Stenberg - Jakten på seger

En viktig bok om trosrörelsen

Vår tid kännetecknas som vi ständigt får höra om av många människor som mår dåligt, både fysiskt och psykiskt, inte minst unga människor.
När sjukvårdens lösningar ej sällan inte går längre än att man ska äta mediciner utan att man verkligen får uppleva att de är till någon hjälp vad är då mera attraktivt än ett budskap där man kan göra anspråk på helande, god ekonomi och allt därtill? Bingolotta i all ära men budskapet att man vunnit ett miljonbelopp når endast ett fåtal människor och gäller alltså långt ifrån alla. Så om man är ute efter en strimma hopp och man hamnar på ett möte med glada, vänligt inställda människor som alla verkar ha upplevt att ha blivit rikligt välsignade med hälsa och god ekonomi då kommer det troligen att dra till sig en och annan förtvivlad sökare.

Den som kommer över första tveksamheten och känner hur den tillmötesgående vänlighet börjar skapa förväntningar, möter snart eldiga tal om sådd och skörd och man får veta att för att få del av alla dessa välsignelser gäller det att "hämta ut" dessa löften, ja rättigheter, genom att uttala dem i tro så att de på det viset blir till verklighet. Det gäller att i tro om skörd ge tionde och att ständigt vara beredd  att offra mer för att få se att mäktiga väckelser ska bli verklighet i församlingen, ja i hela Sverige.

Det som är väldigt bra med denna bok är att den är skriven av en helt vanlig kvinna som jag tror väldigt många kan identifiera sig med. Hon har förmågan att beskriva livet precis som det är utan några krusiduller. Hon beskriver hur hon valde att gå första året på församlingens bibelskola, ett år där man fokuserar på helande för egen del. Under tiden är hon med i församlingsarbetet och uppmuntras att ställa upp på allt mer, något hon gör villigt och glatt. Det berättas om ständigt återkommande konferenser där helande och mirakler står i fokus med starkt karismatiska talare som vet hur man får med sig sina lyssnare. Och om nu inte konferensen skulle leda till utdelning så lär det snart bli en ytterligare gudabenådad talare som du absolut ska komma och lyssna på. Trosrörelsens ständigt återkommande predikoämnen är pengar, mera pengar, offra, hämta ut ditt helande och ekonomisk framgång, allt som gjort att rörelsen har blivit känd för sin framgångsteologi med väldigt mycket betoning av vad du själv ska göra för att alla löften ska bli verklighet i ditt liv. I mångt och mycket påminner läran om den populära självhjälpboken "The power of positive thinking" som också kom ut på svenska på åttiotalet. Kärnan i allt detta är dock att att det handlar om att göra saker i egen kraft.

Boken som är skriven i romanform och beskriver alldagliga händelser, upplevelser, känslor, förhoppningar och även alla dessa tvivel som uppstår när man låter sig dras in i en sådan miljö. Författarinnan beskriver verkligheten, hennes egen verklighet, även om alla händelser i sig är uppdiktade så har de ändå hänt. Villoläror såsom de lärs ut i trosrörelsen förblir inga teoretiska dogmer i denna bok utan skrämmande verklighet i berättelsen och att en sådan miljö dessutom blir  starkt beroendeframkallande framgår med all önskad tydlighet.  Trots att hon insåg hur hon blev bedragen av dessa villoläror så hade hon svårt att vara utan dessa möten med sin vackra lovsångsmusik. För en annan står utanför är det svårbegripligt, lika obegripligt som att kvinnor trots allt vänder tillbaka till sina misshandlande make och tror att nu blir allt annorlunda...

Är det då bara svarta färger som hamnar på tavlan? Nejdå, det finns självklart också sann värme, gemenskap och uppriktighet i sådana miljöer och hon är glad för en del goda saker som hon fått uppleva i församlingen där. Hur annars skulle man locka folk till sig? Det är ledarskapet man ska akta sig för.

