söndag 9 november 2008

Vill svenska folket ha könsneutrala äktenskap?

Att veta att andra ser eller lyssnar på oss har stor betydelse för vad vi säger eller gör. Det kan vara jobbigt att känna sig iakttagen, man känner sig inte fri att göra eller säga det man innerst inne vill säga eller göra.
Sådant är så klart på gott och ont. När potentiella tjuvar vet att butikspersonalen går runt i butiken eller ser att butiken använder sig av videokameror är chansen att de stjäl saker från butiken betydligt mindre än när de vet att ingen iakktar dem. Då drar jag slutsatsen att någon form av social kontroll är något gott. Vissa hjälps ju på det sättet att inte stjäla.

Att det också kan vara på ont må illustreras av följande:
När politiker ska säga vad de tycker i känsliga frågor typ "könsneutrala äktenskap" då kan det vara avgörande huruvida andra hör eller kan få vetskap om vad de sagt eller tyckt till i ett visst ämne. Då kan det alltså hända att de säger sig tycka en sak för att de vet att de förväntas reagera på ett visst sätt. Gör politikern inte det då blir det problem med de som tycker sig ha stort intresse att lagen ändras på en viss punkt. I frågan om könsneutrala äktenskap handlar det om den lilla HBT-lobbygruppen som mycket effektivt har klarat koststycket att påverka den allmänna opinionen i den för dem önskade riktningen.

För politiker är det som vi alla vet viktigt att de bedöms positivt i medierna. Chansen att en politiker säger vad han verkligen tycker är därför inte alltid så lätt att veta. Både partipiskan och hur man omtalas i medierna kan ju tvinga fram en viss åsiktsyttring utan att man för den delen verkligen tycker så!

När vanligt folk tillfrågas om sina åsikter i detta ämne kan det kännas skämmigt att säga hur man verkligen tycker, det kan ju kännas otrevligt att veta att intervjuaren vet att Sven J. i staden B har en åsikt som (han tror att) så många andra tycker är "fel". Då är det lätt att man svarar som man förväntas reagera.
Betydligt mer sanningsenligt lär det vara när man kan rösta anonymt. Det finns olika enkäter på nätet där man kan svara på frågor där ingen vet hur man har svarat. Chansen att man då svarar i enlighet med vad man verkligen tycker är betydligt större!
Jag kom på dessa tankar när jag såg information om sifos mätning (SvD 21 jan-08) och GP's nätenkät i denna fråga. Som det ser ut nu lär bara KD rösta mot Regners förslag, fast 29% av befolkningen tydligen är mot könsneutrala äktenskap.

Ännu större blir skillnaden när vi får syn på GP's undersökning nu i dagarna, där läsarna har möjlighet att reagera på frågan om Sverige borde tillåta könsneutrala äktenskap.
En titt på GP's enkät visar att det i skrivande stund faktiskt finns fler som inte vill ha någon lagändring än de som säger "ja, det är på tiden".
Då kan man alltså undra om lagändringen verkligen borde bli av. Det ser i alla fall ut att en liten lobbygrupp har påverkat oss i största allmänhet på ett sådant sätt att vi alla börjat tro att den eftersträvade lagändringen är något som svenska folket vill! Det är berättigat att ifrågasätta detta nu!