklingsnivåer, allt från amöban till människan. En mycket berättigad fråga att ställa blir då om individens utvecklingsnivå har något med dess värde att göra. Svarar vi “ja” på frågan står rasismen om hörnet. Sannolikheten att alla idag levande människoraser kommit exakt lika långt i den antagna utvecklingen är ju obefintlig. Då blir tanken om alla människors lika värde ett önsketänkande istället för att konsekvent följa på den grundsyn vi har. Om vi istället svarar “nej” på frågan om värdet har med utvecklingsnivån att göra så reduceras människan till ett djur. Även om hon kommit en bit längre i utvecklingen så ger detta henne inget unikt värde i förhållande till djuren. Med utvecklingsläran som grund står vi alltså inför ett val mellan pest och kolera - antingen rasism eller en utsuddning av det unika i människovärdet tillsammans med ett överdrivet upphöjande av djur. Därför är det inte ett dugg underligt att båda dessa trender är så tydliga i vårt samhälle idag. De är bara en naturlig konsekvens av den grundsyn på vårt ursprung som vi valt. Som kristna och skapelsetroende behöver vi inte hamna i detta dilemma. Vi är alla Guds avbilder med samma värde och med ett unikt värde i förhållande till djuren. Med denna grund kan vi sedan konsekvent och effektivt bekämpa både rasism och olika former av urspårad, militant upphöjande av av djurarter.

4) För det fjärde blir tron något väldigt tveksamt om man hela tiden ska behöva sätta frågetecken när man läser bibeln. Så klart menar jag inte att säga att man ska läsa allting bokstavligt, vissa bibeldelar är ju poesi, allting är heller inte menat att tillämpa under den här tiden. Hur man ska läsa lär man helt enkelt genom att läsa utan en massa förutfattade meningar. Speciellt när andra delar av bibeln citerar skapelseberättelsen som händer vid flera tillfällen och det utifrån sammanhanget blir klart att det ska uppfattas precis så som det står då vet vi att vi är i gott sälskap när vi gör likadant. Ytterst blir det nämligen frågan om vi tror oss kunna tolka eller stryka lite hur som helst och ändå hålla fast vid frälsningsbudskapets sanning!

På grund av dessa orsaker är det viktigt med skapeletron!

En del av ovanstående tankar har jag lånat av Anders Gärdeborn

Livshjälp - inte dödshjälp!

Nyligen inbjöd folkpartisten Eva Flyborg riksdagens ledamöter till ett tvärpolitiskt nätverk för dödshjälp – ett initiativ som fick mycket uppmärksamhet. Frågan om dödshjälp är ju utan tvekan en av vår tids ödesfrågor.

Som en respons arrangerades därför förra veckan ett seminarium i riksdagen med rubriken ”Livshjälp – inte dödshjälp!” Som inbjudare till seminariet stod Kristdemokraternas tidigare partiledare Alf Svensson och Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (kd) som också sitter i SEA:s styrelse. Vid seminariet medverkade Anders Milton (läkare), Torbjörn Larsson (läkare, Ersta diakoni), Georg Engel (läkare, Ersta Hospice) och Barbro Gregorsson (DHR - De Handikappades Riksorganisation).

Den kristna människosynen ger starka argument att värna livet från början till slut. Utgångspunkten för seminariet var emellertid inte specifikt kristet; det finns också många allmänmänskliga argument för en kamp mot aktiv dödshjälp.

För det första skulle en lagstiftning om aktiv dödshjälp leda till att ett antal personer skulle uppleva en yttre press att få hjälp att dö. Ponera att en äldre person med flera svåra sjukdomar får det dystra beskedet att en elakartad tumör har fått fäste i hjärnan. I ett sådant läge är det lätt att se sig själv som en ekonomisk belastning för samhället, men kanske också som en allt större belastning för de anhöriga. Om samhället då visar sin ”hjälpsamhet” att lyfta av den upplevda belastningen är det rimligt att anta att ett antal personer skulle hörsamma ”erbjudandet” – men inte för att man själv vill utan för att inte vara andra till besvär.

Anders Milton menade att känslan av att ”jag kostar bara pengar” finns redan idag hos en del äldre, sjuka och handikappade. Med en lagstiftning om aktiv dödshjälp skulle samhället bejaka de känslorna istället för att med full kraft visa att människovärde inte mäts i kronor och ören. Öppnar vi dörren för aktiv dödshjälp erbjuder samhället inte enbart ett nytt alternativ, utan påverkar också människor aktivt till att välja sin död genom en normerande lagstiftning.

För det andra skulle relationen mellan patient och läkare bli väldigt osäker. Läkarens uppgift idag är att bota, lindra och trösta. Skulle läkare dessutom i vissa fall döda blir uppdraget minst sagt motsägelsefullt. Erfarenheterna från Holland, där aktiv dödshjälp har funnits sedan 2006, visar att handikappade väljer att inte uppsöka läkarvård, eftersom de är rädda för att de skall få dödshjälp, enligt Barbro Gregorsson från DHR.

För det tredje kan man alltid lindra smärta. Läkarna i panelen var eniga om att smärtlindring alltid går att ordna och i värsta fall kan man söva ner patienten genom s k terminal sedering.

För det fjärde skulle en lag om aktiv dödshjälp innebära ett sluttande plan. Anders Milton lyfte fram att 600 personer dödas varje år i Holland genom dödshjälp, utan att de själva har bett om det. Ofta är det senildementa och svårt handikappade barn som drabbas. Kriteriet för dödshjälp är i Holland att man skall vara ”obotligt sjuk med outhärdligt lidande”. Det krävs således inte ens att man är döende. En lag om dödshjälp kommer oundvikligen att förändra synen på människans värde och tänja på gränserna.

För det femte går känslor upp och ner. Torbjörn Larsson, från Ersta diakonigård, lyfte fram kirurgen Claes Hultling, som bröt nacken och hamnade i rullstol efter en svår dykolycka. Claes kommentar, med lite distans till olyckan var: ”Efter olyckan hade jag velat slippa livet, men tack och lov var det ingen som ställde frågan”.

När man får ett svårt besked kan framtiden te sig oöverstiglig, men nästa dag kan den känslan vara förbytt i en tacksamhet till livet. Det här visar att om samhället ”ställer frågan” så kommer vissa människor att fatta ett oåterkalleligt beslut om att dö – mer baserat på tillfällig känsla än fakta. Barbro Gregorsson från DHR sade att ”vår erfarenhet av svåra situationer är att livet alltid har ett värde”.

För det sjätte finns det nästan ingen efterfrågan alls på dödshjälp. Georg Engel från Ersta Hospice, och med många års erfarenhet som cancerläkare, menade att han inte såg någon efterfrågan av dödshjälp. Tvärtom ser han en lust att leva bland dem som lever i livets slutskede. När vi är medvetna om att livet går mot sitt slut blir varje dag så mycket mer värdefull.

Erfarenheter från bl.a. England visar att det är när den palliativa (lindrande) vården lyfts fram och ges resurser, som efterfrågan på dödshjälp avklingar. Låt oss inte göra aktiv dödshjälp till ett alternativ, utan låt oss istället lyfta fram den palliativa vården och erbjuda människor livshjälp.

(kopia från SEA, Lukas Berggren)