måndag 26 november 2007

Bli inte avtrubbad!

Bli inte avtrubbad! Lätt sagt! Tittar man på TV-nyheter eller läser tidningens rubriker då är det väl ändå lätt att man avtrubbas, eller hur? Det går ju inte att undvika!? Alla vill väl ändå vara välinformerade och hålla sig ajour med vad som händer i vår värld både på nära och på långt håll!?

Ja, det här är ju inte alldeles lätt och då betyder det tyvärr att den personliga bearbetningen av det vi ser och läser oftast får vänta och vänta och … förmodligen aldrig blir av.

Några exempel
Läste härom dagen om en
88-årig kvinna som blev rånad av två småpojkar. Och så undrar man om det kanske handlar om utländska småkillar som utnyttjas av vuxna för att stjäla åt de vuxna som sedan själva tar pengarna eller annat stöldgods ….. och kommer undan ifall att… Sånt har man ju hört förr! Vi reagerar olika så klart. Bekanta i kvinnans närmaste bekantskapskrets blir säkert väldigt upprörda eller jättearga och om vi är temperamentfulla kanske vi med. Det kan ju vara bra att kunna ge utlopp för vissa känslor som annars bara förträngs, … men sen då? Ska man göra mer? Kan man göra mer? Eller får vi bara stå ut med att sånt händer i vår värld?

Bangladesh har drabbats av en orkan och många människor har förlorat allt de hade och oftast dessutom förlorat en eller flera nära släktingar. Det är lätt att bli nedstämd speciellt när man ser alla de tröstlösa bilderna som visas upp i TV-skärmen.

Vad har det egentligen för mening om man bara tar in information utan att man gör något med den. Det är som med ny kunskap man lär sig under en kurs: "Use it, or loose it!"
Jag tror också att om vi inget gör så börjar man så småningom att må sämre för det! Så det är viktigt med reflektion här!

Är inte vårt sätt att möta världsproblem väldigt onaturligt egentligen? Vi tittar på TV och det ena efter det andra problemet presenteras utan att vi själva förväntas göra något! Sånt är ju beddat för att livet blir som det blir? Och i nästa ögonblick alla bara skriker: "tänk på din pension!", bara jobba på! Alla ska i arbete..... Vem har då tid att bekymra sig om andra?
Varför? Det är naturligt att villja lätta på bördan för dem som har det svårt, men varför gör vi inte det då? Längtan att vilja hjälpa andra behöver komma till ytan. Den finns där men har förträngts och tystats ner alltmer under vår livsfärd.

1. Vi alla behöver bra förebilder! Barn som har sett hur deras föräldrar engagerat sig i andras nöd har mycket lättare att själva göra likadant. Har vi däremot passiva föräldrar då gäller motsatsen! I sista fallet blir det lätt att man tänker så här: "Ingen tar sig an elände, så varför ska jag göra det?" Men hur många har bra förebilder? Tyvärr inte så många. Vi behöver inse att det är viktigt med en verklig attitydförändring. Här kan media faktiskt ha betydelse genom att belysa de här aspekterna mycket bättre. Är vi kristna då har vi en stor inspirationskälla i Bibeln, där det finns mycket sagt om hur man ska ta sig an sin nästa! Ni kristna, läs bl.a. Ordspråksboken i Bibeln och finn bra inspiration!

2. När man inte har bra förebilder då behövs det väldigt mycket för att de goda krafterna ska manas fram i en. Lättjan gör att motkrafterna förblir starka. Tanken som är bra i början: "vi kanske borde göra något, borde hjälpa, … " ändras efter att ha tystats ner, till försvarstankar "man kan ju inte hjälpa hela världen?" Och det är sant så klart, men det behöver ju inte betyda att vi därför inte hjälper någon alls? Jag/vi har nämligen lätt att dra slutsatsen att om det inte går att hjälpa på ett enkelt sätt utan att det verkligen kräver engagemang, tid, pengar då kan man lika bra låta bli och inte göra någonting alls.
Och vi koncentrerar oss mer och mer på själviskt hedonism i stället, mår sämre och sämre medan vi försöker tysta ner rösten inom oss med droger och alkohol eller också behöver vi nya prylar hela tiden för att någorlunda må bra! Väljer man den vägen då har vi satt munkavel på den där viskande rösten inom oss. När sen rösten gör sig påmind igen så nöjer vi oss med en välgörenshetsgala, där vi kan rösta fram någon idol och samtidigt skänker en liten slant... eller så blir det alkohol igen ... och igen...

Visst, ibland kommer känsligheten fram ändå och vi undrar hur vi kan hjälpa. Men hur lätt som helst avstår vi ändå därför att vi inte är direkt någon handyman. Sen har vi ju så mycket annat att göra, vi måste ju tjäna pengar och behöver så klart avkoppling efteråt. "Nä, tyvärr de kanske har rätt men det funkar bara inte för mig hör jag folk (mig själv) tänka. Det får väl bli en extra slant ibland men mer orkar jag inte med." Så enkelt är det bara och så zappar vi till nästa TV-kanal för att se om det har något att bjuda på: deckare! Spännande! Ja, det gör vi ….

En sak till. Vi som är kristna kanske ska börja med att helt be för det elände vi ser i TV-rutan, precis när vi ser det och börja be för det elände vi läser om. Inser vi att Gud har makt att ändra då fylls vi med hopp om förändring. Bön till Gud kan inte bara förvandla situationer men även oss själva, så att vi faktiskt får kreativitet i hur vi kan börja hjälpa själva! Visst vi kommer att misslyckas ibland men låt oss fortsätta att be samtidigt som vi tränar oss i att hjälpa var vi än ser att vi kan bidra. Då kan det bli en positiv förändring, både för dem i som lever i misär och för oss. Alkohol, droger, prylar förlorar sin dragningskraft när vi börjar engagera oss!

Vad kan vi göra? Reagera du, men tänk innan du gör det, det kan få konsekvenser för dig och mig!

1 kommentar:

Gudrun Maria Reponen sa...

HEJ. Svenska folket blir mer o mer avtrubbat, dels beroende på att de flesta inte har en kristen tro. De är handfallna..... Visst ska vi och bör vi be! För varje situation som inte är normal, och över tragiska händelser. Gud behöver våra böner, och han svarar på dem.
Hälsn Maria