måndag 31 augusti 2009

Ingela Agardh - Den största nyheten

För någon vecka läste jag Ingela Agardhs bok "Den största nyheten". Många har säkert sett henne många gånger i TV-rutan som nyhetsankare. Det har inte jag.
Boken är hennes biografi. Så klart är det väldigt många som skrivit en sådan; inget märkligt med det. Själv var jag dock nyfiken efter hennes berättelse om hur hon kom att tro på Gud.
I Sverige är det väl snarare så att man gärna får berätta om hur man blev av med sin tro; det är ju då man anses som en klok människa. Hon valde alltså att göra bort sig, säkert har många upfattat hennes val på det sättet, kan tänkas.
Hon erkänner att hon letat efter Gud i 50 år! Att hon faktiskt gjorde det, la hon dock inte märke på, förrän hon börjat tro. Plötsligt bara visste hon, Han finns, Han vet allt om henne... och så förstod hur hennes liv varit liksom ett enda sökande efter Gud. Det är alltid spännande att läsa hur detta går till och hur det påverkat just hennes liv och livsval.

Jag fick medan jag läste boken inte något intryck att hon blivit rädd för sin sjukdom och därför hade behov av att börja tro på Gud. Nej, hon upplevde att hon mötte honom. Märkligt. Obegriptligt! Ändå trovärdigt! Läs boken själv och bedöm själv!
Undrar förresten hur en evolutionstroende skulle tolka en sådan omvändelse utifrån ett evolutionsperspektiv. Kan det finnas orsaker att man bättre överlever genom att tro på Gud? Bara undrar....

Livet och inte minst bröstcancern gjorde att hon tappade näst intill allt som i vanligt fall oftast upplevs som värdefullt för ens image.

Medan jag skriver, kommer jag att tänka på serien "Himlen kan vänta" som gick i TV ungefär samtidigt som hennes bok och intervjun publicerades. Jag tittade på alla avsnitt. Det går liksom inte att låta bli att jämföra de olika berättelserna och jag kan tycka att det är synd att inte hon var med i serien hon också. Undrar dock om det kanske var med tydlig avsikt att inte ha någon troende med i datta program. I ett land där alla "ska" lära sig att leva utan Gud ska man så klart också lära sig att dö utan Gud. Hade man fått med Ingela då hade nog många insett att hennes tankar kring döden var så helt annorlunda, med så mycket mer hopp att bjuda på.
Ingela berättar om det på ett ärligt sätt. Tankar kring döden inger henne ingen ångest. Hon har tagit emot Guds löfte om att ta hand om henne även när det är dags att lämna livet.
Ordvalet i boken är på ett sådant sätt att många säkert känner sig bekväma med det, hon använder inget kyrkospråk.

Jag kan säkert rekommendera boken. Boken är dessutom inte tjock och går bra att låna från biblioteket.

Läs intervjun med henne i Aftonbladet några månader innan hon dog (juni 08).

Inga kommentarer: