torsdag 25 december 2008

Julen 2038 ... Det var en gång ...

För bara några tiotals år sedan levde det mängder med människor på jorden, många fler än nu. De hade byggt upp livet kring vad man då kallade för vetenskapen. De var inte så dumma faktiskt på den tiden när man tänker vad de hade upptäckt under inte alls så lång tid. Nyligen läste jag något i en bok från den tiden om människokroppen. Så spännande att läsa! De hade kommit fram till att en vuxen människa består utav 10.000 miljarder celler (i runda tal) och om man jämför det med antalet människor på jorden vid den tiden så fanns det alltså mer än 1000 gånger mer celler i en enda människokropp än det fanns människor i hela världen. Varje cell beskrevs som en välstrukturerad industri i miniatyrformat, där varje cell för sig bestod utav ca 15 miljoner molekyler som på ett underligt sätt utgör denna fabrik. Utifrån cellkärnan styrs ”fabriken”så stod det. I cellkärnan finns då en sorts instruktionsbok i en DNA-molekyl, en 2-meters lång tråd full med kodad information. En sådan instruktionsbok som alltså finns i varje cell, läste jag, kan jämföras med textmängden som sammanlagt finns på en biblioteksbokhylla på 20 meter full med endast biblar. Kom ihåg att det handlar om endast en cell i en människokropp! Inte nog med det men alla de där cellerna samarbetar dessutom med cellerna omkring på ett smart sätt genom kontinuerligt informationsutbyte. Hur det gick till kunde de dock inte förklara då.

Så här långt är det väl på ett sätt inte så speciellt med det egentligen. Vi på vår tid vet ju så mycket mer. Det märkligaste var dock hur de där vetenskapsmännen förstod sig på sin existens utifrån ett historiskt perspektiv. De trodde nämligen att människosläktet hade genomgått en sorts utvecklingsresa genom tiden. De trodde alltså att det i början inte fanns något liv alls, endast en massa energi och av någon underlig orsak så skulle under vissa förhållanden denna energi haft just sådana förutsättningar att liv kunde uppstå. Det började alltså med någon encellig varelse, som genom många miljoners tid skulle utvecklat sig till människa. Det är svårt att förstå att människor som på den tiden kunde forska så pass mycket om människan kunde tro på sånt. De gjorde narr av oss som tror på att Gud skapat människan, något som ju numera alla människor vet. På den tiden var människan dock som förblindad. De kunde eller ville helt enkelt inte inse att det är som att tro på sagor att cellfabriker skulle kunna uppstå helt självmant bara det finns gynnsamma förutsättningar för sådant. Ja, du skrattar kanske när du läser det nu, men på den tiden var det ren allvar och man skulle inte ha mod att säga i skolan att det var på ett annat sätt. Då fick man höra att det var okunnigt, oansvarigt och vad mer man nu hittade på att försvara sina påhitt kring den där utvecklingsläran. Om du skulle våga påstå sådan tanklöshet nu, då skulle ju alla börja undra om du vaknat till ordentligt eller fått hjälp med det...