fredag 21 november 2008

"Himlen kan vänta", personliga reflektioner (3)

Man har lärt känna de här människorna som finns med i programmet. Det var tredje gången utav åtta, ser jag. Det rör upp en del i mig, erkänner jag. Tänker nu omedelbart hur det kommer att se ut åttande gången. Är de vid liv då, eller inte alla kanske. Frågan är ju om de öht lever nu. Programmen har säkert spelats in tidigare.... Det känns riktigt olustigt att det här inte är någon slags spelfilm utan allt är på rent allvar!

Frida, så otroligt livsglad annars, har genom behandlingarna blivit liksom orkeslös, orkar inte bry sig. Det är mamman som tar initiativet att ta sig ut. Det är viktigt och klokt. Funderar på vad jag skulle göra om jag skulle befinna mig i samma situation. Jag som läsare skulle ju gärna läsa, ja läsa bibeln för min del, tröstens bok. Man behöver ju hopp! Man vill ju leva! Man behöver läsa eller också höra de där orden som talar om hopp, om ett evigt liv som väntar. Jag är så oerhört glad för detta hopp, men samtidigt känns det så frustrerande att de här människorna inte verkar ha detta hopp, ett hopp som bär genom allt! Nej, jag har inte varit i deras situation och visst ska man vara försiktig, men har ju hört om så många troende människor som har gått före och har strålat av varaktig glädje. Det är så jag skulle villja bejaka livet och samtidigt trotsera döden som Jesus vunnit seger över. Det är inte ute med döden, även om den gör sitt avtryck ibland oss! Jesus vill vara där, invänta oss, ta emot oss, precis som han sa till mannen som korsfästes tillsammans med honom. Mannen sa till Jesus "tänk på mig när du kommer till ditt rike", ord som visar att han tror på Jesus. Och då får han omedelbart svaret "idag ska du vara med mig i paradiset". Djupet i detta kan jag bara ana, men det ger ett så överväldigande hopp och visar vilken överväldigande generositet Gud visar människor som erkänner sitt personliga livskonkurs och som vänder sig till Honom! Ja, alla som åkallar Herren ska bli frälsta, utlovar Guds ord, av endast nåd!

Helena får beskedet att tumören har blivit större fast hon gjort allt för att kuna hålla fast vid livet, tänkt positivt, sprungit 1,5 mil … men ändå! Vi kan inte tvinga livet genom tankekraft, det ligger i Guds hand oavsett om vi bejakar detta eller ej! Ps.139 säger "alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit." och "I din hand ligger mina dagar" (Ps.31:16).

George får bättre nyhet men är irriterad över att han är tvungen att bara titta på när andra flyttar in hans grejor i hans nya hem. Jag förstår! Det är inte lätt att acceptera sina egna omöjligheter...

Martin mår sämre, har inte samma kraft som förut, men gör det bästa av varje dag utan att planera för långsiktigt. Har ett uppenbart positivt sinne, som han bekräftar när han får frågan var han hämtar kraften ifrån…. En mycket modig man, känns det, samtidigt som det verkar se helt hopplöst ut! Barnen sjunger sitt "sankta Maria" men det ligger liksom ett sordin över det hela. Tårarna vill bara komma fram när jag ser samtalet med läkaren och känner in systerns förtvivlan. Döden är omänsklig!

Jag vill be för de här människorna att de ska få finna Jesus; hos Honom finns verklig hjälp. Han lever och uppstååt ifrån de döda! Han som ÄR Livet… Hos Honom kan man finna evig glädje som inte KAN förstöras av döden. Jag ber, jag gör det nu! Vilken minut som helst kan det ju vara för sent…. Fast … det kan vara ute med var och en av oss helt plötsligt, när som helst, men vem vill tänka på det?

Efter det rör mina tänker sig till de som finns runt omkring de här människorna, som finns där med sina egna tvivel, rädsla att kanske behöva förlora en nära släkting eller vän. Har de någon som bär, någon som ger stöd? De behöver ju också Jesus som den gode Herde som vill finnas där när vi går genom mörkrets dal. Bara Han finns med oss så vet vi att vi kommer att nå slutmålet. Det är det som ytterst är avgörande, hur viktigt det än kan vara att också ha nära och kära runt omkring sig. Visst betyder det mycket för en sjuk att ha någon hos sig som kan krama om en, som man kan skratta och gråta med eller som kan utföra det som man inte själv kan just då – samtidigt är de ju så maktlösa, även de! Vi behöver vara realistiska!
Ber för dem också… nu! Herre, jag ber om din barmhärtighet över dem! Låt ditt ansikte lysa över dem och vara dem nådig!

Inga kommentarer: