Jag
har precis läst ut boken "Pendeln" av Julie Lindahl,
barnbarn till en tysk nazist. Boken handlar om ett barnbarns kamp mot
den skrämmande och kvävande tystnadskultur som funnits i hennes
släkt där det var tabubelagt att prata om det som hänt under
kriget och i synnerhet allt som rörde ”morfar” och hans roll
under kriget. Barnbarnet har fått erfara släktens tystnadskultur
sedan tidig ålder men hon är som alla barn brukar vara: de vill
veta! De ställer frågor, men i detta fall erfar Julie att hon inte
får riktiga svar. Alla inom släkten gör allt
för att hemlighålla
det som försiggått under kriget. Själv är hon född i Brasilien
dit hennes morföräldrar flydde med sina barn. Orsaken var den
gällde många andra med. Det var krigstribunalerna som inrättades i
Tyskland som gjorde att många krigsförbrytare fruktade att bli
ställda inför rätta och därför försökte gömma sig i Latin-
och Sydamerika som präglades av högerregim som ofta var toleranta
mot naziflyktingar.
Julie
valde att gå emot tystnadskulturen och började forska i det som
försiggått under kriget och i boken beskriver hon sina olika resor
i Polen där hennes morfar ”härjat”. Hon upptäcker mer och mer
om hur hennes morfar varit en framstående SS-medlem, del av fanatisk
elitgrupp som verkställde Hitlers önskemål om att utöka tyskarnas
behov av ”Lebensraum” och att göra sig av med mindervärdigt
folk, främst judarna. Tanken om "Lebensraum" som handlade
om att utöka tyskarnas mark måste förstås utifrån den historiska
utvecklingen av förnedring och skam som tyskarna upplevde efter 1:a
världskriget då Tyskland förlorade stora landområden. Dessa
samlade känslor av förnedring och skam utnyttjades av
nationalsocialistiska Adolf Hitler som ingav tyskarna nytt hopp om
förändring, ära och makt! Det rena ariska blodet och utvidgade
markegendomar ingick som centrala tankar i nazitankegodset. Allt som
inte passade in där skulle man göra sig av med. Förutom judarna
skulle man också göra sig av med zigenare. Dessutom såg man ner på
de slaviska folken som betraktades som mindervärdiga.
Att
behöva upptäcka att ens morfar varit en ond människa är en
betungande uppgift men hon berättar att hon fått mycket uppmuntran
av sin familj och även av flera personer som hjälpte henne under
själva utredningen. Under flera år reste hon till platser i
Tyskland, Polen och Balkanområdet för att ta reda på vad som hade
hänt och vilken roll hennes morfar haft under kriget. Senare förde
resan även till Sydamerika dit hennes morfar flydde med sin familj.
Med hjälp av en kunnig brasilian upptäckte hon mycket om sin morfar
och de många andra som flytt Europa för att slippa hamna i
fängelse.
Då
resan utfördes så sent som på 2010-talet fanns det bra tekniska
möjligheter att finna svar på frågorna, något som också ledde
till upptäckten av en morbror som hon trott varit död för länge
sedan, men fortfarande levde och som hon även uppsökte i
Sydamerika. Det ledde henne till insikten att tystnadskulturen
fortsatt skapa förvirring bland morbroderns inhemska familj som
alltid levt med stora frågetecken om morbroderns släkt.
Bokens
titel "Pendeln" refererar till ett slags ockult instrument
som Julies mormor använde för att få vetskap om sanningen i en
viss fråga. Det framgick inte hur den spelade en roll i boken som
helhet.
Jag
har mycket stor respekt för detta beslut att utforska sin egen
morförälder på detta sätt och tycker att boken är mycket
läsvärd. Jag rekommenderar den varmt!
Några
personliga reflektioner om skuldfrågan och ondskan
Under
sina resor i Polen mötte hon gamla människor som själva hade lidit
under hennes morfars grymma härjningar. Det de uttryckte gentemot
Julie var att hon inte själv behövde känna ansvar för ondskan
hennes morfar hade ställt till med. Denna oerhört viktiga tanken
att man som barn inte har ansvar för och straffas för ondskan ens
far eller morfar förorsakat har sin grund/bekräftas av det som sägs
i Mose lag (5 Mos.24:16) och tanken omnämns också senare i 2
Kungaboken 14:6 och Hesekiel 18:20. Kan det vara så att denna insikt
rentav är en del av mänskliga släktets gemensamma samvete?