I slutet på boken har hon sammanfattat lärorna som ständigt upprepar sig. Nyttig läsning!

Läs boken om denna förföriska verklighet och låt dig varnas! Be att biblioteket skaffar boken. Det lär man säkert göra!

Om Tina, om ALS och dödshjälp

Jag har idag läst ut Tina Janssons bok "Om det bara var jag" som handlar om en kvinna som lider av ALS.  
Sträckläste den i stort sett. 

Hon berättar stolt på en av de sista sidorna att hon frågat sin läkare vem som har levt längst med den här sjukdomen och hon fick höra att det var hon själv! Många skulle fasa för ett sånt svar men hon blev stolt! Denna livsinställning präglar henne hela boken igenom. 
Det första jag gjorde efter att ha läst ut boken var att kolla om hon fortfarande levde och i skrivande stund lär hon göra det! Så sent som igår bloggade hon nämligen om sitt fortsatta liv!
Boken återger faktiskt hennes blogg och ska kanske kallas för blok satt jag och tänkte.... Kollade upp "blok" och visst, fler hade kommit på samma idé före mig.... Det lär nog komma med i nästa Svenska Akademins Ordlista (SAO).

Ja hittade också en väldigt bra länk där andra redan skrivit en bra sammanfattning om denna beundransvärda kvinnan. 
Skriver också själv några tankar om hennes bok.

Egna reflektioner
Jag har aldrig mött en så utsatt person med så otroligt mycket självdistans, som kan reflektera om precis allt, om livet men också om döden. Det tar tag i en. Förbryllar! Hur kan hon, orkar hon, vad är det som driver henne, är tankar som tränger sig fram. Helt otroligt! Det känns inte alls tungt att läsa boken.
Tina verkar inte förtränga saker men vill leva, vill hoppas och inte ge upp. Förbryllande som sagt. Själv hade jag nog gett upp för länge känns det som. Återkommer om det senare...
När jag kom till sida 217 så skrev jag in sidonumret i min mobiltelefon... Det behöver jag tänka kring, kanske blogga om, så tänkte jag. Det gör jag nu.
Citerar först några rader:

Hjälp?!

Jag såg en man med ALS på SVT:s Agenda.
Han ville ha dödshjälp.
- För nu börjar det bli jobbigt.

Jamen va f--n.
Han kunde prata! (men Tina använder datorn till att "prata".)
Och resa sig ur permobilen och ta sig in på toa själv. (men Tina behöver hjälp med precis ALLT av sina två assistenter!!)

Dödshjälp?!

I den stunden kände jag mig som riddaren i Monty Python-filmen som de hugger av kroppsdel efter kroppsdel på och han är lika stridslysten ändå.

Vadå dödshjälp?

Med respekt för andras åsikter och känslor.

Han verkade bo ensam.
Kan det förklara saken?
Fast han hade barn och barnbarn.

Oh gud, han kanske kan äta rostat bröd!

Vi kan inte börja tillåta dödshjälp för folk som kan äta rostat bröd.
Och dricka öl. 

Det vore en skymf
mot oss som inte kan.

Så här långt Tina.
Vilken livsglädje! Jag hoppas att många som känt sig nere kan ta till sig av hennes livslust! Vill gärna uppmuntra hennes sätt att se på livet. Hon upplever glädje i gemenskapen hemma i hjälpen hon får, i att trots allt få finnas med. Det känns så gott!!

