Redan tidigare läste jag Torgny Wiréns båda romaner -Om änglar kunde tala, Alexandra- och andaktsboken ”Under ytan” som jag alla tyckte mycket om. Nu fick jag alltså tag i hans första lilla bok där han på ett öppet sätt talar om hur han brottats med tvivel och sanningshalten i bibeln. Boken kom ut 1987 så den var lite svår att få tag i även om boken brukar finnas på bokbörsen.
Det som jag mest uppskattar hos honom är hans genomgående ärlighet. Han skrev som det var och gav uttryck för tvivel och allt han upplevde åren innan han skrev sin lilla uppgörelsebok.
Han berättar om sitt samtal på ett tåg med en förbittrad Jude som blev av med hela sin släkt under holocausten. Man följer honom i tankarna när han läser olika filosofer och deras resonemang och hur han senare förkastar tron helt och hållet. Men när han väl skakat av sig allt som hade med Gud att göra och försökte förstå sig på omvärlden, fick han konstatera att han hade ”kejsarens nya kläder” på sig : han kände sig naken, tom och utan några som helst relevanta utgångspunkter för livet.
Mötet med apologeten Francis A. Schaeffers tankar gjorde att han fick tänka om helt: ”Tårarna strömmade ner från mina kinder. För första gången hade någon uttryckt den ohyggliga fattigdom och den avgrundsdjupa själens armod jag så oerhört påtagligt erfor.” (sida 25).
Därmed var dock boken inte slut! När han börjar läsa teologi möter han tviveln nästan mer än innan. Frågor kring ”fel” och "motsägelser" i bibeln, teologernas kritisk-historiska bibelsyn där det inte finns plats för en gud sedan rationalismens positivism har strukit honom fullständigt ur det vetenskapliga arbetet och mycket mer, försöker krossa hans ynka, nyvunna tro. Han ger dock inte upp och biter sig fast, läser, studerar olika sätt att se på frågor som uppstår när man läser bibeln.
Och naturligtvis hittar han inte svar på varje fråga man kan ställa men … efter en omskakande andlig berg-och-dalbaneresa inser han att han faktiskt har en grund att stå på.
Boken är mycket välskriven, rentav spännande … Läs den! Vill du läsa ett annat omdöme? Läs den här.
Det som jag mest uppskattar hos honom är hans genomgående ärlighet. Han skrev som det var och gav uttryck för tvivel och allt han upplevde åren innan han skrev sin lilla uppgörelsebok.
Han berättar om sitt samtal på ett tåg med en förbittrad Jude som blev av med hela sin släkt under holocausten. Man följer honom i tankarna när han läser olika filosofer och deras resonemang och hur han senare förkastar tron helt och hållet. Men när han väl skakat av sig allt som hade med Gud att göra och försökte förstå sig på omvärlden, fick han konstatera att han hade ”kejsarens nya kläder” på sig : han kände sig naken, tom och utan några som helst relevanta utgångspunkter för livet.
Mötet med apologeten Francis A. Schaeffers tankar gjorde att han fick tänka om helt: ”Tårarna strömmade ner från mina kinder. För första gången hade någon uttryckt den ohyggliga fattigdom och den avgrundsdjupa själens armod jag så oerhört påtagligt erfor.” (sida 25).
Därmed var dock boken inte slut! När han börjar läsa teologi möter han tviveln nästan mer än innan. Frågor kring ”fel” och "motsägelser" i bibeln, teologernas kritisk-historiska bibelsyn där det inte finns plats för en gud sedan rationalismens positivism har strukit honom fullständigt ur det vetenskapliga arbetet och mycket mer, försöker krossa hans ynka, nyvunna tro. Han ger dock inte upp och biter sig fast, läser, studerar olika sätt att se på frågor som uppstår när man läser bibeln.
Och naturligtvis hittar han inte svar på varje fråga man kan ställa men … efter en omskakande andlig berg-och-dalbaneresa inser han att han faktiskt har en grund att stå på.
Boken är mycket välskriven, rentav spännande … Läs den! Vill du läsa ett annat omdöme? Läs den här.