En
annan fråga som författarinnan ställde sig var hur det kom sig att
hennes morfar blev en sådan ond människa. Var det något han själv
hade varit med om som föranledde detta? Något tydligt svar på den
svåra fråga verkar hon inte ha hittat. Frågan är så klart
universell och enligt mig kan man hitta flera bottnar:
- Den viktigaste orsaken till ondska finns helt enkelt i varje människans innersta. Jag tror att varje människa har möjlighet att utvecklas till en riktigt ond människa. Man brukar säga att makt korrumperar. Jag är väldigt tveksam om det finns undantag! Samvetets funktion finns i varje människa och kan utgöra en spärr för att göra onda saker. Men när en människa negligerar spärren och ändå gör något ont och gör så även i fortsättningen så dövar man den inre röst som samvetet brukar jämföras med. När detta händer är risken stor att man blir en riktigt ond människa. Nya Testamentet säger något om detta: "När någon frestas, är det hans eget begär som lockar och drar honom. När begäret blir befruktat, föder det synd. Synden blir sedan fullvuxen och föder död." (Jakobsbrevet 1:14,15)
- Ondskan i varje människas innersta har dock sin yttersta orsak i det Bibeln kallar syndafallet och som beskrivs i Bibelns tredje kapitel. Nya Testamentet refererar till detta i brevet till församlingen i d Rom är Paulus skriver: "Genom en enda människa, Adam, kom synden in i världen, och genom synden döden, och så dör alla människor, eftersom alla har syndat." (Romarbrevet 5:12). Förklaringen kan se enkel ut, andra kallar den mytisk, men fundera! Antingen är allt man läser i Bibeln trovärdigt eller så är inget det. Ett träd har inte både god och dålig frukt! Det är antingen eller!
- Jag tror mig även se en tredje orsak bakom just nazi-ondskan. Det är nämligen känt att Hitler byggde sina tankar och idéer på Darwins evolutionsteori. Utifrån den läran bedömde han att vissa folk var mer utvecklade än andra och det gjorde att han drog slutsatsen att de tyska/ ariska folket måste ha kommit längre i sin evolution än andra folk. Kampen om överlevnad som ju är så tydligt förknippad med evolutionsteorin gjorde att han bejakade denna kamp och ansåg att det var rätt att göra så. För honom blev det därför helt begripligt och normalt att göra sig av med allt som är svagt precis såsom ju också sker bland djuren i naturen. Alltså var det inget problem att försöka utrota andra till förmån för den egna ariska ”rasen”. I Detta sammanhang behöver läggas till att nazisterna lovordade svenska institutet för rasbiologi som den socialdemokratiska regeringen instiftade år 1922, världens första. Den som vill fördjupa sig mer i kopplingen mellan Nazismens tankar och darwinism hänvisar jag till Richard Weikarts bok "Hitler's ethic - The Nazi Pursuit of Evolutionary Progress" och Jerry Bergmans bok "Hitler and the Nazi-darwinian worldview".
Vid
slutet av sin upptäcktsresa fick Julie smärtsamt tydliga bevis för
att att det inte funnits en gnutta ånger bland dessa SS-medlemmar
som hennes morföräldrar var en del utav. Var alla dessa förhärdade
och helt utan ånger? Holländska Corrie ten Boom berättar i sin
kända och även filmade bok Gömstället att hon själv hade förts
till koncentrationslägret Ravensbrück under kriget och hade
förlorat hela sin familj. Efter kriget mötte hon en av dessa f.d.
SS-män som sa att han ångrat sig och blivit kristen. Hon beskriver
mötet som en fruktansvärt svårt men att hon efter tveka valde att
förlåta honom. Jag vet att ja var imponerad när jag läste storyn
för många år sedan, även om jag numera också känner stark
tveksamhet. Blev hon lurad av den mannen? Svårt att säga! En sak är
jag dock förvissad om: Gud är rättfärdig! Honom kan ingen
människa lura! Den som inte omvänt sig till Gud och fått sin synd
förlåten ska en gång själv stå till svars för det han gjort.
Uppenbarelseboken kapitel 20 berättar om slutdomen.
Vi
lider alla av samma problem!
Bibelns
budskap riktar sig dock inte bara till dessa SS-medlemmar som mördat
och hållit på med grym tortyr. Den riktar sig till oss alla. Den
säger att vi alla har syndat och kommit bort från Gud. Men Gud
lovade redan i paradiset att han själv skulle lösa problemet, något
som evangelisten Johannes förklarar i sitt evangelium. I kapitel 3
målar han upp en stark jämförelse som dock kräver lite
bakgrundskunskap. När folket Israel var på väg från Egypten där
de varit slavar i 400 år till det land som Gud lovat Abraham att ge
till hans efterkommande, rebellerade folket mot Gud och anklagade
honom som befriat dem ur slaveriet i Egypten. Många av folket blev
vid det tillfället bitna av ormar och många dog. Efter Guds
anvisning iordningställde Mose en påle och fäste en orm av koppar
på den och alla som var ormbitna uppmanades att se på kopparormen
som hängde på pålen. Den som gjorde så blev frisk igen.
Den
bild användes av Jesus i sitt samtal med Nikodemus. Budskapet gick
ut på att alla behöver bli pånyttfödda för att få tillträde
till Guds Rike. För att visa hur det kunde ske sa Jesus att man
skulle se på honom som de ormbitna hade blivit uppmanade att se på
den upphöjda kopparormen. Alla som inser att de är syndare och har
levt bortvänt liv från Gud, gjort andra människor illa på ett
eller annat sätt och därför samlat en skuldbörda uppmanas att se
på Jesus som också han blev upphöjd på ett kors precis som
kopparormen för att alla som längtar efter befrielse av synd och
skuld genom tron på honom skulle få uppleva att de fått nytt liv
och fred med Gud. Detta glada och livsförnyande budskap gäller för
alla som inser och ångrar sin synd och vänder om till Gud! Det
gäller storsyndare så väl som genomsnittssyndare.