Boken är utgiven hos Cordia, Svenska Kyrkans Förlag.
På grund av detta hoppades jag ärligt sagt att tron skulle uttryckas mera tydligt i boken även om Tina verkar ha en tro, har varit med i Frälsningsarmén osv... det skymtar fram så där ibland, men väääldigt försynt som om det inte skulle vara värt att nämnas, fast det motsatta faktiskt är sant.
Det finns ju inget verkligt hopp om framtiden om vi inte har vårt hopp förankrat i Jesus Messias, Han som gav sitt liv för alla som vill ta emot honom som frälsare, tror på honom i sitt hjärta och bekänner honom vara Herre med sin mun... Rm.10:8,9

Är man så enormt utsatt som Tina då skulle man ju få finna så mycket styrka och glädje i tron att det finns ett sant hopp på livet efter detta, tron som Bibeln förmedlar så klart och tydligt. Denna tro är som livet som tränger sig genom asfalten, även när livet är som värst. Jag tillönskar henne mer av den tydliga uttalade tron som bär, inte bara genom livet, men även in i det eviga livet, utan några som helst förtvinande muskler. Ber för henne....

Lena Ringqvist - som en tjuv om natten

Den här veckan läste jag Lena Ringqvists självbiografiska berättelse om sin barndom i en frikyrka i Småland. Hon lämnade frikyrkan, hon lämnade tron, skriver hon. 
Har jag i från början känt mig lite tveksam att läsa en sådan avhopparberättelse så har jag faktiskt hunnit tänka om. Det är oerhört intressant och gripande att läsa hennes berättelse om hur hon upplevt sin tillvaro i en frikyrkofamilj i Småland. 
Tror att jag avstår från att ge en slags sammanfattning av boken. Det har andra gjort som du kan läsa här eller t o m köpa! 

Berättelsen urformar sig utifrån en tilltänkt rättssal där hon ställer aposteln Paulus till svars för det som hon varit med om i frikyrkan. Själv intar hon inte bara åklagarrollen utan också rollerna som försvarare, vittnet och domaren och regisserar därmed en inre kamp där hon verkligen inte gör det lätt för sig, för det märks att det är på blodigt allvar ...

Jag vill här framförallt redogöra vad berättelsen gjorde med mig som själv är troende. Visserligen är jag inte uppvuxen i en svensk frikyrka men jag är med i en nu och det känns väldigt gott i det stora hela.... men det är alltid bra att våga se på detta utifrån olika vinklingar och därför blev jag nyfiken att läsa Lenas bok.

Det som tilltalar mig mest i berättelsen är att Lena är så genomärlig. Det gillar jag stort! Ärlighet/uppriktighet är ju den viktigtigaste förutsättning för att vi som människor ska kunna samtala på riktigt och kunna möta varandra förbehållslöst. 

Bokens titel syftar på en film som gick i mitten på sjuttiotalet som hette just "som en tjuv om natten". I boken berättar hon lite om filmen och jag kände direkt igen den (såg den i Holland vid den tiden). Hon berättar då att en kompis till henne blev förlamad av skräck efter att ha sett filmen och att hon blev troende, fast bara mycket kort tid och det berodde tydligen på känslan som manats fram efter att ha sett filmen och reaktionen hos ungdomsledarna efter filmen, för snart hade hon lämnat tron igen. Lena förknippar filmen framförallt med mycket rädsla och ångest. Hur ska det gå för mina ofrälsta vänner och varför ... Frågorna känner man igen så klart även om jag själv kanske inte befann mig i samma sits tankemässigt som hon. Tydligen har mycket frikyrkoförkunnelse kring Jesu återkomst varit präglat av ångestframkallande tankar. Så klart ville man varna för det som skulle komma och Bibeln vittnar om men att vinna människor för Jesus på grund av ett så negativt budskap känner jag mig tveksam inför. Paulus ger ett annat exempel även om även han hänvisar till domen (Apg.17) men ändå inte på samma känslomässiga sätt. Den sortens förkunnelse har säkert bidragit starkt till att även många troende förkastat tankarna kring ett uppryckande hur man nu än ska tolka det.  Hur som helst skrev Paulus det för att trösta troende(!) inte för att skrämma icketroende! Och aldrig ska ångest vara orsaken att man börjar tro, anser jag och det gäller då i allra högsta grad barn. Tror inte ens att det blir på riktigt då! Kärleken har inget med rädsla eller ångest att göra helt enkelt! Hur som helst känns det mycket sorgligt att det gick som det gick... 

