En berättelse av en son (Göran Rosenberg) om sin far.
En bok som alla borde läsa för att veta hur det var i Tyskland under 2:a världskriget. Boken beskriver hur judarna behandlades och bland dem sonens far som bodde i gettot i Polska staden Lodz. Han får stå som ett exempel på alla dessa tusentals och åter tusentals människoöden som ledde till förintelseläger varav en fanns i Auschwitz.
I boken redogör sonen sina efterforskningar om hur hans pappas liv såg ut innan han kom bort från Auschwitz, överlevde som ett stort under och efter många om och men hamnade i Sverige. Boken visar inte bara hur Nazityskarnas skräckvälde såg ut men berättar också hur det gick fortsättningsvis för denna överlevande som liksom aldrig kom till stadiet "fortlevande" utan blev kvar i att vara just överlevande och hur pappan inte kunde försona sig med att världen bara gick vidare som om inget hade hänt.. Boken vill varra ett vittne i efterskott om de vittnen som bara uppfattades som jobbiga. Det gällde tyskarna som svenskarna men, så lägger jag till, det är så vi alla faktiskt är som tillfört skada hos en annan: vi erkänner som bäst men sen vill vi gå vidare och inte stanna vid det som gick fel... Ärligt sagt känner jag igen detta även för egen del. Därför är denna bok otroligt nyttig läsning!
Berättelsen om vägen till Auschwitz är verklig skräckläsning. Att våra aktade tyska europamedborgare kunde förvandlas till medvetslösa mördare utan vidare är i det närmaste omöjligt att greppa. Första delarna i boken berättar mycket klargörande om det. Även om man tror sig veta detta så förstår man medan man läser detta att man egentligen inte riktigt visste, vidden av detta lidande har man för att kanske skydda sitt eget sinne försökt glömma. Det som sägs är bara isbergens synliga del. Verkligheten var oändligt mycket värre. Och vi behöver ta del av detta gång efter annan. Tack Göran att du tog dig an detta noggranna arbete.
Bokens fortsättning visar hur det går för far som efter några år i Sverige gifter sig med kvinnan som han trodde att han aldrig mer skulle träffa. Båda två transporterades till Auschwitz men båda valdes bort för att tjänstgöra som slavarbetare i tyska krigsindustrin. Båda slapp de därför dödsmakineriet ... De hamnar i svenska Södertälje där de försöker att leva ett nytt liv. Till en början verkar allt gå bra, men koncentrationslägrets skuggor förföljer hans far som slutligen begår självmord (1960).
Tyskland som av de allierade blev ålagt att "gottgöra" eländet de åsamkat de överlevande, gör allt för att göra det så svårt som möjligt att dessa krigsoffer faktiskt ska få pengar. Beskrivningen är skrämmande men man känner igen reaktionen från vården där fler än en fått höra att man bara simulerade för att få pengar fast man genomled odrägliga smärtor. Till det att man lider läggs då ännu en börda nämligen att bli misstänkliggjord. Hela samhället vill dessutom titta framåt och inte bakåt, men "den enda värld som de överlevande kan försonas med är en värld som skälver i sina grundvalar inför det som hänt" (253).
Boken rekommenderas starkt!
I boken redogör sonen sina efterforskningar om hur hans pappas liv såg ut innan han kom bort från Auschwitz, överlevde som ett stort under och efter många om och men hamnade i Sverige. Boken visar inte bara hur Nazityskarnas skräckvälde såg ut men berättar också hur det gick fortsättningsvis för denna överlevande som liksom aldrig kom till stadiet "fortlevande" utan blev kvar i att vara just överlevande och hur pappan inte kunde försona sig med att världen bara gick vidare som om inget hade hänt.. Boken vill varra ett vittne i efterskott om de vittnen som bara uppfattades som jobbiga. Det gällde tyskarna som svenskarna men, så lägger jag till, det är så vi alla faktiskt är som tillfört skada hos en annan: vi erkänner som bäst men sen vill vi gå vidare och inte stanna vid det som gick fel... Ärligt sagt känner jag igen detta även för egen del. Därför är denna bok otroligt nyttig läsning!
Berättelsen om vägen till Auschwitz är verklig skräckläsning. Att våra aktade tyska europamedborgare kunde förvandlas till medvetslösa mördare utan vidare är i det närmaste omöjligt att greppa. Första delarna i boken berättar mycket klargörande om det. Även om man tror sig veta detta så förstår man medan man läser detta att man egentligen inte riktigt visste, vidden av detta lidande har man för att kanske skydda sitt eget sinne försökt glömma. Det som sägs är bara isbergens synliga del. Verkligheten var oändligt mycket värre. Och vi behöver ta del av detta gång efter annan. Tack Göran att du tog dig an detta noggranna arbete.
Bokens fortsättning visar hur det går för far som efter några år i Sverige gifter sig med kvinnan som han trodde att han aldrig mer skulle träffa. Båda två transporterades till Auschwitz men båda valdes bort för att tjänstgöra som slavarbetare i tyska krigsindustrin. Båda slapp de därför dödsmakineriet ... De hamnar i svenska Södertälje där de försöker att leva ett nytt liv. Till en början verkar allt gå bra, men koncentrationslägrets skuggor förföljer hans far som slutligen begår självmord (1960).
Tyskland som av de allierade blev ålagt att "gottgöra" eländet de åsamkat de överlevande, gör allt för att göra det så svårt som möjligt att dessa krigsoffer faktiskt ska få pengar. Beskrivningen är skrämmande men man känner igen reaktionen från vården där fler än en fått höra att man bara simulerade för att få pengar fast man genomled odrägliga smärtor. Till det att man lider läggs då ännu en börda nämligen att bli misstänkliggjord. Hela samhället vill dessutom titta framåt och inte bakåt, men "den enda värld som de överlevande kan försonas med är en värld som skälver i sina grundvalar inför det som hänt" (253).
Boken rekommenderas starkt!