Hennes upplevelser och tankar kring tungotal och Ulf Ekmans favoritord "chakabahaja" i det sammanhanget och hur andra mer och mer tog över det ordet kändes på något sätt lite skrattretande och avslöjande. Undrar vad Ekman själv skulle säga om det. Även om jag tror på själva fenomenet "tungotal" är det samtidigt ett område där det väldigt lätt kan förekomma fusk. Svårt alltså..

Lena beskriver hur hon lärde sig tänka kring sexualitet i frikyrkan som ung och redovisar detta på ett ärligt sätt, tyckte jag när jag läste det. För egen del verkade hon inte vara så väldigt positiv om den lössläppta sexualiteten om man läser mellan raderna.... och det kändes som om hon innerst inne ändå erkände värdet i det hon hade lärt sig om sexualitet som barn. Men när även de som står henne närmast visar att de själva har svårt att vara är ett bra exempel på det området, då är det lätt att ge upp en sådan moral... 

Lenas pappa skildras inte direkt som en inkännande pappa som hade förståelse för hennes problem; dock förändras detta med tiden på grund av alla svårigheter som han råkar ut för även om de till viss del möjligtvis kan uppfattas som självförvållade. Ärligt sagt känner jag en viss sympati för honom och det som han gått igenom som människa: att vilja hålla fast det man tror på men ändå ha svårt att hantera i olika situationer; är inte det djupt mänskligt? Livet är faktiskt inte enkelt, inte ens om man är kristen ....

I slutet av Lenas berättelse fick jag en känsla som om hon ändå skulle göra en helomvändning till tron ändå. Det kan vara så att man fått sympati för henne och helt enkelt skulle önska det. Svårt att säga! Det bara kändes så när jag läste det. Lena hade nog behövt stöd av mogna kristna som skulle tåla ifrågasättande men ändå på ett visligt sätt kunde hantera hennes tankar och frågor. Det gör mig ont att de tydligen fattades...

Något som också kändes ärligt - betydligt ärligare än de flesta ateister annars brukar vara som jag träffat och diskuterat med - var insikten att just på kristna konferenser förekommer inget bråk, polisen behöver heller inte utreda några brott. Trots all hennes kritik mot den kristna tron erkänner hon alltså värdet av att leva som kristen fast hon inte själv känner sig ha någon grund för det längre! Det var ändå starkt! Det gällde även beskrivningen av att hon återigen gick på frikyrkomöten till sist söndag efter söndag och samtalet hon förde med evangelisten kring det. Hennes sanningsnit går det verkligen inte att tvivla på. 

De sista sidorna där hon gör sig av med samvets-ormen som hon känner kring halsen upplevde jag dock som lite konstlad, med all respekt, vill jag dock tillägga. Till sist intar hon nämligen också Paulus roll och gör honom till någon som blir luddig, ja så luddig att hon tycker sig kunna känna sig frälst genom att tro på tillvaron och låta den kristna tron vara för vad den är. Naturligtvis hade jag kunnat vara trevlig här och inte nämna detta, men då skulle jag i så fall inte stå i Sanningens tjänst. Jesus är Sanningen, Vägen och Livet. Den som har Sonen (Jesus) har Livet, den som inte har sonen har heller inte livet. Det måste också bli sagt, även om kanske inte alla gillar det...

Det ska dock inte få vara sista ordet. Det kan ju låta hårt fast det på djupet inte är det. Det ger först och främst tydlighet.

Personligen uppfattar jag Lenas uppgörelse sist i boken som något i linje med det Petrus gjorde när han trängdes och förnekade Jesus och gjorde tydligt och klart att han inte kände den mannen... men titta på Jesus reaktion: han vänder sig om och ser på Petrus. Jag hoppas att även Lena eller vem som helst som befinner sig i en likadan situation ska våga se in i dessa kärleksfulla ögon...

En rolig bok om fornkyrkan

Allt som oftast upplevs böcker om den tidiga kyrkan som rätt tråkiga och svåra att ta sig igenom. Så är det dock inte med boken som jag läste nu i helgen "Allt du skulle vilja veta om fornkyrkan men inte vågat fråga om" av Josephine Laffin. 
Bokens upplägg är väldigt humoristiskt. femton kapitel följer en grupp människor som går en kurs i kyrkohistoria. De har alla helt olika bakgrunder och reagerar också väldigt olika kring det som tas upp i de femton kapitlen. Jag anar att de flesta som läser den här boken känner igen sig mer eller mindre i de olika deltagana i kursen även om det är helt klart att alla är ganska stereotypiska i sitt sätt att resonera, men jag tror att Laffin har kunnat återge dessa reaktioner på ett ytterst värdefullt sätt. 
I boken diskuteras flitigt kring vad de första kristna syslade med och hur hedningarna reagerade, om statsmaktens reaktion, den hellenistiska kulturen, om renlärighet kontra kätteri, kvinnornas roll, om Jesus va Gud eller bara gudomlig, kristna attityder kring krig och våld, om munkväsendets framväxt och Augustinus bekännelser. Ska man läsa något om den tidigaste kyrkohistorien då kan den här boken varmt rekommenderas! 
Boken är tyvärr slutsåld..

"Ingen är odödlig" - Simone de Beauvoir

Redan som tonåring läste jag boken "Ingen är odödlig" av Simone de Beauvoir. Jag minns att jag redan då tyckte att boken var väldigt fascinerande. Efter många år har jag nu återigen läst boken.

I bokens ramberättelse möter vi en ung kvinna som är otillfredställd med sitt liv. Snart möter hon en man (Fosca) som uppför sig på ett mycket speciellt sätt. Hon tycker dock att mannen verkar spännande och börjar umgås med honom. Efter en tid avslöjar mannen sin hemlighet för henne när han börjar berätta om sitt livsöde. Det visar sig att Fosca föddes på tolvhundratalet i den norditalienska fiktiva staden Carmona. Han är stadens makthavare. Flera makthavare före honom har stupats eller mördats och han känner att livstiden inte riktigt räcker till för att kunna uträtta det han vill uträtta med sitt liv. Under en period då staden belägras av fiender kommer han över ett odödlighetselixir som han avrådas att dricka men han gör det ändå. Hans fru och barn åldras och dör men inte han. Han strider för sin stad, bygger upp den, men känner allt oftare hur meningslöst det är med allt han företar. En tanke som gång på gång återkommer i boken lyder: "Nyttar till vad? För vem?"

När han senare på nytt får en son gör han allt för att hans son ska ha det så bra som möjligt. Mot sin pappas vilja väljer han dock att strida, satsar sitt liv och dör. Fosca känner hur han helt hamnat utanför det vanliga livet. Han känner sig om en död och mycket ensam. Boken skildrar olika tidsepoker där Fosca är med. I en av dem blir en kvinna kär i honom. Fosca berättar dock inte om sin hemlighet. När kvinnan efter ett antal år ändå upptäcker hans hemlighet förändras hennes attityd mot honom fullständigt. Tankarna från båda håll utgör mycket fängslande läsning.

Boken är skriven utifrån ett existentialistiskt sätt att se på livet och ju längre jag läser desto mer blir jag beklämd av Foscas självvalda öde: fast han lever är han ändå död.... Allt arbete som utförs blir tillintetgjort och allting får likgiltighetens färg. Simones filosofi är att alla enbart kan och ska handla i enlighet med sitt eget samvete utan att bekymra sig om konsekvenserna. Hon redogör dock inte samvetets härkomst eller status. Fråga inte, det finns ändå inga svar ....

Boken påminner på ett eller annat sätt om den lilla boken Predikaren som finns med i Bibeln där kung Salomo som kallas för den visaste människan som någonsin levt på jorden gör en del upptäckter om livet som ger honom övertygelsen att allting är fåfängt. Allt vad människan företar förlorar förr eller senare sitt värde och leder ingenvart... även om han kommer fram tilI en annan slutsats i bokens slut.
När Fosca har berättat färdigt, finns inget kvar att säga och Fosca lämnar den unga kvinnan åt sitt öde, utan hopp, utan verklig framtid. Bokens sista mening slutar inte ologiskt med ett skrik...
Simone de Beauvoir hade någon sorts särbo-relation med Jean-Paul Sartre där båda krävde maximal frihet; de gifte sig därför aldrig. Hans död år 1980 kändes oerhört tung för henne. Sex år senare dog hon själv i lunginflammation, kroppsligt helt slut och förstörd på grund av ett alkohol och amfetaminmissbruk.
När jag tänker på samhället kan jag inte komma ifrån att det existentialistiska tankegodset har spritt sig även om skepnaden kan ha bytt form. Jag anar att det döljer sig bakom människans rastlösa arbets och köpnarkomanin, där hon verkar vara ute efter ständigt nya upplevelser, på jakt efter lycka som visar sig ha mycket gemensamt med skuggan och där de innersta frågor om livets mening aldrig får något svar.... Så djupt tragiskt!

Göran Skytte - Omvänd

Göran Skyttes bok "Omvänd" har jag i princip sträckläst. Det var mycket intressant att se vilken livsändring han har gjort från att först vara vänsterradikal till att nu vara typ resande evangelist...

Det är märkligt hur människor kan ändra sig. De som man aldrig skulle tro att de skulle bli annorlunda kan tydligen ändra sig totalt.

För den som undrar hur en sådan ändring går till är det säkert intressant att läsa denna bok. Varje sådan berättelse är unik, även om man känner igen vissa delar från andra berättelser.

Speciellt hans avskalade ärlighet gillar jag. Att kunna se sin egen litenhet och komma tillrätta med den är något stort... Det är alltså mycket som man gläder sig åt i boken.

Han skriver om Guds död i media och om dennes återkomst och bara att läsa det är väldigt intressant. Att sedan få inblick i hur han som person resonerar under tiden han förändrar och successivt intar nya ställningar på trons väg är verkligen upplysande att läsa om.

Det är dessutom en bra bok att ge bort till någon som drar sig för att läsa kristna böcker eller för att gå till kyrkan. Jag rekommenderar boken! Läs den!

"Vägen genom" Torgny Wirén

Redan tidigare läste jag Torgny Wiréns båda romaner -Om änglar kunde tala, Alexandra- och andaktsboken ”Under ytan” som jag alla tyckte mycket om. Nu fick jag alltså tag i hans första lilla bok där han på ett öppet sätt talar om hur han brottats med tvivel och sanningshalten i bibeln. Boken kom ut 1987 så den var lite svår att få tag i även om boken brukar finnas på bokbörsen.

Det som jag mest uppskattar hos honom är hans genomgående ärlighet. Han skrev som det var och gav uttryck för tvivel och allt han upplevde åren innan han skrev sin lilla uppgörelsebok.

Han berättar om sitt samtal på ett tåg med en förbittrad Jude som blev av med hela sin släkt under holocausten. Man följer honom i tankarna när han läser olika filosofer och deras resonemang och hur han senare förkastar tron helt och hållet. Men när han väl skakat av sig allt som hade med Gud att göra och försökte förstå sig på omvärlden, fick han konstatera att han hade ”kejsarens nya kläder” på sig : han kände sig naken, tom och utan några som helst relevanta utgångspunkter för livet.

Mötet med apologeten Francis A. Schaeffers tankar gjorde att han fick tänka om helt: ”Tårarna strömmade ner från mina kinder. För första gången hade någon uttryckt den ohyggliga fattigdom och den avgrundsdjupa själens armod jag så oerhört påtagligt erfor.” (sida 25).
Därmed var dock boken inte slut! När han börjar läsa teologi möter han tviveln nästan mer än innan. Frågor kring ”fel” och "motsägelser" i bibeln, teologernas kritisk-historiska bibelsyn där det inte finns plats för en gud sedan rationalismens positivism har strukit honom fullständigt ur det vetenskapliga arbetet och mycket mer, försöker krossa hans ynka, nyvunna tro. Han ger dock inte upp och biter sig fast, läser, studerar olika sätt att se på frågor som uppstår när man läser bibeln.
Och naturligtvis hittar han inte svar på varje fråga man kan ställa men … efter en omskakande andlig berg-och-dalbaneresa inser han att han faktiskt har en grund att stå på.

Boken är mycket välskriven, rentav spännande … Läs den! Vill du läsa ett annat omdöme? Läs den här.

Makten och ärligheten

Häromdagen köpte jag boken "Makten och ärligheten – Vi bröt upp från Darmstadt" av Marianne Jansson och Riitta Lemmetyinen.
Jag blev omedelbart fascinerad av boken och läste den inom några dagars tid.
Edin Lövås, bl a känd för sin utmärkta bok "Den farliga maktmänniskan" skrev förordet till boken.
Bakom Mariasystrarnas vackra fasad som visas mot gästerna framgår en oerhörd ensamhet bland enskilda systrar, som de inte kan ge uttryck för på ett ärligt sätt utan att bli beskyllda för olydnad, egen villja etc.
Mariasystrarnas huvudledare Basilea Schlink – en psykologi-doktor!! - uppträder som en maktmänniska på ett sådant manipulerande sätt att jag känner mig bestört av att sådant tydligen förekommer.

Kvinnorna anser att Basileas tankar (som finns med i många citat) i mångt och mycket går tvärs emot bibelns lära och påpekar hur de mestadels är förankrade i hennes "profetior"!
Hon anser bl.a. att systrarna behöver trösta Gud på grund av all synd i världen! (Helt absurt!!) Systrarna ska offra sig helt - ska arbeta gratis från tidig morgon till sena kväll förutom regelbundet nattarbete!! – och lyda ledaren utan ifrågasätta något, för det är lika med att ifrågasätta Gud! Systrarna uppmanas kontinuerligt att göra bot för egna och världens synder för annars räcker inte Jesu offer till!! Orden där Jesus klart och tydligt utropar : "det är fullbordat!" omtolkas på ett sådant sätt att det inte längre betyder att försoningen verkligen har skedd.

Basilea får även uppenbarelser där hon förenas med treenigheten på ett exklusivt sätt som påminner om Kristi-Bruds-storyn i Knutby. Helt uppåt väggarna!

Rent av tragiskt är hur kärleken mot gästerna som alla systrar ständigt skulle uppvisa absolut inte gällde systrarna emellan. De var "tvungna" att anklaga varandra om de märkte minsta tvivel på Basileas lära hos varandra. Detta skapade en spioneriatmosfär som påminner mig om öststaternas tillvägagångssätt då kommunisterna var vid makten!

Hur evangelisk är rörelsen förresten om nåd och förlåtelse i praktiken är något som systrarna ska göra sig förtjänta av genom botgörelse, självuppoffring och genom att ständigt gå in i lidande? Annars skulle nämligen inte Jesu försoningsverk räcka till! Inte konstigt att de här tankarna förorsakade en ständig inre kamp kring egen trosvisshet.

I boken följer man kvinnornas utveckling och på slutet av boken finns också brevet som kvinnorna skrev till Basilea och reaktionen på den.
Den här boken är inte lätt att läsa men ska verkligen betraktas som en varning. Boken har berört med djupt.
Men … det verkligen förbryllar mig att det inte går att hitta någon form av diskussion på nätet kring den här boken. Jag anser boken mycket läsvärd!
Kostar i nuläget bara 29:-. (april-07) hos Libris.